Allt var inte bättre förr

2014 var 32 av de över 80 startande ekipagen kvar när den fyrstjärniga tävlingen var slut. Terrrängen blev en bedrövlig tillställning med fall efter fall och det är rena undret att ingen häst eller ryttare blev allvarligt skadad. Och ett ännu större under är att officiella reaktioner på banans svårighetsgrad i kombination med de tuffa förhålladen som rådde i stort sett uteblev. I stället var det många som uttryckte att de tyckte det var bra att Badminton återigen var ”tävlingarnas tävling” och att ”ryttarna får väl träna mer”. 

En så navelskådande inställning är förödande för sporten. Och nu, snart ett år efteråt, är det lite annorlunda tongångar. Det skulle vara spännande att åka till Badminton i år igen bara för att höra vad som sägs om förra årets tävlingar. Till exempel är antalet anmälningar rekordlågt och alla som stod på reservlistan har kommit med. Men jag struntar i det och stannar hemma. Och jag träffade så många där förra året som sa att de aldrig skulle åka tillbaka, att de hade fått nog av att se häst efter störta till marken. Dag Albert är enda svensk i startfältet i år. 

Men förra årets Badmintonterräng ser ut som en barnlek jämfört med vissa av hindren som ekipagen har hoppat där genom tiderna. Lagom till årets tävlingar har Horse & Hound publicerat bilder på några av de mest spektakulära hindren i Badminton genom tiderna. Missa inte dem!

Startlista i årets tävling