Ansvarsnämnden delar ut erinran till arg hovslagare och felbehandlande veterinär

I fallet med hästen som fick motta sparkar av hovslagaren medger hovslagaren det inträffade. Det 9-åriga stoet hade tidigare skotts under lätt sedering vid ett tillfälle, men den här gången valde man att inte sedera den.

Hästen var lite orolig först ”men inget anmärkningsvärt”, enligt hästägarens anförande i ärendet. ”Det var fruktansvärt stressande när hästen konstant tiggde med frambenen och ville surkicka med bakbenen”, berättar hovslagaren å sin sida. Till slut tycks bägaren ha runnit över och hovslagaren fick ett vredesutbrott. Hästen fick motta sparkar medan hovslagaren vrålade högt, anför hästägaren.

”Hästen blev livrädd och drog så mycket i grimma och kedjor att den fick tre blödande sår på huvudet.” Hovslagaren vill enligt sitt anförande be om ursäkt för det inträffade, men menar att hästen inte varit blodig.

Ansvarsnämnden för djurens hälso- och sjukvård gör bedömningen att hovslagaren genom sitt agerande har åsidosatt sina skyldigheter som godkänd hovslagare. Åsidosättandet är inte att betrakta som ringa och hovslagaren tilldelas därför en erinran av ansvarsnämnden.

Brister i eftervården

Det andra fallet gäller en anmälan om felbehandling i samband med en operation av en kindtandsfraktur. Efter operationen har hästen i flera omgångar återkommit med hög feber och då antibiotikabehandlats för infektion kopplat till ingreppet.

Efter ett tag har hästen utvecklat resistens mot antibiotikan och veterinären har då fått hämta hem ett ännu starkare preparat från Tyskland för att slå ut resistensen. Till slut utvecklade hästen en lång fistel på kinden som blödde och varade. Veterinären sa då att det var normalt och att det skulle läka, men sa också att hästen kanske skulle behöva opereras igen om ett halvår.

Hästägaren kontaktade en annan veterinär som sa att hästen måste opereras igen, på grund av att det fanns tandrester kvar sedan operationen. Veterinären såg även att hästens käke fått en fraktur under den tidigare operationen, och att operationen felaktigt utförts med hästen sövd i liggande position.

Hästägaren anför att hästen ”tvingats utstå onödigt lidande i samband med ingreppet”, och att veterinären varit oaktsam. Veterinären motsäger sig detta och säger sig inte ha felbehandlat hästen på något sätt.

Ansvarsnämnden för djurens hälso- och sjukvård gör bedömningen att veterinären ”såvitt framkommit utfört det kirurgiska ingreppet på ett korrekt sätt”. Enligt nämnden finns det dock en rad brister i eftervården.

Dränage skulle ha lämnats för att undvika infektion, inte heller gjordes ett dränage när det uppdagades att hästen fått en infektion. Dessutom har den omfattande antibiotikabehandlingen utförts utan dokumenterad resistensbestämning. Felen är inte att anse som ringa och veterinären har enligt nämnden åsidosatt sina skyldigheter som veterinär. Ansvarsnämnden tilldelar därför veterinären en erinran.