Miljonerna flödar – men uppfödarna lämnas utanför

Lanseringen av Premier Jumping League kom som en blixt från klar himmel. Från och med 2027 kommer hoppryttare och deras hästägare att få ytterligare 100 miljoner euro i prispengar varje år. Denna förmögenhet, som kommer ur fickan på den amerikanske miljardären Frank McCourt, läggs ovanpå de miljoner som redan delas ut vid femstjärniga tävlingar.

”Fullbokade” hästar

Mycket är fortfarande oklart. Hur ska den nya toppligan integreras med befintliga femstjärniga tävlingar, såsom Global Champions Tour, Rolex series och Longines League of Nations? Hur ska ryttare organisera sina tävlingskalendrar, med tanke på att deras hästar redan i dag är ”fullbokade”?

En grund som krackelerar

Endast en sak är säker: den mångmiljonindustri som den internationella hoppsporten utgör kommer att bli ännu rikare från och med 2027. Och därmed kommer klyftan att öka ytterligare – klyftan mellan ridsportens toppskikt, där enorma summor cirkulerar, och bredden, där de hästar föds upp som genererar miljonerna. Grunden för denna mångmiljonindustri krackelerar: antalet föl som föds minskar stadigt. Inför stigande kostnader och stillastående priser lämnar uppfödare sporten.

Vackra ord

Frank McCourt uttryckte sig väl vid lanseringen i Miami: tack vare hans nya serie kan hoppryttare nu fokusera på sporten utan bekymmer, eftersom de kan få sin inkomst från dessa årliga 100 miljoner euro. Men vad McCourt, som basebollentusiast och ägare av fotbollsklubben Olympique de Marseille, kanske inte inser är att ryttare på femstjärnig nivå redan kan göra just detta. I överflöd.

86 stycken 5-hopptävlingar*

Antalet femstjärniga hopptävlingar ökar varje år: från 81 år 2024 till 86 år 2025. Det innebär att ryttare och deras hästägare bara under förra året hade minst 50 miljoner euro att dela på, enbart i 5*-klasser. I verkligheten är siffran betydligt högre. Vid Prag-playoffen växte prispotten till 6,5 miljoner euro. Under en enda helg. Enbart CHIO Aachen var 2025 utrustat med 3,9 miljoner euro. För Masters Grand Prix i Calgary avsattes i år hela 5 miljoner kanadensiska dollar.

Går med förlust

Fantastiskt, kan man tycka. För ryttarna, ägarna.

Men låt oss titta på vilka priser uppfödare i genomsnitt får för sina föl. Inte det uppblåsta nonsens som gäller de få som arbetar med ICSI, utan helt enkelt den verklighet som 90 procent av uppfödarna lever i. Som i bästa fall kan sälja sina föl till självkostnadspris. Och som regelbundet tvingas svälja ett ekonomiskt dåligt år. Som därför går med förlust över tid.

Immateriella rättigheter

Endast toppen av hästnäringen drar nytta av de kraftigt ökande prispengarna och det tillhörande värdet på topphästar. Uppfödarna av dessa hästar måste köpa en biljett för att se sin immateriella egendom tjäna 100 000 euro (eller mer) under en enda eftermiddag.

Uppfödarpremier måste införas

Detta kan inte fortsätta. Det är inte en hållbar situation. Uppfödarpremier måste införas. Under lång tid ansågs ersättning för genetiskt arbete vara orealistiskt, eftersom ägare, ryttare och arrangörer inte var intresserade. I resten av denna serie kommer vi att granska nuläget. Vi kommer att identifiera de aktörer som bromsar införandet av uppfödarpremier. Och vi kommer att ge röst åt dem som förespråkar dem. En liten del av rikedomarna från toppen måste sippra ner till uppfödarna – arkitekterna bakom mångmiljonindustrin.

Dirk Willem Rosie är tidigare chefredaktör för de nederländska ridsportmedierna Paardenkrant och Horses.nl, samt medgrundare och vd för HorseTelex. Han är själv uppfödare, bland annat till 1,60-hästen Kyraleen, riden av Caroline Müller, samt till den tvåfaldiga Bundeschampionat-finalisten och Small Tour-dressyrhingsten Matisse GG OLD.

I en serie med tre inlägg kommer han att debattera frågor om aveln och sporten.