Är det hoppningens tur att granskas?

Det internationella ridsportförbundet FEI höll sitt årsmöte, eller General Assembly, i Hongkong i början av november. Där blev frågan om en mildare blodsregel i hoppningen en vattendelare mellan de nationella ridsportförbunden.

FEI föreslog att blod på en hopphäst inte automatiskt skulle leda till avstängning som i dressyren, utan att det skulle avgöras från fall till fall.

Flera tunga ridsportnationer motsatte sig ändringen, däribland Tyskland, Danmark och Sverige, och blodsregeln lyftes ut till en egen omröstning, där FEI:s förslag vann med 56 röster mot 20.

Hoppning i fokus?

Frågan är nu vilken följd mildringen av blodsregeln får för synen på hästvälfärd inom hoppningen, och om detta blir punkten som sätter hoppningen i fokus för en våg av kritik, på samma sätt som skedde i dressyren.

Bara någon vecka före beslutet om FEI:s nya inriktning hölls en clinic under Jönköping Horse Show om biomekanik och hållbarhet. Samtalet avslutades med frågan om hoppsporten är redo för en granskning.

– Vi blev förskräckta när kritiken kom mot dressyren och vi försökte slå ifrån oss, sade underlagsprofessorn Lars Roepstorff.

– Sedan dess har sporten insett att vi behövde ta ett steg tillbaka och fundera över harmoniska hästar och ”happy athletes”, fortsatte han.

– Hoppsporten måste vara redo, konstaterade Jens Fredricson som också deltog i samtalet.

– Utan SLO, Social Licence to Operate, har vi ingen sport, sade han.

Genvägar ger problem

Malin Axel-Nilsson är etolog och driver företaget Hästologen. Hon ingår dessutom i FEWAG, en grupp med sakkunniga som ger råd till FEI i hästvälfärdsfrågor. Hon säger som Jens Fredricson.

– Hoppsporten måste vara redo för en granskning, och granskningen av alla discipliner har redan påbörjats, inte minst inom FEI, säger hon.

En svaghet Malin Axel-Nilsson ser inom hoppsporten på internationell nivå är följderna som uppstår när människor försöker ta genvägar. 

– Bristfällig kunskap eller erfarenhet, antingen hos den enskilda ryttaren eller hos teamet, kan gå ut över hästen. Därför har vi alla som på ett eller annat sätt håller på med hästar och hästsport ett ansvar att ifrågasätta sådana saker som träningsmetoder eller val av utrustning. 

– Varför tror man att en viss utrustning skulle fungera eller behövas? Hur upplevs det av hästen? Finns det en annan väg? 

– När pressen ökar, oavsett om den är verklig eller upplevd, finns risken att man tappar bort sina värderingar och letar efter genvägar. Det är inte ok, säger Malin Axel-Nilsson.

Många ska nås av nytt budskap

Hon menar att FEI tar arbetet med hästvälfärd inom sporten på stort allvar.  

– Det är en febril aktivitet som pågår, och jag arbetar som konsult i flera projekt, däribland det som handlar om att definiera etiska träningsmetoder för alla discipliner. Det handlar om att sätta oss in i hästens perspektiv och upplevelse så långt vi har kunskap och förståelse.

Vilka är de största hindren i arbetet för ökad hästvälförd inom hoppningen?

– Jag skulle säga att ett av de största hindren är också den stora kraften – att vi är många, och att vi är spridda över hela världen. Det är många som ska nås av budskap, förstå dess innebörd och sedan tar det tid att implementera eventuella förändringar, säger Malin Axel-Nilsson.

Det här är en uppdaterad version av en artikel som publicerades i Ridsport nr 16/2025.