Elin Aspnäs bloggar från Kyra

Hej, Elin Aspnäs här. Äntligen har jag fått möjligheten att göra det jag så länge drömt och önskat, att få tillbringa en längre period hos Kyra och Richard i England. Jag var här några veckor redan för åtta år sedan tillsammans med min ponny Vermont, vilket var en fantastisk upplevelse som jag ända sedan dess hoppats få göra om. När jag i somras tilldelades Ulla Håkansons Ajax-stipendie såg jag min chans att kunna förverkliga det. Att aldrig ge upp är en inställning jag haft tidigt och efter många mail och samtal senare än jag nu på plats sedan nästan två veckor tillbaka.

MEN, den som väntar på något gott… Nu fanns det plats att ta med tre hästar vilket känns oerhört kul, tre gånger så mycket ridning, tre gånger så mycket träning, tre gånger så mycket svett & tårar, då måste jag ju bli tre gånger så mycket bättre! Kanske inte…men förhoppningsvis lite. 🙂

Bara för att jag vet vem jag är så kanske inte ni vet det, så någon form av presentation kan ju kännas lämpligt. Namnet är fortfarande det samma, jag är 20 år gammal i en månad till, det är mitt sista år som young rider, sen börjar verkligheten har jag hört.
Jag började rida redan i mammas mage, började tävla när jag var sju år, red mitt första SM när jag var nio och har ridit internationellt och i ungdomslandslaget sedan jag var tolv.

För ungefär ett år sedan startade jag mitt eget lilla företag där jag försöker driva min verksamhet med främst mina tävlingshästar, men också träning av andras hästar, lite försäljning och ett ganska stort antal satsande elever som jag tillsammans med mamma Johanna försöker hjälpa och stötta så mycket vi kan. Jag hyr ett stall i Horna, precis utanför Åhus, i Skåne där jag har tillgång till ungefär 13 boxar.

Sedan ett antal år tillbaka tränar jag för Jan Brink och i vardagen är det mamma som håller ett öga på mig. För att summera de senaste åren så debuterade jag Grand Prix som junior, red final på senior-SM samma år och har nu ridit tre säsonger i Grand Prix. Deltagit i U-25 laget i Aachen de senaste två åren och red nu senast final i Lövsta Future Challenge i Globen, detta till större delen med min första stora häst, den galne professorn som lärt mig allt jag kan – Christo!

Min främsta tävlingshäst just nu är mitt svarta sto Donna, Donna Romma, som hunnit bli tio år. Henne köpte vi som 7-åring då hon inte kunde speciellt mycket. Men med en enorm vilja hos både häst och ryttare, på både gott och ont, så gick det fort framåt och det har hunnit bli flera mästerskap, finaler och medaljer. Det vi är mest stolta över är den historiska 2:a och 3:e platsen i världscupfinalen i Frankfurt och YR SM-guldet 2012 med över 12 % marginal. 🙂

Nog pratat om det, man kan ju inte leva på gamla meriter, tillbaka till nuet och verkligheten. De hästarna jag har med mig är ovan nämnda Donna, hennes lillasyster Dayandra som är 8 år och en 7-åring vid namn Boukefallos med Boukie som tilltalsnamn. De befinner sig alla i olika utbildningsfaser vilket gör det om möjligt ännu mer givande.

Kyra har alltid varit ett geni i mina ögon. Och den där Richard, han har en otrolig kunskap om sits, balans, sambandet mellan hjälperna och samspelet med hästen. Det finns ju många kunniga och framgångsrika i den här sporten, men ytterst få med den stora gåvan att kunna lära ut, förmedla, skapa förståelse hos ryttaren och inte minst deras enorma tålamod med alla fel vi gör och de brister vi har.

Planen är att stanna här till mitten av maj för att då åka hem och fortsätta tävlingssäsongen. Tanken är att starta vid de internationella tävlingarna i Addington sista helgen i mars och sedan kombinera en till internationell tävling i samband med resan hem till Sverige. I början av juni väntar sedan SM på Strömsholm och sedan förhoppningsvis en sommar fullspäckad med äventyr.

Jag hoppas ni är nyfikna på att följa mig och hästarna under min vistelse i England och jag ska göra vad jag kan för att dela med mig av min vardag, mina nya kunskaper och erfarenheter. Kom gärna med frågor, synpunkter och förslag, kanske något speciellt ni funderar över eller är sugna på att få veta. 🙂

Avslutar första inlägget med några väl valda ord: ”If you can dream it you can do it”
/Elin