Det är åt helsike

Jag har tagit del av debatten och lyssnat och läst. Och jag kan nu med säkerhet sälla mig till den stora skara som tycker att det här beslutet är åt helsike.

I början tänkte jag jaha, nu är hoppföräldrarna på krigsstigen igen, vad är det nu då? I stilfrågan är jag kluven; i fälttävlan är det självklart att man redan från början satsar på att bli en allsidig ryttare, och fältis-ponnyrryttarna har inget problem med att bli stilbedömda i alla tre grenarna som till exempel i Stil-SM. Saga kom fyra i Stil-SM i 2013.

Men om jag lägger stilfrågan åt sidan och håller mig till de nya ålderskategorierna. Efter att ha följt debatten kan jag bara hålla med dem som klagar. Det blir rörigt och det blir mycket och det blir konstigt. Vi är ju stolta i ridsporten över jämställdheten och att olika åldrar tävlar mot varandra. Nu ska vi plötsligt komplicera det hela.

Det finns en massa problem med detta som andra redan tagit upp och belyst, till exempel risken att gruppen 17-20 blir en muppgrupp, ett besvär därför att det blir mer krångel; man vet inte alltid om det blir en grupp över huvud taget, om det blir sammanslagningar och så vidare. Risken är också att deltagarna hamnar utanför gemenskapen och kanske får sämre priser. Redan nu har ungdomar som tävlat i det nya systemet bekräftat att det blir så.

Allt fler priser ska vaskas fram också. Hur kul kommer det bli att få pris i en klass som bara har ett fåtal tävlande, som kanske bara får en placerad och som betraktas som en särklass? Det blir mer att bekosta och styra med för de cuper som förgyller den totala tävlingsbilden -nu måste det sys upp fler segertäcken för att det KAN bli några som rider i grupp 2.

Det finns de som hävdar att detta är ett försök att tvinga fram en 16-årsgräns på sikt. Man kan ju fråga sig varför de isåfall inte bara går ut och säger ”vi gör som resten av världen”. Men visst, om det blir en töntstämpel på att rida i grupp 2 och mycket krångel så är det ju inte otänkbart att det blir så till slut.

Nå, värst av allt är kanske situationen för arrangörerna. Man tröttar ut redan nu hårt slitande klubbar med att komplicera allting ytterligare för dem. Ponnysporten är inte vad den har varit, och den får inte precis ett lyft av den här förändringen. Vem ska orka arrangera ponnytävlingar i framtiden?

Nej, jag säger som de som klagat och orkat bråka ända sedan det här blev tillkännagivet: ta tillbaka det här beslutet. Återgå till 18-årsgränsen som fungerade fint. Skapa inte klyftor och trassel, lägg inte ännu mer jobb på alla fantastiska klubbar som ofta har svårt att få ihop funktionärer till tävlingarna.

Vi är många som hoppas att beslutet rivs upp. Föräldrar, ge nu massor av kärlek till de klubbar som trots detta arrangerar ponnytävlingar så att våra barn får tävla. Tacka dem för att de orkar och beröm dem för det som varit bra. Ett litet positivt mejl efter tävlingen kan betyda mycket.

I övrigt får vi se tiden an och hoppas på det bästa.

/Ulrika