Dressyrens intressenter ska vårdas

Förutsättningar finns för att utveckla internationellt konkurrenskraftiga dressyrhästar och ekipage i Sverige. Men hur tar vi vara på förutsättningarna på bästa sätt?
Svenska Ridsportförbundets Dressyrkommitté och SWB bjöd in till en paneldebatt och efterföljande mingel på Knytpunkten i Strömsholm i den vackra försommarkvällen 3 juni. 

Panelmedlemmar (förkortning först som används i texten)
TVS Tinne Vilhelmson Silfvén, landslagsryttare och chef för Lövsta Stuteri
PK Patrik Kittel, landslagsryttare Liane Wachtmeister, ryttare och tränare
AH Adrian Hamoen, Nederländerna, internationell domare
LT Leif Törnblad, Danmark, internationell domare
EG Eva Gudmundsson, uppfödare, Flemminge Gård
MH Marie Haward, uppfödare/hästägare
TH Tobias Hansson, uppfödare/hästägare, Västra Hoby Stuteri
LW Liane Wachtmeister, ryttare, tränare, tidigare Trojka-projekt ansvarig

Moderator Bo Jenå och Helen Uddefors inledde och gav ordet till panelmedlemmar och publik i god ordning. Bo Jenå gav ordet till Patrik Kittel som var på plats med sin hästägare tillika uppfödare av Deja. 

PK:

– Jag samarbetar med Marie Haward om Deja sedan flera år. Jag har köpt flera föl undan Donellie som är Dejas mor.
– Samarbetet började när jag hade Deja till försäljning men sen ville behålla henne i ett samarbete för en framtida satsning och på den vägen är det.
– Mycket handlar om pengar förstås men man kan erbjuda andra upplevelser som när vi alla var i Doha och tävlade, en superweekend.
– Det är ett givande och tagande, Marie är otroligt stöttande, nästan mer i motgång, vilket är otroligt värdefullt. Det kanske inte ger resultat idag men kanske om fyra år i Tokyo.

TVS:
– Jag har bara kontakt med väldigt få hästägare idag jämfört med innan jag fick anställningen hos Antonia på Lövsta Stuteri.
– När jag slutade så fick jag jobba på att återknyta kontakterna och nu med seminstationen så har det blivit mycket lättare. Det gäller att kunna ha en ärlig dialog med uppfödarna om kvalitén på deras material, allt det har blivit mycket bättre.

LW:
– Det är otroligt viktigt att jobba med sitt nätverk, därför gör det mig så glad att vi ses här idag. Vi behöver bli bättre på att prata med varandra och faktiskt föreslå ryttare att de just ska komma och titta. Jag har fått de flesta av mina GP-hästar genom kontakter.

PK:
– Vi behöver promota våra hästar bättre, det måste bli enklare att känna att en championatshäst är en fin häst. Vi har fina hästar i SWB och i Sverige låt oss jobba med det.

MH:
– Jag håller med i allt Patrik säger. Sen är jag en liten uppfödare som får 1-2 föl per år och jag tänker inte bli en större uppfödare. Det är viktigt att samarbeta och det är svårt att hålla en häst i träning år ut och år in.
– När jag gick in i satsningen med Deja och Patrik så var jag lite Pippi Långstrump i attityden: Detta har jag aldrig gjort förr så det går säkert bra.
– Jag kommer att fortsätta föda upp hästar men försöka göra det lite enklare för min kropp för det är tungt. Jag har ett fantastiskt samarbete med unghästutbildaren Camilla Axelsson som är otroligt duktig. Vi har ett bra tagande och givande, ett är till exempel att låta unga hästar vänta om det krävs.

TH:
– Jag försöker ha många olika ryttare på mina hästar, för att hitta flera samarbeten och bästa matchen för hästen och ryttaren. En av mina hästar fick dock säljas till Danmark för att hitta rätt match.

EG:
– Jag föder upp många hästar och kan inte behålla alla så länge. Rent företagsekonomiskt går det inte att behålla dem så länge. Det går inte att driva verksamheten på det sättet utan att pumpa in pengar från annat håll.
– Det är en vacker saga som du har Marie Haward men det är inte verkligheten för oss vanliga uppfödare och här har vi ett stort problem.

MH / PK:
– Du har fel!
– Det går visst!

EG:
– Med många hästar blir tröskeln för förädlingen för hög. Jag kommer inte in i trappan ens för insteget blir för stort.

LW:
– Vad kostar det att föda upp en 3-åring?

TH / EG:
– Det kostar 200000 – 300000 kr om det ska göras på riktigt?

PK:
– Alla måste våga satsa, alla måste våga ta risken?

EG:
– Uppfödarna måste ta sig ut och visa upp sina hästar, där måste alla bli bättre på att få ut sina hästar.

Bo Jenå:
– Vad är den största skillnaden mellan att rida svenskt och utländskt?

PK:
– En bra häst har ingen färg, kön eller papper, en bra häst är en bra häst. Vårt mål måste vara att ha de bästa hästarna och det tar tid. Vi måste vara noga med att låta det ta tid och att det känns roligt längs vägen. Alla hästar är en mix av internationellt blod även om de heter SWB i passet.
– Uppfödarna måste bli bättre på att ta emot kritik på sin häst. Även om jag inte tycker den är toppen så ta emot feed-backen.

LT:
– I Danmark så handlar vi med allt och det är ett bekymmer i sig. Det är inte så roligt när hästarna säljs just när de står på sin topp.
– Vi har svårt att se hur den enskilde uppfödaren ska kunna dra hela lasset som du beskrev Eva. Jag tror att vi domare måste vara otroligt ärliga istället i sin kritik istället för att promota. Då blir berömmet – när det kommer en häst – så mycket mer värt. Christoph Hess kan bli lite väl mycket även om jag kommer väl överens med honom.
– Det får inte bli för tråkigt om man ska titta på dressyr.

AH:
– Vi har ett N.O.P-kontrakt för de absolut bästa hästarna och de mest begåvade, aktuella nu och om fyra år. Totalt cirka 16 hästar som sponsras genom insamlingar.
– Vi har tävlingar för 4-5-åriga hästar i PAVO-cup som går för kända hästar och etablerade ryttare.
– Det finns en lägre nivå för mer vanliga hästar och vanliga/begåvade ryttare som gör vanliga tävlingar där unghästarna matchas och visas upp.
– KWPN jobbar med regionalt stöd och har på det sättet fått upp flera talanger till ännu bättre ryttare, en slags talangjakt.
– Det är alltid svårt att behålla de bästa hästarna kvar i landet.

LT:
– I det långa loppet måste vi jobba för att några fler än de väldigt väldigt förmögna har råd att hålla på med dressyr, om vi inte får styr på det slutar dressyr som Polo, en exklusiv klicksport för välbärgade människor.

Öppet frågeforum

Caroline Darcourt
– Det finns många ryttare nivån under Patriks nivå som kanske inte vågar gå till uppfödare och tala för sig själv. Det behövs mer kommunikation mellan uppfödare och ryttare.

TH:
– Vi behöver träffas tillsammans allt oftare för att överbrygga det här glappet, det är en väg framåt.

AH:
– Vi har tillställningar 6-7 gg/år där unga hästar visas upp och det kommer runt 1000 personer varje gång och tittar.

LT:
– Satsningen på unga ryttare i Ecco Cup har gjort jättestor nytta i Danmark. Däremot bör uppfödare försöka se mer sport.

AH:
– Det kommer inte många och tittar på en nationell GP i Holland. Publiken kommer bara för stjärnorna. Vi hade tre uttagningar och det var bara i en som det var publik.

LT:
– Det är mer folk i Falsterbo på läktaren under unghästklasserna än resten av dagarna. Det är en signal på intresset.

AH:
– Publiken kommer till hingstshower, PAVO-cup osv men inte till nationell dressyr. När stjärnorna håller clinic så kommer publiken.

KvK:
– Vi är alla olika ryttare och det borde vara ryttare för hästens olika åldrar och stadier. Jag är inte bra på 3-4 års stadiet men ring gärna mig när de blivit lite äldre men gärna innan de är 9 år. Jag ska göra det jag är bra på.

Anna Edling:
– Vi äger en jättefin häst, visserligen inte SWB-häst men fin ändå. Vi vill vara med på den här resan och det är fantastiskt. Men det blir en tveeggad upplevelse när vi kommer till Wiesbaden och får ett band men ingen läktarplats. Överhuvudtaget är det svårt att bli sedd som hästägare.

Marie Haward:
– Jag hade diskussionen med Jana Wannius förra året och det var svårt att komma till en lösning för vad vi uppfödare och hästägare kan förvänta oss.

AH:
– Hästägare får band och reserverad plats men det är bara på hingstshowen i februari so uppfödarna är inviterade. Det gäller i Holland.

Helen Uddefors:
– Vi behöver integrera uppfödare, tränare, ryttare att omfamna hästägarna som är väsentliga för sportens framtid. Det som kommit fram ikväll är hur viktigt det är att nätverka. Då kanske det blir lättare för ryttarna att hitta till Eva Gudmundssons gård.

Christina Ohlsson:
– Att vara hästägare i travvärlden är annorlunda eftersom det alltid är olika ägare, tränare och uppfödare. I ridsporten var det ofta likhetstecken mellan ryttare och ägare och därför glömde vi bort att ta hand om ägarna som betalar och satsar mycket för att ta hålla en häst.

TH:
– Jag har bildat ett konsortium tillsammans med flera intressenter och det hoppas jag ska leda till medaljer i ett OS.

HU:
– Jag tycker det är väsentligt att ha en en svensk avel för att stödja sporten. Det har alla framgångsrika nationer.

LT:
– Det är ett erkänt framgångskoncept att nationerna har egna avelsprogram. Det är med infödda hästar de unga ryttarna gör sina första framgångar.

TH:
– Många unga ryttare letar häst i utlandet för att de inte vet vad som finns i landet.

TVS:
– Det handlar mer om var man har sina kontakter, det finns bra hästar överallt.

AH:
– Vi har en väldigt hög nivå på dressyraveln, många GP-ryttare i klassen 60-70 %. Vi har haft ett rykte om Jazz-avkommor som spooky, de unga stona efter Jazz som lämnat avkommor har gjort fantastiska hästar i sporten. Det finns ett antal unga hingstar som är makalösa som Dark Boy, Desperado och Dream Boy.
– En bra häst behöver ha en bra skritt och galopp för det kan du inte påverka.

LT:
– På avelsshowerna visar de hästarna i trav som egentligen är rätt ointressant men ser flashigt ut. Jag gjorde en analys för några år sedan över toppryttare och topphästar. Det finns ingen riktig slutsats.

TVS:
– Ridbarheten är allt som de kommer ner till, att de kan behålla sin balans genom sina stora gångarter.

KvK:
– Hästägarna behöver veta vad ryttarna söker och uppfödarna borde ta till sig vad en ryttare som Patrik ger för feed-back.

EG:
– Du måste tala om vad du vill rida för häst om åtta år för det är då du är intresserad av den.

Caroline Darcourt:
– Det är svårt för det som är en fantastisk 5-åring kanske inte alls klarar kraven på samling.

LT:
– Domarna har gjort aveln en otjänst genom att premiera stora flashiga oanvändbara gångarter, belönat skritt med så mycket övertramp att takten försvinner.

Bo Jenå:
– Under bruksprovet tittade vi otroligt mycket på hur hingstarna gjorde sina övergångarna. Och vi var väldigt överens om hur.

– Finns det intresse för att bilda en sammanslutning kring hästägarna här?
JA, svarade forumet.

Ulla Håkansson:
– Det är svårt att hitta en häst, det har inte blivit lättare och det är en viktig sak vi gör idag. Uppfödaren Sixten Pohl berättade för min far att han hade en häst till mig – det var Ajax.

Bo Jenå:
– Vi ryttare måste bli mer företagsmässiga och vi behöver tänka utanför lådan och göra en bra deal som blir win-win för båda parter. Ryttare måste gå in med en annan attityd precis som uppfödarna. Vi måste serva hästägarna mer, finns det bara tre band så får vi ryttare fixa fler.

Anna Edling:
– Det är också förbundets ansvar att ordna fram biljetter, lite mer som travet har det.

Emelie Brolin:
– Domarna får gärna ge beröm så att hästägare hör det, så de känner att de valt ryttare.

LT:
– I andra länder har ägarna en klubb och ett naturligt nätverkande.

Viveka Lundh:
– Vi på sporten måste bli bättre, initiativet måste dock komma lite mer från hästägarna än från SvRF. England är ett föregångsland, här nämns hästägaren alltid först, sedan jockeyn.
– Vi har ett visst problem med SWB i namnet men det finns nästan överallt i TDB numera.

TH:
– I Patriks krönika så pekar han på något viktigt med SWB i namnet, det borde vi kunna anamma.

Helen Uddefors:
– Ja vi vill ha det systemet.

Annette Sixtensson:
– Vi uppfödare skulle behöva hjälp med att sålla de unga hästarna för att se vilken eller vilka som ska sparas. Vem kan hjälpa oss med den sorteringen.
– Vi behöver ett forum för att kunna visa hästarna tidigt, hur ska jag vara säker på vem som är bra? Jag vill kunna lägga upp filmer och få hjälp med filtret.

AH:
– Jag tycker ni ska arrangera kvällar med unghästar, uppfödare, ägare och tränare som nätverksaktiviteter ett antal gånger om året. Det är inte så svårt men kommer att vara väldigt givande.

Debatten avslutades med mingel och löften om fler aktiviteter under Falsterbo och Breeders Trophy.