Analys: Jakten på ridbarheten

I förra numret av Ridsport synades de hoppstammade unga hingstarna, födda 2015. För dressyrstammade individer väntar samma framtid; för ett mycket litet fåtal väntar stjärnstatus med många hundra betäckningar som resultat, men för de allra flesta är det inte i avelsboxen utan i träning och tävling som deras framtid finns. Just därför utgör årets hingstskörd på sitt sätt en representation av vad vi delvis kommer att få se på unghäst-VM 2020-23 i Verden samt på tävlingsbanorna om tio år, förhoppningsvis i högsta divisionen.

De unga hingstämnena är en spegling av hur Europas kommersiella uppfödare resonerat. Det här handlar om deras fäder, hur har uppfödarna valt hingst?
En sak är helt uppenbar, det är mycket stor skillnad i resonemangen mellan hopphästuppfödare och de som arbetar med dressyrhästar.

Större andel unga fäder

Fyra av tio dressyruppfödare väljer en fadershingst som aldrig betäckt tidigare, lite fler bland dem som visar i Oldenburg. Det betyder i de flesta fall (utom i KWPN, där det alltid krävts godkänt flerdagarsprov före betäckning) att uppfödarna ibland bara sett hingsten bedömd vid hand.

Den enda ridbarhet som tjänat som urval är den förväntade ridbarheten sett till härstamningen. I näst bästa fall är det uppvisningar på hingstvisningar som ligger till grund. Bland dem som valt en ung hingst är det dock bara en mindre andel som valt att kombinera med ett mycket ungt sto. Bland dessa finns genomgående KWPN-uppfödare med stostammar med mycket tävlingsprestationer, något som oftare saknas hos de tyska uppfödarnas ston.

Andelen unga fäder bland dressyrhingstarna är mer än dubbelt så stor, cirka 40 procent, som bland hopphingstarna där bara 17 procent av Europas hoppuppfödare valde yngre förmågor. Tävlingsprestationer är snudd på regel i KWPN, medan stona i de tyska förbunden i högre grad endast är avelsvärderade och meriterade den vägen, vid hand. Den så viktiga ridbarheten är i mycket hög grad ett oskrivet kort hos en tyskstammad häst, om inte modern uttryckligen tävlat.

Florestan-linjen dominerar

Det finns i dag en stor dominans för Florestan-linjen. Florestan I är anfader till mer än en fjärdedel av årgångens alla hingstar. Hans blod är dock, i årets grupp allt från 1/16-del, när han finns i femte led, till att han själv är far (två egna avkommor). Det är sonsonen Fürstenball, fortfarande mycket populär, samt Fürstenballs söner Finest, Blue Hors Farrell, Fürst Belissaro, Fürsten-Look och Follow Me från första årgången 2010 som står för hälften av den stora, eller egentligen lilla, andelen Florestan-blod. Förhoppningen är givetvis att få del av Fürstenballs omvittnat goda temperament, men kanske med förbättrad bakbensaktivitet och utan hans egna veka kotor.

Fürstenball själv slutade tävla som 7-åring, hans hållbarhet går därför inte att bedöma. Väldigt lite talar i dag för att uppfödarna kommer att få se hingsten visa upp sig i Grand Prix. Han har betäckt otroligt mycket – vilket påverkar hållbarheten för honom själv – och förärver enligt det tyska indexet god skritt och ridbarhet. I Tyskland finns redan 467 tävlande avkommor, enligt Horsetelex en bit över 500.

Avkommor i svår klass varierar

Förutom sonen Fürst Heinrich är övriga dominerande Florestan-linjer grenarna med Fidermark I:s och Florencio I:s söner och sonsöner. En jämförelse mellan dem visar en del intressant i fråga om Grand Prix-talang, som är det ultimata målet. Florestan själv hade över 1 500 avkommor och över 80 godkända söner där 15 gick Grand Prix själva. Fidermark, född 1992, har i Tyskland över 600 avkommor och 69 går i svår klass, 16 går internationell Grand Prix. Fürst Heinrich, född 1998 och för tidigt död 2005, har över 750 tävlande avkommor i Tyskland, men ännu bara 14 i internationell Grand Prix.

Florencio I, född 1999, har nära 1 500 avkommor och än så länge bara 16 i internationell Grand Prix. Det reser frågan vad för slags ridbarhet som erbjuds när det spätts ut över tid. De kommande årens stora turneringar för unga dressyrhästar, Nürnberger Burgpokal-tour och Louis D’Or-pris, kommer att ge svar på det.

Gribaldis arv synas i sömmarna

Framför allt i KWPN blir detta årgången där Totilas arv bedöms genom ättlingar till de två sönerna Governor och Glock’s Toto Jr.

Governor förenar Totilas med Jazz, medan Toto Jr tar in Desperados FRH med De Niro-Rotspon på mödernet. Bådas stamtavlor är späckade med Grand Prix-dressyr och bör kunna bidra med ridbarhet och arbetsvilja från Totilas.

Gribaldis arv förvaltas i tillägg till Totilas-linjen av sonen och sonsönerna For Gribaldi, Ebony, mycket populäre Millennium och Grey Flanell.

Antalet speglar hur många söner respektive fader hade med i den stora grupp unga hingstar Ridsport synat.

Donnerhall faller undan

För första gången syns tydligt hur Donnerhall faller undan som faderslinje, trots de populära ättlingarna De Niro, unge Danciano, redan etablerade Dante Weltino OLD och Harmony’s Don Noblesse. Andelen Donnerhall-ättlingar i rakt nedstigande led är cirka elva procent av hela årskullen. Det är ungefär lika stort inflytande som Gribaldi har på årets kull, med skillnaden att Gribaldi vanligtvis ligger i tredje led medan Donnerhall allt oftare finns i femte led. Det är en skvätt som inte garanterar särskilt mycket i form av D-egenskaper.

Det är påfallande hur populära flera av de äldre hingstarna är, som Dia­mond Hit, på möder­net halvbror till Sandro Hit. Hans ättlingar blir allt färre, i årgången har Sandro Hit med söner och sonsöner endast 16 avkommor tillsammans. Efter Florestan-ättlingarna är det Ferros flera grenar som vinner mark. Sonen Negro har åter blivit populär i kraft av sin son Valegros framgångar.

Ättlingar till Ferro-sonen Rousseau bildar två grenar. En genom den framgångsrike Grand Prix-hingsten Blue Hors Zack och hans son, den trefaldige UVM-vinnare Sezuan. En annan genom sonsonen Ampère och hans son Franklin respektive Nüm­phenburgs First Ampere, båda UVM-finalister. Totalt har Ferro över 56 ättlingar i den statistik Ridsport har granskat. Hans inflytande är större än både Flemminghs och Jazz trots att alla tre ligger en bit tillbaka i tiden.

Zack själv är populär i allt fler förbund, Sezuan är far till en av 2017 års snackis-hingstar – Secret – vars många avkommor kanhända präglar årskullen 2018. Zack-linjen från Rousseau-Ferro har redan otaliga tävlingshästar och själv är han en stark kandidat till det danska landslaget, inte minst efter plats i världscupfinalen i Paris. Han är på god väg.

Kan växa sig starkare

Flemmingh-linjens mesta företrädare är Vivaldi, som förenar Flemmingh och Jazz, med sina många söner. Om de kan visa mer förmåga i svår klass kommer linjen att växa sig starkare. Det ser lovande ut med både Cennin och Dream Boy som godkända söner, en i landslaget och kanske Dream Boy gör entré vid VM i Tryon.

Med Dancier, förnäm dressyrförärvare, som far får Danciano nog ett fortsatt lyft eftersom Dancier själv dog alltför tidigt.

Escolar, som stammar från Ehrentusch, tar sig in på listan över hingstar med flest avkommor och kanske kommer uppfödare med siktet inställt på Grand Prix att bygga en ny stark E-linje. Ridbarhet och talang för svår klass men avsaknad av knämekanik och extraordinär bakbensaktivitet gör att han inte är en stark fölproducent. Av samma skäl lyser Belissimo M:s ättlingar lite i skymundan.

Denna text publicerades första gången i Ridsports pappersutgåva nummer 3, 2018.