Det blev ännu en dag då det gick upp och ner i svensklägret, och en rejäl vurpa. Man kan ju undra om ryttarna vill ta död på oss nervösa journalister?!
Hjärtat i halsgropen
Det började så bra, så bra. Jens red in på sitt livs första OS-bana och red som allt annat än en galning på Lunatic. Åh så bra.
Dagens OS-bana, som övervakas av mängder av kameror. Men ingen slår ”flygkameran” (det där svarta på himlen i bilden nedan) som är monterad på en flera hundra meter lång vajer och som glider fram och tillbaka över banan.
Jens var nöjd efter ritten och glad över att OS nu är igång. Han tog ett snack med Sylve och brorsan Peder efteråt, för att lämna tips till resten av laget.
Men sen blev det rena rama zoo på banan. Hinder 11 vaktades av två stora lejon, och flera hästar reagerade starkt – men ingen lika mycket som Matrix.
Här fick Matrix syn på de två odjuren…
…och satte av mot utgången. Funktionärerna fick bråttom upp från bänken när det såg ut som om Matrix tänkte klippa staketet.
Och tyvärr kom Lisen inte så långt på banan. Matrix satte än en gång av mot utgången efter att ha lämnat Lisen i det tredje hindret. Lisen själv fick promenera ut från banan.
Efteråt tog veterinär Tornell en snabbkoll på Matrix, som klarade sig helt utan skador.
Sen satt Lisen upp igen, för att rida en stund på en av framridningsbanorna.
Efter att ha röntgats under eftermiddagen – hon fick en rejäl smäll på låret – så fick det bli vila i OS-byn för Lisen. Nu håller vi tummen för att hon inte mår som en 90-åring i morgon, risken finns ju alltid när man åkt i marken med buller och bång.
Henriks runda fick tillbaka pulsen till någorlunda normalläge, här hade man ju väntat sig något spooky men icke! Fuxen hoppade kanon.
Och när Casall klippte hinder efter hinder – visserligen var han i och kände på några bommar – så fick man nog ändå summera det som en bra svensklördag.
Casall kollar läget medan hans benskydd kontrolleras.
Sen gick han nöjt därifrån. Ser nästan ut som han tänkte ”Där fick han så han teg, den där gamlingen Ninja!”…
Piloten var också nöjd och glad, och påpekade att Casall inte är rädd för lejon som ligger stilla.
Fler som var nöjda och glada – ryttarfamiljen Beerbaum. Lilla Brianne Beerbaum har en imponerande stamtavla. Här hänger hon med mamma Meredith Michaels Beerbaum, pappa Markus Beerbaum och farbror Ludger (med ryggen mot kameran). Hur många år tror ni det tar innan Brianne rider OS..?
Så arbetar Ridsport
Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Ridsport är oberoende och fristående i förhållande till ekonomiska, privata, politiska och andra intressen.












Följ Ridsport på