Att filma på clinic kan vara avtalsbrott

Grundprincipen är att det är personen som tagit en bild eller spelat in en film som äger upphovsrätten till den. Det är den personen som avgör hur den får användas och spridas, och kan även sälja den ekonomiska upphovsrätten, alltså rätten att använda bilden i olika sammanhang.

Den generella regeln är att det är tillåtet att fotografera och filma på allmän plats. De personer som hamnar på bilden eller filmen har inga rättigheter till den. Som motiv kan du inte bestämma hur en bild eller en film ska användas eller spridas. Det enda undantaget där är om bilden används i reklam. Då krävs ett godkännande från den person som är med på bilden.

På platser som inte är allmänna kan ägaren till platsen välja att upprätta ett fotoförbud. Det kan till exempel gälla en ridskola, ett evenemang eller en arena. Detta måste i så fall framgå tydligt. Om det inte framgår tydligt att det är ett fotoförbud är det tillåtet att fotografera även där. Det innebär även att det är tillåtet att fotografera i någons hem, om det inte finns ett uttalat fotoförbud. Här finns sedan några år dock ett undantag. Du får inte fotografera någon på privat mark där de inte kan räkna med att bli fotograferade, det kan till exempel handla om i sovrummet eller badrummet.

Publicering och spridning av bilder är också generellt sett tillåtet. Men här finns ett viktigt undantag – du får inte sprida bilder som kan uppfattas som kränkande.

Det är möjligt för en arrangör att tillåta fotografering endast ”för privat bruk” vid ett evenemang. Här blir spridning på sociala medier knepig. Om du delar bilden i en liten, sluten grupp kan det eventuellt klassas som privat bruk. Delar du den där du har ett hundratal vänner som kan dela och sprida vidare, är det inte längre privat bruk.

De två exemplen här intill är filmandet på framridningen i Falsterbo, där medie-företaget Epona AB blev utslängt av arrangören, och den film som en i publiken på dressyrclinicen 10 Olympians One Dream filmade. I båda fallen handlar det om en arena dit du löser biljett för att få tillträde. I Timrå fanns det ett uttalat foto- och filmförbud som besökarna upplystes om både när de köpte biljetter och på plats. På Falsterbo är sändningsrättigheterna sålda till SVT.

Då detta är slutna arrangemang där arrangörerna tillåter besökare att komma in mot att de köper biljett, har de rätt att även förbjuda fotografering och filmning. De har också rätt att tillåta vissa att fotografera och filma, men inte andra. Detta sker för det mesta med en ackreditering för journalister och fotografer, men det kan ske precis på det sätt som arrangören önskar. Arrangörer har också rätt att avgöra om de vill avhysa personer som bryter mot förbudet eller inte. Det innebär att de kan välja ut en person som bryter mot förbudet och be den att lämna platsen – samtidigt som det står tjugo andra som gör samma sak, som de väljer att inte avhysa.

Just avhysning är den enklaste och mest självklara åtgärden vid ett brott mot ett foto- eller filmförbud. Besökaren har fått rätt att besöka evenemanget på vissa villkor. Bryter besökaren mot avtalet kan det ses som att den inte längre har rätt att vistas på evenemanget. Vid ett avtalsbrott, som detta handlar om, kan du även stämma motparten. Men det kräver att du kan visa att du lidit någon form av ekonomisk skada, och det är ofta mycket svårt.

Om det du fotograferar eller filmar är ett konstnärligt verk kan det vara ett lagbrott i stället för ett avtalsbrott. Det är upphovsrättslagen som du i sådana fall bryter mot. Det beror på att ett konstnärligt verk anses ha det som kallas verkshöjd och är skyddat enligt upphovsrättslagen, på samma sätt som ditt foto är det gentemot andra personer. För att något ska ha verkshöjd ska det inte vara möjligt att upprepa för en annan person med samma bakgrund och förutsättningar. Förutom när det gäller skydd för fotografier; här är det bilden som är skyddad. Två personer kan fotografera samma motiv ur samma vinkel men ändå ha upphovsrättsskydd för den egna bilden.

Cecilia Tholse Rogmark är advokat och specialist på såväl immaterialrätt som idrottsjuridik:
– Det finns ett prejudikat på att en idrottsprestation inte har verkshöjd, och alltså inte är upphovsrättsskyddad, säger hon.

En ryttare kan alltså inte hävda att dess ridning är ett konstverk och upphovsrättsskyddat och därför inte får fotograferas eller filmas.

Däremot om en bild görs tillgänglig, till exempel genom publicering i sociala medier, kan ryttaren anmäla om den kan anses vara kränkande. En bild är en personuppgift och då är det personuppgiftslagen, PUL, som gäller. En personuppgift får publiceras, men den får inte vara kränkande.

Reglerna om avtal och avtalsbrott, fotoförbud och upphovsrätt kan verka snåriga, men de är ändå relativt tydliga. Men det finns en sak som skulle kunna förändra utgången i en rättegång. Det handlar om ifall materialet som publiceras har ett så stort allmänintresse att det överskuggar hur det uppkommit. Då skulle det kunna publiceras i media eftersom det övergripande syftet är så viktigt. Olle Wilöf, jurist på Journalistförbundet, förklarar hur detta i så fall fungerar:
– Här är det viktigt att skilja på om det är ett avtalsbrott eller ett lagbrott. Ett avtalsbrott är alltid ett avtalsbrott. När det däremot handlar om lagbrott, till exempel om du fotograferat inom ett militärt skyddsområde, kan det faktum att du avslöjar ett allvarligt missförhållande överskugga det mindre lagbrottet att fota där det är fotoförbud.

Exempel 1: Fallet i Falsterbo

Sommaren 2016 avhystes det danska medieföretaget Epona AB från Falsterbo, då de livesänt och filmat på framridningen. När de återgick till att filma trots tillsägelser begärdes handräckning av polisen. Arrangörsorganisationen baserade detta på att företaget inte var pressackrediterat och inte hade filmrättigheterna, som ägdes av SVT. Generellt på området gäller att fotografering och filmning för kommersiellt bruk är förbjudet, men för eget bruk är det tillåtet. Händelsen väckte stor uppståndelse och Epona hävdade att de har rätt att filma på framridningen. ”Vi skulle inte komma på tanken att filma och streama från tävlingarna, men som journalist måste jag ha tillgång till framridningen för att kunna göra mitt jobb” och ”Det här är inte första gången arrangörer har försökt hindra mig från att göra mitt jobb genom att falskt hävda sin rätt till immateriell egendom”, sade en företrädare då till Ridsport.

Så säger experterna:

Thomas Riesler, förbundsjurist på fotografernas förbund:
”Här handlar allt om vilket avtal som träffats mellan arrangören och den som ackrediterat sig eller köpt biljett. Ofta kan till exempel den som är ackrediterad få tillträde till bättre fotopositioner. Det kan även innebära att arrangören tillåter den som ackrediterar sig att använda materialet kommersiellt, i de egna kanalerna. Men även här är det arrangören som bestämmer och sätter begränsningarna. I det här fallet valde Epona att inte ackreditera sig och då gäller samma regler som för vanliga besökare. Det innebär att fotografering och filmning bara är tillåtet för privat bruk. Att livesända på sociala medier kan inte betraktas som privat bruk. En avhysning är alltså helt laglig. I det här fallet hade arrangören sålt sändningsrättigheterna till en tredje part. Då kan det dessutom bli fråga om ett intrång i deras rättigheter.”

Cecilia Tholse Rogmark, advokat och specialist på immaterialrätt och idrottsjuridik:
”De regler som arrangören upprättat gäller alla, och finns det ett förbud mot fotografering eller filmning gäller det förstås alla. Men det innebär inte att arrangören är skyldig att behandla alla lika. Väljer arrangören att se mellan fingrarna när ett barn, en bloggare, en privatperson bryter mot reglerna så betyder inte det att alla kan komma undan med samma sak. Arrangören har rätt att välja att avhysa en person men låta en annan stå kvar och fortsätta fotografera eller filma. Tänk att det är precis som på krogen – följer du inte de ordningsregler som krogägaren satt upp kan du bli utkastad. Det här handlar inte om yttrandefrihet, det handlar om att följa de regler och riktlinjer som hänger ihop med att du beviljas inträde på området.”

Exempel 2: Fallet i Timrå

Vid clinicen 10 Olympians One Dream i Timrå red den portugisiske OS-ryttaren och tränaren Gonçalo Carvhalo en av elevernas hästar på ett sätt som en del uppfattade som för tufft. Detta filmades av en i publiken. Det hela var ett arrangemang som man köper biljett till, och det informerades både vid biljettköp och under clinicen om att fotoförbud rådde, med skyltar och muntligen. Filmen skickades till media och låg en kort period ute på Youtube, men togs sedan bort. Här ville arrangören, som hade hyrt in sig på anläggningen, stämma personen som filmat för upphovsrättsbrott. Arrangören hävdade även att en tränare äger upphovsrätten till sin tränargärning, på samma sätt som  till exempel en dansare äger upphovsrätten till en utförd dans.

Så säger experterna:

Thomas Riesler, förbunds-jurist på fotografernas förbund:
”Här handlar det klart och tydligt om ett avtalsbrott. Det var tydligt för alla att foto- och filmförbud rådde. Den typen av regler kan en arrangör sätta upp för ett evenemang. Den som äger arenan har också möjlighet att sätta upp regler för vad som gäller på den specifika platsen. Däremot kan det vara svårt med en stämning mot personen som filmat. För att kunna stämma måste de kunna bevisa att de lidit ekonomisk skada, och det är ju högst tveksamt om det skulle gå. För att gå den vägen skulle de behöva genomföra en clinic till, visa att att intäkterna för den var lägre än för den första och dessutom bevisa att filmen i fråga är anledningen till att intäkterna minskat – och då stämma filmaren på den summan. Det är självklart i princip omöjligt, och arrangören har sannolikt inte lidit ekonomisk skada av detta. Däremot hade de kunnat avhysa personen från platsen när den filmade, om de hade velat.”

Cecilia Tholse Rogmark, advokat och specialist på immaterialrätt och idrottsjuridik:
”Brottet mot det uttalade filmförbudet är tydligt, och det är ju en civilrättslig fråga då det gäller ett brott mot ett avtal mellan två parter. Däremot ser jag ingen möjlighet att driva frågan om brott mot upphovsrätten. En idrottsprestation anses inte ha verkshöjd och är alltså inte upphovsrättsskyddad. En ryttare som rider utför därför i lagens mening inte ett konstverk med verkshöjd. Inte heller tränarens prestation kan jag se har det skyddet. En clinic skulle kanske kunna jämföras med en föreläsning. Där kan det finnas upphovsrättsskyddat material, och det får du inte fotografera eller filma och föra vidare. Däremot är själva föreläsningen inte i sig skyddad. ”

Fakta

Så säger lagen

Olle Wilöf, jurist på Journalistförbundet, har jag rätt att fotografera och filma…

 … i stallet där jag har en stallplats?
– Ja, om det inte finns ett uttalat fotoförbud där. 

… på mitt barns ridlektion?
– Ja, om inte ridskolan har ett fotoförbud. Du får även lov att publicera bilder med and-ra personer på så länge det inte är kränkande – men ta hänsyn. Det kan finnas någon i ridgruppen som inte vill vara med på bild, till exempel på grund av skyddad identitet.

… på tävlingen där min kompis tävlar?
– Ja, om det inte är uttalat fotoförbud. Om du inte behöver köpa biljett är det svårare för arrangören att utfärda fotoförbud.

… på framridningen till tävlingen?
– Ja, om inte arrangören eller arenan har fotoförbud. De kan även förbjuda tillträde till framridningen för åskådare om de vill.

… hemma hos min tränare?
– Ja, på de ytor där det är rimligt att du kan räkna med att bli fotograferad.

… och använda bilderna hur jag vill?
– Om de är fotograferade där ”fotografering för privat bruk” är tillåtet får du inte dela dem på till exempel sociala medier. Privat bruk är för dig själv och dina allra närmaste. Du får inte heller publicera bilder som kan ses som kränkande. Bilderna får inte heller användas/säljas till marknadsföringsändamål utan att personerna på bilden gett tillåtelse.

Expandera