Där känslorna flödar

Inget är som timmarna innan terrängen på ett mästerskap eller en större tävling. Allt adrenalin, all spänning och inte minst alla förväntningar. Innan start är fortfarande allt möjligt. Innan start lever drömmen om att kunna korsa mållinjen efter en felfri runda. Och innan start finns också den pockande känslan av att även det allra värsta kan hända. 

För den som är först ut i terrängen – stigfinnaren – tillkommer ytterligare en ovisshet. Då är det svårt att veta hur hästarna hoppar hindren, om det är någon distans som inte fungerar som förväntat eller om underlaget släpper. I årets Burghley CCI**** var det britten Oliver Townend som hade den rollen. Här är han på väg till startfållan tillsammans med Dromgurrihy Blue. Då låg han 24:a. Elva minuter senare kom han i mål med ett av dagens bästa resultat och klättrade till en nionde plats. 

Där ute är det bara ryttaren och hens häst. Där ute testas om förberedelserna och träningen har varit rätt. Finns uthålligheten, balansen, styrkan och tekniken? Finns samspelet? Klarar ryttaren av att fatta blixtsnabba beslut, ändra sin plan på en tiondels sekund? Och publiken är med och lever sig in i varje språng, i varje ögonblick.  

Oftast är start och mål inom samma område. I Burghley kommer de adrenalinstinna ekipagen i mål precis intill dem som väntar på att starta och sprider ofta eufori omkring sig. Här har Michael Jung just korsat mållinjen med La Biosthetique Sam FBW efter en runda som var magisk. Titta på hans ansikte. Titta på välkommandet med applåder som han får från sitt team till vänster. Och titta på groomens leende. Att ta sig runt en fyrstjärnig terräng är stort hur många gånger en än gör det. 

Hästarna tas emot av väldrillade team där alla vet precis vad de ska göra. Här är det La Biosthetique Sam FBW som sköts om. Från det att Michael Jung började sitta av tog det fyra, fem sekunder innan valacken var helt avklädd. 

William Fox-Pitts fyrstjärnige debutant Fernhill Pimms tas om hand i målområdet efter en runda där han verkligen visade att han har på fyrstjärnig nivå att göra. 

Tubber Rebel tas omhand efter terrängen, till höger Dag Albert. Valacken såg fräsch ut vid målgång, men senare visade det sig att han var öm i en sena. 

Ryttare, arrangörer och sponsorer vill att det ska skrivas och sändas massor om varje tävling. Och då gäller det att ställa upp, även om en helst inte vill. De ryttare som bryter tävlingen kan smita ut bakvägen, men de som kommer in i målområdet hämtas till intervjuer av organisationens press officers. Här blir Michael Jung upphämtad till den mixade zonen som är en del av start- och målområdet. 

Veteranen Mark Todd berättar om sin terrängrunda för pressen. 

Och över hela tillställningen vilar The Burghley House med all sin magi och skönhet. Det är enkelt att inspireras och drömma om stordåd med ett sådant här sagoslott som kuliss. Och ju mer inspiration, drömmar och adrenalin – desto större lycka och desto djupare besvikelser kastas ryttarna och deras team mellan beroende på hur det går. Med så här mycket känslor dallrande i luften måste det handla om sport när den är som allra bäst.