Marias tvåstjärniga dubbel

Rimboritten, en liten bit söder om Norrtälje, bjöd på CEI** 120 km för både seniorer och young rider och CEI* 80 km. Arrangörer var Roslagens Rid & Körklubb som dragit igång en satsning för att etablera en stor årlig internationell distansritt i Stockholms Län. Klubben är en rutinerad arrangör av distansritt, och ca 7 km av banan är också exakt densamma som på WEG 1990. Den första sträckans 40 km på 120 km var ny för året även om några delar använts tidigare. Tävlingsområdet är mycket hästrikt och tätt bebyggt och massor av markägare måste tillfrågas för att få ihop det. Även sista sträckans 20 km var delvis ny med vändpunkt på den stora gården Östra Ledinge. Där hade man ställt ut ett badkar som service för hästarna, vilket inte är ovanligt i distansritt när markägare inte har något emot hästar men vill slippa servicetrafiken på ofta smala vägar.

Mål och alla vetgates var som vanligt förlagda till klubbens anläggning på Lovisedal, men uppstallning, fredagens förbesiktning och genomgång i ridhuset, samt starten i de internationella klasserna på lördagsmorgonen var i år på Väsby gård i Rö. Ett f.d. stort och välkänt travstuteri på 1900-talet där numera islandshästar huserar.

På CEI* 80 km med åtta startande ryttare från Sverige och Italien, red Baronez Wilda och Emma Svanäng hem en säker seger på 4.47,22 tim/16,7 km/tim.

CEI** 120 km samlade 18 startande från Sverige, Norge och Danmark. Banan började med en flera km lång raksträcka på den gamla banvallen upp mot Rimbo. Det var en trio med Barett/Annelie Eriksson, fjolårsvinnaren Elizt/Sarah Fredriksson  med Mr Portello/Karin Gadde-Jennische i hasorna som satte tempot en knapp minut före de andra. Vid cirka 22 km och ett tempo på cirka 15,5 km/tim, efter både asfalt, mycket grusvägar och små skogsstigar, var det VM-ekipaget från 2012, Baron Grey Star/Yvonne Ekelund som hade tagit hand om farthållning en bit före de andra. Men de var inte först in till vetgate 1 efter 40 km.

Det var i stället Thallrick och Beatrice Wendt som var först in två minuter före Baron. För hela starttrion blev det tummen ned för hälta av veterinärerna (som alltid röstar inför uteslutning på internationella tävlingar), från Sverige, Polen, Estland och Finland. Efter 40 minuters obligatorisk vila var det dags för andra och tredje sträckans 30 km som reds två gånger. I vetgate 2 stoppades ett av de tre norska ekipagen.

Inför sista sträckans 20 km red Miz ella/Maria Hagman-Eriksson ut med knappt 15 minuter till Jadir/Tone Fondevik, Norge, som hade Thallrick knappt 2 minuter bakom. Rutinerade Maria, med 20.530 genomförda tävlingskilometer i Sverige, Europa och USA, tog fram tävlingsdjävulen och drog på ensam  första milen. Jadir blev omriden av Thallrick på slutet, och det skiljde 23 minuter till Maria och Miz ella i mål, som efter slutbesiktningen blir godkänd och vinner på 7.55,17 tim/15,1 km/tim.

I en mycket tät slutstrid mellan fyra hästar döms Thallrick till andraplatsen. Domarna tar hjälp av hästarnas tidschips och tittar på registreringen över mållinjen, eftersom man inte räknar hundradelar i distansritt utan bara hela sekunder. Därför justeras tiden med hjälp av den visuella bedömningen av hästarna över mållinjen. Inte så vanligt med så täta slutstrider på lång distansritt i Sverige, men kanske måste man börja fundera på att räkna hundradelar eller ta hjälp av målkamera i varje fall på stora internationella tävlingar. Jadir döms till femteplatsen, men belönas med åtråvärda Best Condition av veterinärerna några timmar senare. Tone Fondevik är en ganska ny norsk distansryttare som fick ett bra kvitto på sin satsning.

Maria Hagman-Eriksson är tillsammans med Annelie Eriksson de enda två distansryttare i Sverige som jobbar eller nästan jobbar heltid med distansritt som ryttare och tränare. Maria är också framgångsrik amatörtränare på arabgaloppen, och kom nästan direkt från Jägersro där hennes hästar var etta och trea.
– Miz ella har provat på arabgalopp men det var inget för henne, säger Maria om sin 7-åring.
– Det här var hennes tredje raka seger i distansritt och dessutom i debuten på 120 km. Jag tror att hon kan bli riktigt bra och hon ska prova 160 km nästa år, säger Maria, som får trösta sig med andra framgångar när hon inte blev uttagen till EM i Slovakien nästa vecka.

Thallrick har managerats lugnt och säkert och har en seger på 50 km med sin tidigare ägare, som valt att ta en paus från distansritten och sålt sina hästar. Nyligen kunde alltså välridande Beatrice Wendt, som varit med många år i distansrittscirkusen men haft otur med sina hästar, köpa den lovande 9-åringen.
– Han är en fighter och kung hemma, och i maj tog vi en placering på 120 km i Köpenhamn. Vi hoppas och satsar på 160 km, säger Beatrice som närmar sig 4.000 tävlingskilometer.

Det var sju ungdomar från Sverige, Norge och Slovakien, som drog iväg på CEI** YR 120 km, 30 minuter efter seniorerna och på  samma bana. Riktigt roligt att de svenska ungdomarna fick bra internationellt motstånd på hemmaplan.

Tvillingsystrarna Michaela och Lucia Jun Superkova, 15 år från Pezinok nära Bratislava i Slovakien, ligger sjua och tia på FEI:s rankinglista för young rider. Pappa, som är vd för ett eget petrokemiskt företag, berättade att tvillingarna har sex egna arabhästar och börjar gymnasiet när de kommer tillbaka. Båda kommer också att rida för Slovakien på YR-VM 120 km i Chile om några veckor, där de får sällskap av Victoria Boberg som också rider en chilensk häst.
– Jag red tillsammans med dem när jag vann med Meduz i Slovakien i våras, och de var duktiga och vi fick fin kontakt så jag bjöd in dem att tävla på mina hästar (MZ Maymoon och Bwuagadugo) i Sverige och nu blev det av, säger Maria Hagman Eriksson. Distansritten är rätt unik med sin i många fall både nationella och internationella sammanhållning.

Efter 22 kilometer är det PL Sharif/Gina Saetrang Holby, Norge, som drar i täten med de andra nästan inom synhåll bakom. Tvillingarna håller ihop hela resan, och får svenskt motstånd främst från Nordiska YR-mästarna, varmblodet Night Zool och Caroline Myhrman och Linda Johansson ombord på landslagsledaren Annelie Ohlén´s Tizca. Anna Mårgårds Shanell blev tyvärr sparkad på banan och utgick och fick sys ihop av den polska veterinären som var treating vet och hade polsk djurambulans med sig.

På sista sträckan går Tizca ut med en dryg minut före tvillingarna. Hon sätter upp ett tempo på grusvägen inte långt från arabgalopp. Ett sträcktempo på 20 km/tim efter 100 genomförda kilometer kostade uteslutning för hälta i slutbesiktningen i stället för seger. Tvillingarna kommer i mål hand i hand och hoppas på att få dela segern (fast de vet inte då). Och reglerna säger att kan domarna visuellt skilja på vem som är först så ska det ske. Caroline och Gina bestämmer sig för att bara genomföra. Drar ned tempot och blir tvåa och trea. I slutbesiktningen blir MZ Maymon och Michaela uteslutna och tröstas av pappa. Bwuagadugo och Lucia Jun Superkova från Slovakien tar en ny seger på 8.17,31 tim/14,5 km/tim. Den rutinerade 9-åringen Bwuagadugo, med 1.597 tävlingskilometer i benen, seger i Holland på 160 km 2013 och silver på SM 160 km i år, var också en av dagens mest meriterade hästar.

Med en betydligt bättre och mer detaljerad bankarta samt ett bättre och bredare upplopp. Dessutom en satsning på högre distans – varför inte 130 eller 140 kilometer som inte är ovanligt i Europa men inte funnits i Sverige de senaste 15 åren – så hoppas man att arrangörens satsning på en internationell distansritt i Stockholms län ska lyckas. För det är mycket märkligt att Rimboritten är det hästtäta huvudstadslänets enda distansrittstävling sedan många år tillbaka.