Handlar allt om prestige?

Vi drog till Strömsholm för den sista Riders Trophy-omgången. Vi vann förklassen, med 3 sekunder. Boost. Sen var vi snabbaste fyrfelare, och vidare till andra kvalet. Typ samma där, och andra utanför delfinal. Hade inte kunnat nå semi ändå, för lite poäng. Kul hade vi, och var nära att vinna sista starten också, men rev sista. Vinn eller försvinn. Prestige? Kostar att ligga på topp.

Sen, när vi kom hem, så hade vi full fokus på årets absolut mest prestigefyllda kamp – Kombi-EM (kombinerad dressyr och hoppning mellan gårdarna i Everlöv). För er som inte vet så är Everlöv en liten by med postadress Blentarp som har en omkrets på ca 3 km och 11 ridhus.  Ja, det är tätt, och prestigeladdat…

Vi inledde med Pre-Camp på Blädde på måndagen, test av alla hästar som vi lånade ut, och red själva. Många korta svängar och skänkelvikningar blev det. Tyvärr kom inte så många av dressyrryttarna till start, men vi tog in en EMV-ryttare i vårt lag, min dressyrtränare Helena, som på lånad ponny fick representera oss. Som grundregel skulle man rida den högre klassen i sin ”egen” gren, men det gavs dispens för 4-åring och ponny. Ett speciellt handicap-system sa också att om hästen gått Msv A så fick den endast starta i grimma i den grenen, oavsett ryttare.

Nu undrar ni säker vilken nivå vi pratar om..? Jo, speciella dressyrprogram togs fram, förkortade (allt i enlighet med de nya förslagen om roligare och mer intressant dressyr) Svår C:1 (något svårare än LC:1) innehållande saxen i skänkelvikning i skritt, plus ”så liten volt du kan” i galopp som exempel. Svårare Special med inslag av förvänd sluta och ökad skänkelvikning som exempel plus förvänd mellangalopp.

Domaren som utsågs som kompetent att döma denna prestigefyllda tävling var Charlotte Hamilton, och hon gjorde det med folkets jubel som resultat, tror aldrig jag sett så många roliga inslag på en dressyrtävling. Till exempel satt vår första lagryttare av vid första halten och gick fram till domaren och hälsade (tog i hand) Det står ju faktiskt: hälsning.

Sen hoppning, 80 cm för unghästar och 110 för proffsen. Alla kunde vara med i ”hästskötarklassen” och rida den lägre nivån i båda grenarna. Bedömningen var Hit & Hurry, så många hinder som möjligt på en viss tid. Varje lags resultat delades sen med antalet deltagare. Mycket enkelt.

Vi (Hassö Eventing) hade en praktikant (Melinda)  på egen ponny, en dressyrryttare (Helena)  på lånad ponny, Clara, heltidselev, på rutinerad ponny, Sabrina, den andra heltidseleven, på mkt rutinerad häst (Bluppan), Challe på inlånad samma dag-häst (det var hon som tog i hand) plus undertecknad på grå irländare. Efter världens roligaste dressyrklass delux med tunga mutor, käkade vi lunch på vår älskade Byakrog, sen drog hoppningen igång. Alla gjorde bra rundor, vi hade ett par alternativhinder så att alla kunde välja det som passade bäst. Snittet hoppade hinder låg nog på ca 15 (banan innehöll 10, sen började man om) och Sabrina, med handicap grimma hoppade 22! Alltså drygt en halv bana mer än de flesta. Detta gjorde att trots Henriksdals på pappret starka dressyrlag, sopade vi hem segern med TVÅ POÄNG!  

Till nästa år ser vi fram emot en öppen tävling med tre grenar. Vi vet att intresset är extremt stort, och ser fram emot stark konkurrens, och är laddade till tänderna! Ps, vi kommer att ha stafettpinne för de som inte vågar hoppa terräng. Tänk så snälla vi är.

Nu tillbaka till verkligheten, många dokument att sätta sig in i inför årets fälttävlansträff som börjar fredag i Linköping. Landslagsträffar, kommittémöte, träff för alla entusiaster. Ska bli himla kul att hinna snacka med alla utanför tävlingsbanan.

Precis hunnit med årets sista tävling också, Bluppan och Greyman avslutade på Flyinge med nollor och som bäst en blå i 130 för Bluppan. Tror hon har 15 rosetter med blått på i år. Hon vinner prestigepriset alla kategorier.
Jag är så nöjd att det fortfarande är så varmt, fick dra igång fotbojan, alias pjäxvärmarna i helgen (träning i Finland) men ännu klarar jag mig utan hemma.

So long
Anna