Emil Jönsson: ”Viktigt att våga satsa”

Som uppvuxen precis bredvid Flyinge, med föräldrar och farfar som ridit i världseliten, kan det kännas som en självklarhet att börja rida. Men inte för Emil Jönsson. 

– I början tyckte jag det var jobbigt. Det var mycket jobb och jag var mer en vanlig unge som gillade att gå i skolan och spela spel. Men när jag blev elva år så sa jag att nu vill jag rida lite mer seriöst.

Upp i sadeln tog han sig också. Emil fick ta över mamma Piia Pantsu Jönssons sto som tidigare hade gått 1,50. Sedan har framgångarna avlöst varandra. Bara i år har det blivit SM-medaljer i fyra av fem klasser. En vinst i 1,50 gav honom också en ny tävlingskamrat. 

– Conrad är min bästa häst och den jag haft mest framgång med i år.

Det är egentligen pappa Fredrik Jönssons häst som Fredrik tävlat upp till 1,50. 

– Pappa sa ”du får prova honom” i början av året. Och så vann jag 1,50 Grand Prix och fick behålla honom. 

2025 har också varit ett år med mycket förändring för Emil. I våras blev han myndig och har även startat eget företag. 

– Nu går jag sista året på gymnasiet så jag försöker lista ut vad jag ska göra sen. Man kan inte bara leva på mamma och pappa utan måste ha en inkomst och få saker att gå runt. Så jag gör en del catch-riding och försöker hålla träningar.

Med skola, företag och tävling är vardagen stundtals tuff. Tidigare red han bara sina tre egna hästar, men sedan företagets start har antalet ökat markant.

– I år har jag ridit sju, åtta, nio hästar om dagen. Det ger mycket rutin och det är också anledningen till att jag har haft lite mer framgång detta året.

Samtidigt brottas Emil med att han vill mycket på en gång. 

– Det är den största utmaningen för mig. Jag vill gärna vinna nu, men det funkar .inte så. Ibland vill jag lite för mycket och kan ta onödiga risker, men det kan också vara min styrka när det går vägen, resonerar Emil.

Nu ser han fram emot nästa tävlingsår, med många mål och drömmar. 

– EM-guld vill jag uppnå. Om jag får drömma så är det en häst till EM och en att hoppa Seven Star på och försöka komma till Falsterbo med. 

– Det är viktigt att våga satsa. Det är lätt att tänka att man inte vågar sätta de här målen för att man är rädd att bli besviken. Jag sätter alltid höga krav på mig själv och jag vill alltid vara bäst. Jag är väldigt ofta besviken, men det är också det som tar mig framåt. Att klara av motgångarna.

De här artikeln publicerades först i Ridsport nr 1/2026.