Banbyggaren avfärdar kritiken:
”Marginalerna är så små”

Förra året blev det nästan kris i Oslo när hela 17 ekipage av 40 gick vidare till omhoppning i världscuppremiären. I år hade man bytt banbyggare och nu blev det andra bullar.

Hallå där, Peter Lundström, banbyggare i världscuppremiären! Det blev bara fyra nollor i Oslo – hur nöjd är du med det?
– Det är klart att alla tittar på antal nollor, men måttet är inte hur många nollor det blir. Vi tycker fortfarande att det var en bra bana, men med facit i hand skulle vi ha gjort den lättare, det är en hårfin avvägning och innan klassen vet ingen svaret men efteråt vet alla hur det skulle ha byggts. När ryttarna gick banan sa de själva att det borde bli 11 nollor. Men vi är inte nöjda med fyra nollor, nej. För ryttarnas del är det inga problem, men för publiken på arenan och i tv känner vi att det kunde ha varit mer.

Segrare i klassen blev toppryttaren Gregory Wathelet, Belgien med Bond Jamesbond de Hay, medan många andra ur världseliten missade omhoppningen. Däremot var det många unga ryttare som hade framgångar, som 25-årige Edouard Schmitz, tvåa i klassen och 22-årige Mans Thijssen, Nederländerna, en av de fyra som gick till omhoppning – och ett antal andra yngre ryttare.

Vi såg ju OS-ekipage och toppryttare som rev, medan flera av de unga och gröna ryttarna lyckades rida felfritt på hinder. Hur kom det sig? Passade banan bättre om man inte var för smart och planerade för mycket?
– Det visar nog snarare att de yngre ryttarna kan gå in med mindre press på sig själva. Harrie Smolders var i stort sett bara i Oslo för att rida den här klassen och han och Kevin Staut hade varsitt räcke. De rider inte som de hade gjort utan den pressen. Det är tufft att vara etablerad idag för du rider med en annan press och blir jagad av de här yngre som bara går in med sin egen plan och rider för sig själva. Som dessutom har jättefina hästar och rider väldigt bra.
– Världscupen kommer att ha en del skrällsegrar – som Bryan Balsiger som vann här i Oslo för två år sedan och Lars Kersten som vann i Göteborg senast. I många andra tävlingar tar du med dig mer resultat men här börjar man på noll varje gång.
– Det man missar är att hoppning inte bara är teknik, utan mer mentalt. Det du behöver i den här miljön är en avspänd känsla. Du hade också ett antal världsklassrundor, som Hans-Dieter Dreher med ett riv och flera andra med bara spridda rivningar, som Peder Fredricsons på räcket. Det visar att marginalerna i sporten är små och även vi som banbyggare behöver en del tur för att få ”rätt” antal felfria.
– Man ser att felen på slutet kommer nästan uteslutande till dem som är felfria fram till hinder nummer 11, jag tror vi hade 80 procent på det viset. Man vill för mycket på slutet.
– Eller de gör något annorlunda, som Kevin Staut som rätar upp sig lite tidigt (till b-hindret i trekombinationen, reds anm) för att vara safe. Det visar hur svårförutsägbart det är. 


Var fanns de största utmaningarna?
– När vi tittar på hinderstatistiken är det stor spridning, med rivningar på i princip alla hinder utom det första. Utmaningen är helheten och att ekipagen precis kommer in inomhus. Utmaningen var också att de låg lite mot klockan. Ett par sekunder mer i maxtid hade absolut gett fler felfria ekipage, då hade några kunnat göra en annan plan. Men vi ser också att de som hade tidsfel var de som ofta har tidsfel.

Hade ni byggt en för svår bana?
– När 14 av 40 har fyra fel eller bättre, då ligger vi nästan på halva startfältet. Bland de som utgick var det någon enstaka som inte hade i klassen att göra, de andra som utgick avstod eftersom de ändå inte skulle få poäng.
– Storleken på hindren var ganska moderat. Det var en 1,60 och vi låg som högst på 1,59 för räcken, 1,52-1,53 på oxrarna. Men banan var sammansatt på ett sätt där hindren kommer fort. Banan i Oslo är inte den minsta vi har i världscupen, men den är ganska liten.
– Rikstotokombinationen (tvåkombinationen, reds anm) borde ha varit ett par centimeter lägre på insprånget. Men som sagt, det var spridda fel på banan..

Man brukar säga att man vill ha 20 procent felfria, men här blev det alltså tio procent?
– Hur många felfria det blir handlar mycket om tillfälligheter. Om man säger att man ska ha tio kan det lika gärna bli 20. Fyra är bättre än 20 felfria där flera får springa omhoppning utan att få poäng.

Det har kommit en del kritik mot banan, framförallt i sociala medier. Man menar att det var för svåra utmaningar och för många hästar som fick en dålig upplevelse. Vad säger du om den kritiken?
– Om du tittar på hur felen såg ut så är de flesta bara att det rullar en bom, det är den typ av fel vi strävar efter. Man ska rulla ur framkanter och riva räcken. Hellre får det gå lite fortare än att man bygger lite större. Inga bommar är tunga och det är 18 millimeter djup på hållarna, då blir kraften väsentligt mindre. Tack vare säkerhetshållarna så minskar också riskerna vid rivningar på längdhinder.
– Harry Allens häst som går av ett språng för tidigt på sista hindret, det var ett missförstånd och ett tillbud och den enda som slår sig i klassen.
– Vi har alltid aspekten att hästarna är i fokus och att det är ryttarna vi testar. Vår känsla av hästarna när man såg dem på slutet var att relativt sett var det beskedliga höjder.
– Det är även flera ryttare som red klassen med nedslag som har hört av sig och berömt banan nu i efterhand.

Vad är det i så fall som gör att en bana blir oschysst mot hästen?
– Om du skulle testa hästarna på fel sätt skulle du ha väldigt korta avstånd, svårdefinierade färger och för stora eller långa hinder i svåra lägen.

Hinderstatistik från grundomgången:

Hinder Antal rivningar Stopp
1 – – – – – – – 0 – – – – – – 0
2 – – – – – – – 4 – – – – – – 0
3 – – – – – – – 3 – – – – – -1
4 – – – – – – – 1 – – – – – – 0
5a – – – – – – 1 – – – – – – 0
5b – – – – – – 3 – – – – – – 0
5c – – – – – – – 2 – – – – – – 0
6 – – – – – – – 4 – – – – – – 0
7 – – – – – – – 4 – – – – – – 0
8 – – – – – – – 7 – – – – – – 0
9a – – – – – – – 9 – – – – – – 0
9b – – – – – – – 11 – – – – – – 0
10 – – – – – – – 4 – – – – – – 1
11 – – – – – – – 3 – – – – – – 0
12 – – – – – – – 3 – – – – – – 0
13 – – – – – – – 5 – – – – – – 1
Utgick: 3 ekipage

Peter Lundström var ansvarig för banan i Oslo och byggde i ett team tillsammans med Fredrik Malm, Rasmus Rise, Anders Hafskjøld och Terje Olsen.
Härnäst bygger Peter Lundström banorna på SIHS.

Start- och resultatlistor från Oslo.