Dags för sista tävlingen

Med mig har jag en tysk ordbok som jag fått låna av min vän Sara så nu ska jag bli tyskaexpert tänkte jag! Inget mer ”nicht eine kaputt one” här inte!

Jag har inhandlat strumpor i mängder och gjort upp en tvättplan så jag skickar med tvätt med Rebecka som åker hem efter Donaueschingen och som hon sedan skickar med Persson när han kommer tillbaka, utmärkt!

Hur har det vart på Stenshill annars då med de nya kollegorna kanske ni undrar? Jo, det har funkat bra, den nya platsen var kanske lite skrämmande i början men det är hästar som är vana vid utevistelse så vi har inte behövt jaga hästar på flykt och de är inkörda och vana vid vagn… Himla trevligt. De har dock funnit en stor trygghet i varandra så i början var det jobbigt om man skulle in med enbart en som skulle arbetas och den andra blev super ledsen så man kände hur hjärtat brast lite med ensamhetsskriken. Det har blivit bättre och bättre och de följer med oss till tävlingen.

Det största loftet har fyllts på med halm, allt sker för hand så bristen på träning behöver man inte oroa sig för. Och jag har köpte nya skor, de förra hade börjat skänka bort sulan så Persson informerade mig om att billiga jodhpurs håller inte och det är tydligt att de inte är så bra för min rygg då jag har gått mer och mer underligt, eller ja, som han så charmigt utttyckte, jag har börjat gå med en ankstjärt. Så nya dyra skor och halm på loftet kan det bli bättre?

Hoppas på att hitta internet så jag kan hålla er uppdaterade! Annars hörs vi igen i oktober. Adjö Sverige.