Använd energin på rätt sätt

Avslappnade ryttare, ett gediget grundarbete och ridning i balans genomsyrade clinicen i Linköping. Inför en fullsatt läktare visade Eamon Hickey upp alla steg i att ta en unghäst från lösdrift till ridhäst och passade på att slå ett slag för djupandning.

Det är en kall februaridag och nere i manegen väntar det treåriga holsteinerstoet First Lady på att få börja jobba. Till vardags går Lady på lösdrift tillsammans med 15 andra hästar och även om planerna är att visa henne på treårstestet till våren är hon än så länge varken longerad eller sadelvan. Med över tusen inridna hästar i backspegeln kan man lugnt konstatera att Eamon fått rutin på att rida in hästar och det syns i allt han gör. Med säkra steg kliver han runt i manegen med stoet bakom sig, han går nära den lilla inhägnaden som byggts upp mitt i ridhuset och stryker med händerna mot plastbanden.
– Du kan göra det här i en liten rasthage lika gärna som i ridhuset, eller på ridbanan, förklarar han.

Efter många år som unghästutbildare har Eamon hittat ett sätt som fungerar.
– Den klassiska utbildningen som lärs ut på Flyinge och Strömsholm är väldigt bra, men jag försöker lägga in lite extra saker jag tycker är viktigt, säger han och fortsätter:
– Först vill jag skapa en kontakt med hästen. Hittills har jag fått en väldigt bra känsla för den här, säger han och stannar. Med mjuka tag stryker han och masserar över hela hästkroppen.
– Klappa inte hästen, det blir för hårt, massera den istället, säger han och visar på skillnaden.
Att stryka och massera över stoets nacke förbereder henne för att sänka nacken vid tryck och händerna som rör vid öron och över ögon vänjer henne vid tränset. A och O i Eamons unghästträning är att vi som ryttare själva håller oss lugna och avslappnade i alla lägen, själv har han tränat upp sin djupandning under flera år.
– Jag har lärt mig att andas in djupt in i magen, under naveln. Andas in på fyra sekunder och ut på fem, visar han.
– Vår andning är väldigt viktig i alla lägen när vi hanterar hästar. De flesta gånger när hästen blir spänd så spänner vi oss och blir stela själva, säger han.

En annan sak många av oss gärna gör är att prata med våra hästar när de blir rädda eller stressade. Eamon gör tvärtom.  
– Om hästen blir spänd försöker jag stanna i övningen tills den blir bra och avslappnad igen och sen ger jag beröm. För mig är det väldigt viktigt. Om jag berömmer hästen när den är spänd har jag snart lärt den att det är bra med spänning.  

När stoet följer fint ber Eamon henne att backa genom ett tryck i grimman. Fyra steg rakt bakåt. Att ryggningen inte blir perfekt från början spelar ingen roll så länge hästen fortsätter vara lugn och tillfreds med situationen. Det här är något han tycker alla hästar bör kunna redan som ettåringar.
– Det är väldigt viktigt, för hur ska vi kunna lasta hästarna om vi inte lärt dem att backa? Förstår ni lite hur jag tänker, frågar han och publiken nickar instämmande.
Nästa övning är en enkel framdelsvändning. Eamon ber stoet böja nacken in mot honom och flyttar undan bakdelen med ett bestämt tryck mot sidan.
– Vi måste alltid ha hästens fokus, även när vi hanterar dem eller leder ut till hagen. Om hästen får springa med huvudet uppe i luften är det lätt att vi blir sparkade eller att hästen springer iväg, säger han och berättar i samma andetag att han alltid använder hjälm i all hästhantering. Säkerheten går alltid först.

Lady är under hela tiden uppmärksam på Eamon och han menar att hästar som gått i flock på lösdrift för det mesta är lättare att rida in än de som stått på stall och hanterats mycket.
– En häst som gått med andra hästar vet sin plats i flocken, det finns en rangordning med hästar som sätter dem på plats. Hästar som hanterats mycket knuffas och går på mer, förklarar han som har nolltolerans mot buffliga hästar.
– Jag skulle aldrig knuffa en annan människa och en häst ska inte knuffa mig heller, det är extremt oartigt, slår han fast.
Beteendet går ofta tillbaka så långt som till föltiden. Små föl kommer lätt undan med att kliva på sina ägare och hästar lär sig snabbt.
– Som föl är de jättegulliga och när de går mot oss backar vi och gosar vidare och på så sätt lär sig hästarna snart att de är större och starkare än oss, förklarar Eamon, som alltid först och främst lär sina unghästar att det är förbjudet att springa över människor. Han menar att hästens utbildning inte börjar när vi kliver in i ridhuset, tvärtom, allt vi gör med hästen handlar om utbildning.

Om det här varit en vanlig dag hade träningen slutat här. Generellt jobbar Eamon sällan unghästar mer än 20 minuter åt gången men idag gör han ett undantag. Med hjälp av ledrepet gör han en provisorisk sadelgjord och låter stoet skritta på en volt med känslan av något som spänner kring magen. Huvudet är hela tiden lite böjt inåt, mot Eamon, och han gör övningen åt båda hållen utan att stoet reagerar nämnvärt.
Innan sadeln åker fram låter han henne vänja sig vid schabraket som han stryker över sidor, rygg och ansikte. Under tiden skrittar Lady runt honom på en volt och Eamon förklarar att han hellre använder hennes energi till gymnastisera henne istället för att tvinga henne att stå still när hon blir spänd.
– Det här är en anledning till att jag lägger tid på att lära hästen framdelsvändningen från början. Nu kan jag använda mig av övningen för att få henne att slappna av. Jag har sett många som lägger på saker på hästen när den är spänd men då får den lätt panik, förklarar han och uppmanar till att ha tålamod med inridningen och ta många pauser.

Ytterligare en stunds massage senare sitter Eamon plötsligt till häst. Barbacka och i bara grimma har han mjukt glidit upp på hästens rygg och stoet ser inte ut att reagera.
– Jag känner efter hela vägen upp för att vara säker på att hästen tycker allt känns okej och jag är hela tiden beredd att hoppa av om det behövs, förklarar han och skrittar runt på en liten volt.
– Måste man hoppa upp dag ett? Absolut inte, den här hästen har egentligen redan gjort lite för mycket idag. Hemma börjar jag med att gå i paddocken två tre dagar. Fjärde dagen tar jag med vojlocken och först efter det jobbar vi med longeringen, förklarar Eamon och påpekar att inridningen ska få ta tid.
– Det här är en grundordning som måste fungera innan jag sitter upp. Jag måste få ett förtroende, säger han. Förtroendet är också något han jobbar med när han lägger an piskan mot stoets höft och ber henne fortsätta skritta.  
– Oftast är hästen känslig för piskor och jag vill lära henne att det är okej och att jag inte kommer skada henne. Många gånger berättar folk att de köpt häst på Irland eller i Tyskland och är övertygad om att hästen blivit slagen. Jag tror inte det är sant. Många hästar är känsliga från början. Det är inget vi får använda som ursäkt när vi inte lyckas med våra hästar.

Någon i publiken frågar om det är någon skillnad i att rida in hästar idag, när de flesta står högre i blod än för tio år sedan och Eamon svarar utan tvekan ja.
– Idag får jag många hästar från hästägare som är vana att rida in själva men inte längre klarar av det. Hästar med så mycket energi och talang kräver att vi som ryttare lär oss att använda energin på rätt sätt. Tidigare fungerade det att be hästarna att stå still medan vi hanterade dem men det gör det inte idag.
 När Eamon tar fram sadeln har det gått knappt en timme sedan stoet kom in i ridhuset. Han får frågan om att använda bomull i öronen vid inridning och förkastar idén direkt.
– Tvärtom, är hästen känslig gör jag extra mycket grundjobb. Mitt jobb är inte att jag ska kunna rida hästen, det är att andra ska kunna göra det. Ridningen måste fungera även om man gör misstag som ryttare, förklarar han och lägger på sadeln ett par sekunder innan han lyfter av den igen.
– Om hästen blir det minsta orolig med sadeln tar jag bort den och jobbar med vojlocken igen. Om vi har för bråttom får vi bakslag, säger han och några minuter senare står hästen helt lugnt med sadeln på ryggen.

– Hemma använder jag en westerngrimma, säger Eamon och fortsätter:
– Men hade jag haft det idag så skulle folk tro att man måste ha det för att kunna träna häst. Det handlar inte om utrustningen, det handlar om vad du gör med hästen. Det handlar om teknik, säger han och påpekar att handskar, som bland annat är standard vid unghästutbildningen på Flyinge, är något han själv aldrig använder.
– Handskar får mig att tappa känslan och bli för hård. Mitt mål är istället att hästen aldrig drar iväg, säger han och får det att låta enklare än det är.
När stoet accepterar sadeln på lina sitter Eamon upp och skrittar. En stund senare kommer tränset fram och Eamon förklarar att han inte använder sig av tyglar förrän hästen helt och håller accepterar bettet och travar med stängd mun på lina.
– Ha hellre ett lite för stort träns än ett för litet, jag vill att hästen ska få leka med bettet om den vill. Det är först när hästen själv väljer att stänga munnen som jag spänner nosgrimman.

Minuter senare skrittar ekipaget ut i ridhuset och snart har stoet både skrittat och travat.
– Jag skulle inte kunna göra det här utan allt förberedande arbete, då hade hästen slängt av mig, säger Eamon. När det är dags att passera publiken tvekar Lady och han kliver genast av och leder förbi. Den gamla myten om att hästen vinner när ryttaren sitter av ger han inte mycket för.
– Vi måste inte vinna över våra hästar. Vi måste vinna deras förtroende. Om du rider och hästen blir rädd för något är det ofta bäst att sitta av och leda förbi. Gå förbi 20-30 gånger och sen när du vet att hästen tycker det är okej kan du vara mer bestämd. Så länge hästen är osäker eller rädd måste vi hjälpa den, slår han fast när han travar runt i ridhuset.
– Om alla hästar var som den här skulle jag inte ha något jobb, säger han och skrattar när stoet lugnt låter sig lotsas runt i manegen.

Som avslutning visar Eamon hur viktigt det är att sitta upp i balans och utan att dra sadeln åt sidan genom att sitta upp utan sadelgjord.
–  Jag övar på att sitta upp helt rakt. Att dra sadeln åt sidan är du sitter upp anstränger hästens rygg väldigt mycket, även om du använder pall. Jag gör det här för att jag kan, ni behöver inte göre det hemma, skrattar han och avslutar med att ställa sig upp i den lösa sadeln.