Äntligen en SM-medalj

Allt möjligt har hänt i samband med SM. Ett tag vågade jag knappt anmäla till SM då det kändes som det var som att be om att något skulle hända.

Trägen vinner heter det ju, eller iallafall trägen får brons i mitt fall, och det är jag väldigt glad för! Jag hade en liten känsla på framridningen inför kürfinalen att det var dags nu. Kände som jag hade koll på allt. Matchningen under helgen var perfekt. Jag visste att vädret skulle kunna sätta stopp för oss. Utomhus med mycket vind och musik är precis det som kan få Biggles att gå igång rejält. Jag passade på att träna dagen innan küren i samband med att juniorerna hade sin tröstfinal kür. Då fick han höra ett antal musikvarianter till en mycket högre volym än vad jag använder, perfekt!

I finalen kändes Biggles fokuserad och allt var bäddat för att han skulle kunna prestera och det gjorde vi! Ett nytt personbästa med 75,4 procent och det räckte till en bronspeng! Direkt efter ritten så kände jag att oavsett hur det går så kunde jag inte gjort mer och var därför väldigt glad. Men sedan började jag inse att det kunde bli medalj och att se de sista ekipagen och vänta var olidligt. Det är värre att stå och se på än att rida själv kan jag lova!

Här är jag tillsammans med svenske mästaren Patrik Kittel. 

Det ligger så mycket bakom en framgång. För min del så känns denna medalj som ett bevis på att vi tänkt rätt. Det handlar inte bara om hur du gör på banan de där 6 minuterna framför domaren. Det är så mycket mera. Inte heller bara om hur du värmer upp. Allt börjar så långt innan och det är så många detaljer som spelar in. På hoppbanan slog Royne Setterman till IGEN och vann SM, hans 6.e. Jag tror många säkert där hade sett många tänkbara ryttare med fantastiska hästar ta guldet, men rutin i kombination med en bra häst är ett oslagbart koncept!

Karin Holmqvist groomade med den äran.

Om vi backar bandet vad gäller mig och Biggles. Jag har haft honom i fem år, det har varit en resa som verkligen gått upp och ner. När han varit som bäst har en skada kommit i vägen. Eller så har hans energi tagit över vid vissa tävlingar och gjort att han lekt istället för att jobba. För varje tävling har det gällt att tänka ut innan hur det ska passa Biggles bäst. Att det inte varit spik rak väg hela tiden har gjort att jag lärt mig mycket och har fått tänka till många gånger. Hur ska jag träna, hur mycket träning, vilken typ av träning, vilken tävling, hur mycket tävlingar osv. Massor har spelat in.

Vid förra årets SM var vi trea efter kvalklassen. Vid finalen så hade det börjat regna och blåsa. Dessutom startade jag min kürmusik på samma plats som alltid, det jag inte hade tänkte på var att just där stod ju en högtalare. För en häst som går igång på musik så är det inte smart att starta där… Dessutom fick Biggles syn på ett väldigt vackert sto på banan bredvid. Kaoset var ett faktum. Det blev ett bottennapp i den finalen.

Det gav mig samtidigt en tankeställare. Planera bättre!!

I år åkte jag till Hamburg två veckor innan SM. Denna tävling var bara som en upptakt inför SM. Jag ville ha en svår miljö och utomhus när inpå SM. Hamburg var perfekt. Tävlingen blev som jag hade trott men självklart inte helst ville. Biggles var på hugget och det blev svårridet både i GP och kürklassen. Men planen var ju att testa hur första utomhus skulle vara för året.

Nu visste jag tillräckligt för att kunna planera inför SM. Rida utomhus så mycket det gick veckorna innan SM, spela hög musik på utebanan hemma, träna som jag skrev om ovan på tävlingsplatsen osv. Jag till och med ”gick banan” dvs innan küren började så gick jag runt på banan själv och kände på underlaget för att veta var det var för blött så att jag inte skulle rida just där. Tänk om jag skulle missa ett byte eller få taktfel i en ökning bara på grund av underlaget. Det fick inte hända denna gången. 

Biggles är 17 år och känns fräschare och gladare än någonsin. Han älskar när lastbilen ska packas och det är hans tur att åka iväg. Att ha en 17 åring som fortfarande vill jobba och visa upp sig och gör sina bästa resultat någonsin är fantastiskt. Det känns som då har jag gjort något rätt! Detta har alltid varit viktigt för mig. Jag vill ha hästar som vill vara med mig och presterar med mig. Inget blir bra med tvång! 

Nu har vi firat medaljen här hemma på Ågesta. Blev champagnelunch idag med gänget här hemma!

Rid väl! 

/Kristian