När man kunnat läsa mina tidigare så kallade sammanfattningar av året som gått när jag skrivit sådana på mina vanliga sociala medier har jag där ofta beskrivit det som en berg- och dalbana. Lite för att det är så livet ofta ser ut, det går upp och så går det ner. Precis som det ska vara, i alla fall för att det fortsatt ska vara intressant och roligt!
Detta årets åkattraktion började den 10 januari med att jag tog ett stort och fantastiskt roligt kliv till att flytta både mig själv men också hästarna och hela min verksamhet till Fulltofta gård. Där kunde jag med bättre faciliteter och förutsättningar utveckla mina hästar på ett lättare och bättre sätt.
I februari gick en stor dröm i uppfyllelse, jag och Love debuterade 1,50 tillsammans! Dock gjorde jag det hela lite svårt för mig själv när jag red från hinder nummer 5c-13 utan min högra stigbygel … Det gjorde ju inte det hela lättare om man säger så, men vi tog oss runt med två nedslag och Love hoppade helt fantastiskt!
I mars åkte jag till Kungsbacka på meeting med sex hästar. Den ena mer fantastisk än den andra, även det är en sådan situation där man bara får nypa sig i armen och undrar om man är mitt uppe i en dröm eller något! Love var dubbelt felfri i 1,45 i två klasser och tvåa i Arena Youth Tour-finalen. Gurra hoppade med ett nedslag i 1,45 Grand Prix, Diva var felfri i 1,40, Uno placerad i två klasser, Lukas felfri i två klasser och Zizzi femma i 7-årsfinalen – med andra ord en helt fantastisk vecka!
I april åkte jag med fyra hästar på internationell tävling i Opglabbeek, Belgien. Även det en fantastisk helg resultatmässigt och både jag och hästarna lärde oss otroligt mycket av att vara i den internationella konkurrensen.
I maj vann Love 1,45 i Henriksdal som enda dubbelt felfria ekipage och kvalade därmed in till finalen på Falsterbo! Samtidigt hoppade 7-åriga Krodine en helt fantastisk runda i 1,35 och var felfri och satte första kvalet till Falsterbo, en sådan runda där man bara minns att känslan var helt magisk! Under samma tävling vann vi även andra omgången av elitallsvenskan med IM Sportriders.
Senare i maj åkte jag med tre hästar till Stensäter för att hoppa huvudklassen i 1,40, som också kom att bli ett av de där ”bergen” eller topparna i den så kallade berg- och dalbanan. Därför att då hoppade alla tre hästarna felfritt! Helt fantastiskt! Uno, Love och 7-åriga Zizzi som där kvalade till både Falsterbo och Elmia. Den dagen kunde man inte sluta le på vägen hem från tävlingen.
I juni hoppade 7-åriga Krodine felfritt i 1,40 och kvalade till Falsterbo, också en sådan runda man tänker tillbaka till och minns med glädje! Senare i juni åkte jag på en av mina favorittävlingar i mysiga Växjö, men det ville sig inte bättre än att jag och min ena häst gick omkull i en väldigt märklig situation.
Det hela slutade med att jag gick med huvudet först ner i underlaget och ”tuppade av”. Jag minns inget av den dagen eller händelsen, och jag fick efter det spendera mycket tid i sängen där det både var mörkt och tyst. Jag fick mycket hjälp av fantastiska människor runtomkring mig och följde Svenska Ridsportförbundets ”hjärntrappa” slaviskt, och kom därmed relativt snabbt tillbaka till verkligheten vilket jag är otroligt tacksam för.
I och med den snabba återhämtningen kunde jag i juli åka till Falsterbo med fyra hästar. Love var felfri i 1,45 Ungdoms GP-klassen, laget hade lite otur med nedslagen i lag-SM-finalen men Gurra hoppade riktigt bra i 1,45 på stora banan. Krodine var en av endast sju 7-åringar som hoppade felfritt i båda kvalklasserna och kvalificerade sig till stora internationella finalen, där hon hoppade magiskt återigen med två bommar ned. Zizzi var så duktig även hon i 7-årsklasserna men fick en bom för mycket ned för att kvala till finalen.
I augusti blev det många tävlingar där höjdpunkterna blev att Gurra var placerad i 1,45 och debuterade 1,50, Uno var felfri i SM-finalen, Nisse debuterade 1,40 och var både trea och sexa i två 1,35-klasser. Wow!
I september fortsatte tävlandet i Norrköping där hästarna var lika fantastiska som innan på säsongen. Men höjdpunkten var att Krodine blev uttagen till unghäst-VM. Veckan innan Zangersheide drog inomhussäsongen dock igång lite lätt där jag i Ljungbys huvudklass 1,40 GP WR lyckades bli etta med Gurra, tvåa med Love och trea med Uno. Helt sinnessjukt och så häftig känsla!
Sedan styrdes skutan om med Krodine till Zangersheide och Lanaken. Vi hoppade tio hinder i första omgången och lyckades charma stora delar av Europas största kunder när det kommer till att köpa unga fina hästar. Det hela slutade med besiktning och röntgen på tävlingsplatsen och på dagen där vi skulle hoppat det andra kvalet åkte Krodine istället till sitt nya hem på Ashford farm i Belgien. En märklig känsla att åka på tävling med en häst, men att när man kommer hem på gården igen inte ha något att lasta ur lastbilen. Saknar Krodine varje dag, en häst som kom till att bli väldigt nära mig.
I oktober gick ännu en dröm i uppfyllelse. Tidigare på året debuterade jag och Love 1,50 och nu i oktober var vi i Billdals GP klass dubbelt felfria i 1,50 och trea. Vad ska man säga, resultatet talar för sig och jag är lika glad för det än idag som jag var där och då. Du magiska häst!
Samtidigt slog bästa Zizzi till med att bli fyra på Breeders för 7-åriga hästar OCH jag började blogga för Tidningen Ridsport, det får vi inte glömma! Mitt första inlägg fick mycket uppmärksamhet och tidigare i veckan fick jag den fantastiska nyheten att min krönika kom att bli ett av de mest lästa och delade någonsin, wow!
I november var det dags för Elmia och Jönköping Horse Show! 6-åriga Selma var felfri i båda kvalen och tog sig till final, 1,35 var dock lite för svårt för oss just den dagen, men som hon hoppade den helgen. Nisse var magisk och stod för två felfria rundor. Uno var felfri i 1,45 Ungdoms GP-klassen och sexa. Love var felfri i 1,45 och Zizzi var superfin i 7-årsklassen!
Senare i november var Uno femma på SM i Grevagården, helt fantastiskt roligt! Och jag fick även hem en ny häst i form av fina Higuain, en stjärna till häst som jag tror kommer stå för många fina resultat under 2023.
Och slutligen december! En månad med inte fullt så mycket tävlingar, men desto mer träning. Nästan lika roligt tycker jag att det är att jobba på detaljer och finslipa på formen inför 2023. Detta tänkte jag ta upp mer om i nästa veckas blogg, så håll utkik efter det!
Så berg- och dalbanan 2022 blev inte en av de läskigaste på tivolina som jag inte vågar åka, utan mer en sådan som finns på Bakken i Danmark. Lite svårt att förklara för dem som inte varit där och kanske en av de konstigaste liknelserna jag har gjort, haha. Men det är att man sitter i en cykel formad som en svan, där man alltså cyklar längs en bana som går cirka 10 meter upp i luften.
Med andra ord kom 2022 att bli ett år där jag och hästarna höll oss på en ständigt hög nivå utan så mycket motgångar eller så kallade dalar. Det ska man vara otroligt tacksam för och nu får faktiskt år 2023 någonting att bita i för att bli lika bra eller bättre, men magkänslan säger att det kommer bli exakt lika fantastiskt!
Världens mest älskade hästar och sport – 2023 här kommer vi!
/Erik Nordström, 21 år, hoppryttare, egenföretagare
Följ Ridsport på