Hästar är hästar, bubbelplast eller ej

Veterinärbloggen presenteras i samarbete med Distriktsveterinärerna.

Såhär års är det full rulle på Distriktsveterinärerna i Fjärdhundra där jag jobbar och de senaste blogginläggens ämnen – fång och föl – är högaktuella just nu. Idag ska vi däremot prata om en typ av fall som vi stöter på ofta oavsett årstid, nämligen sårskador.

Kanske ökar skadorna litegrann under betessäsongen och under den period när det är isigt, halt och hästarna har brodd på sig, men eftersom hästar är hästar så tenderar de att kunna göra sig illa oavsett väder och underlag, med eller utan kompisar och även oavsett benskydd (eller bubbelplast?).

Fakta

Lär känna Agnes Hammarlund

Gör: Veterinär hos Distriktsveterinärerna i Fjärdhundra, aktiv inom Distriktsveterinärernas hästarbetsgrupp.

Utbildning: Veterinärexamen vid SLU 2020

Om mig: Inbiten hästtjej som gått många år på ridskola men även haft egna hästar. Idag är husdjuren en hund och en katt, men när tid finns rider jag vänners hästar. Utöver intresset för akutsjukvård så är jag även intresserad av bilddiagnostik, ögonsjukdomar och fölsjukvård.

Expandera

Vilka strukturer är skadade?

En stor del av vårt uppdrag när det gäller sårskador är att försöka bedöma vilka eventuella strukturer som är involverade i skadan. Är det bara huden och lagret under huden, den så kallade underhuden, som är drabbad kan vi vanligen behandla sårskadan hemma, och detsamma gäller ofta om skadan går ner en liten bit i muskellagret.

Däremot om såret penetrerar en led eller en senskida behöver hästen åka till klinik för att leden eller senskidan ska kunna spolas under narkos och hästen ska kunna få antibiotikabehandling direkt i blodet under dagarna närmast operationen.

Vi behöver även ta reda på om såret involverar senor, ligament eller om det rent av har blivit en skada på skelettet, då det kan påverka både prognosen och hur vi väljer att behandla skadan. Tyvärr är det ganska tätt med både leder, senskidor, senor och ligament på hästens ben, så man ska ha lite tur om det bara är hud som är skadad när det gäller sår på hästben. Hos oss i Fjärdhundra har vi både röntgen och ultraljud som är en stor hjälp när öga och händer inte räcker till för att avgöra.

Fallet Kenya

Såret jag ska berätta om idag är faktiskt lokaliserat på en ganska “bra” plats för att vara på ett hästben. Hästen Kenya tog en skogspromenad med sin matte en kväll i vintras och plötsligt lyckades hon trampa ner med ett bakben mellan flera vassa stenar och till mattes fasa hade hon lyckats åstadkomma ett rejält sår på skenbenet.

Min kollega Amanda som hade beredskapen denna kväll kom ut för att undersöka såret. Som sagt sitter såret på ett relativt bra ställe, då det fanns marginal till både hasleden och kotleden. Ett djupt sår på framsidan av benet är generellt betydligt bättre än baksidan, eftersom de viktiga böjsenorna löper på baksidan av benet.

På framsidan av benet löper däremot sträcksenorna, två stycken på frambenet och en på bakbenet. En skada på en sträcksena är inte lika kritisk som en skada på en böjsena, då en sträcksena inte utsätts för belastning i lika stor utsträckning. Skulle en sträcksena gå helt av kommer hästen dock att få problem med framförandet av benet och en häst med en sådan skada kommer att kunna “kota över”, dvs landa på framsidan av kotan när han eller hon sätter ner benet.

Sår in till skelettet

Kenya hade haft tur, hennes sträcksena var bara lite naggad i kanten och hon hade inga tendenser till ett sådant rörelsemönster. Såret var dock djupt, gick in till skelettet och det var en hel del pyssel innan såret var ordentligt rengjort och redo för att sys ihop.

Som tur var stod Kenya fint på sederingen, vilket såklart är avgörande för att vi ska kunna göra denna typ av arbete hemma i stallet på stående häst. På bilderna kan ni se Amandas work in progress; rakning, tvätt med tvål och sprita av huden runt såret och därefter spolas såret med rikligt med koksaltlösning, helst med ett ganska bestämt tryck. Såret förslöts med cirka 14 stygn.

Benet bandagerades med antibakteriell kompress direkt mot såret och därefter två stadiga lager med bomull. Efter att jag har bandagerat är det ofta någon i stallet som kommenterar, “oj oj, nu ser det ut som att hon har brutit benet”.

Vi hästveterinärer älskar bandage och det snålas inte med material, men vi har våra skäl. En stor anledning till att sår på hästben läker långsamt och att det ofta bildas svallkött är att huden rör sig när hästen rör sig och det hämmar läkningen.  Ett stadigt bandage kommer att minska rörelsen i såret. Sitter såret direkt över ett område med väldigt mycket rörlighet kan det till och med behövas en skena eller gips för att hålla området tillräckligt immobiliserat.

Myten om att sår ska luftas

Det finns studier som säger att bandagering är positivt för sårläkningen på flera sätt:

• Hästar lever i en smutsig miljö och bandage skyddar såret ifrån smuts.
• Genom att öka temperaturen, vilket påskyndar biologiska processer generellt och specifikt nybildningen av kärl. Den ökade cirkulationen gör att området kan förses med syre, näring och att immunförsvarsceller kan ta sig dit.
• Genom att miljön innanför bandaget får ett lägre pH ökar tillgängligheten av syre för de vita blodkropparna som behöver syret för att kunna avdöda bakterier.
• Genom att främja en fuktig sårläkning, vilket bevisat leder till en snabbare läkning. På människor har man även sett att en fuktig sårläkning leder till mindre ärrvävnad och därmed ett bättre kosmetiskt resultat.

Bandagebyte = skräckblandad presentöppning

Efter det första besöket fick vi fortsätta följa Kenya eftersom hon och matte behövde en del hjälp med eftervården. Kenya som i normala fall går på lösdrift skötte sig fint trots att hon initialt fick stå ut med boxvila och därefter vila i en avdelad sektion av ligghallen.

Vi träffade henne var 4:e-6:e dag i nästan en månad för bandagebyten. Ni har säkert redan märkt det men veterinärer är ju lite knäppa. Själv tycker jag till exempel att bandagebyten är att likställa med att öppna födelsedagspresenter, fast med en lite skräckblandad komponent, eftersom man aldrig vet vad som väntar när bandaget tas av.

I Kenyas fall blev det inga otäcka överraskningar vid bandagebytena, det vätskade en del i början, vilket är att förvänta. Vid ett tillfälle tyckte jag att det såg lite mer kladdigt ut än önskvärt och då togs ett bakterieprov, men det visade inte på infektion.

Det bildades lite svallkött på de ställen där det glipat en liten aning mellan hudkanterna, men det behövde aldrig skäras bort utan kunde hanteras med rätt val av kompresser (vilket är en hel vetenskap i sig och skulle kunna få ett eget blogginlägg).

Amanda, jag och vår kollega Hillevi turades om att åka dit för bandagebyten och det är så roligt att tillsammans kunna glädjas åt att Kenya nu är helt återställd. Bästa sortens samarbete mellan både duktiga kollegor och djurägare!

/Agnes Hammarlund, veterinär

Veterinärbloggen presenteras i samarbete med Distriktsveterinärerna.

Novembermörkret börjar lägga sig och stall- och utfodringsperioden har kommit i gång efter en, kanske ovanligt, lång betessäsong.

Idag skulle jag vilja lägga lite extra fokus på en tanddoldis.

Som hästodontolog slår mitt veterinärhjärta lite extra för hästens tänder och funktionen av munhålan. Hästar har ett tuggbehov på 14–18 timmar per dygn och förmågan att tugga foder är därför essentiell i ett hästliv. Jag heter Ellen Winkvist och arbetar på Distriktsveterinärerna i Fjärdhundra.

Jag, och många av mina kollegor, har förmånen att få arbeta för att hjälpa hästar till en god tuggfunktion och ett gott liv. I de flesta fall gör vi hembesök, men i Fjärdhundra och i flera andra delar av landet erbjuder vi också undersökningar inne på mottagningen.

Under året som gått har ni fått följa vår verksamhet och i några av avsnitten har vi beskrivit vår tandverksamhet och vanliga tandrelaterade problem. Idag skulle jag vilja lägga lite extra fokus på en tanddoldis, som är ganska vanlig och som kan orsaka stora problem för hästen – foderinpackningar. 

Foderinpackningar är ett tillstånd då det samlas foder mellan hästens tänder. Fodret som packas in mellan tänderna bryts ned av mikroorganismer (bakterier). Nedbrytningsprocessen ger ifrån sig en ”rutten” doft och det är vanligt att drabbade hästar luktar illa ur munnen.

Ofta uppvisar hästen också besvär när den tuggar, den kanske tappar ut foderbollar, tuggar långsamt, blöter sitt foder i vattenhinken eller liknande. I grava fall kan också viktnedgång vara ett symptom. Foderinpackningarna kan upptäckas i samband med en rutinkontroll eller i samband med en undersökning där man har misstanke om tuggsvårigheter.

Det finns flera olika orsaker till att hästar får foderinpackningar och det är viktigt att hästens munhåla undersöks av en tandutbildad veterinär som i samband med undersökningen gör en bedömning av grundorsaken. Grundproblemet påverkar nämligen hur vi behandlar. 

Under undersökningen är det viktigt att vara extra observant på tändernas placering. Ibland sitter tänderna placerade snett eller omlott och det är viktigt att notera detta och göra upp en plan eftersom trångställning, som tillståndet kallas, kan ge upphov till stora problem för hästen i framtiden. Det är fördelaktigt att upptäckta tillståndet hos unga hästar, eftersom det då finns bättre chanser att hjälpa hästen.

Foderinpackningar kan bli djupa, orsaka kraftig inflammation (även s.k. parodontit som är en inflammation av tandens stödjevävnad) och vara mycket smärtsamma.  

Foderinpackningar kan utöver ovan nämnda orsaker också uppstå om hästen har skador på tänderna (tex frakturer), vid karies (utanpå tänderna), om någon tand saknas (t ex om man har dragit ut en tand), om tänderna har flyttat sig på grund av felaktig betsling, om hästen har felaktigt bett så som över- eller underbett, eller hos gamla hästar med nedslitna tänder.

Din tandveterinär behöver sedera och undersöka hästen noggrant och försöka att korrigera grundorsaken i de fall det är möjligt. Ofta får man göra mindre justeringar åt gången vilket på sikt gör stor skillnad för hästens munhälsa. I vissa fall kommer det inte att gå att behandla grundorsaken på ett enkelt sätt. Man behöver vara inställd på att regelbundna och täta återbesök ofta behövs. Det är till exempel därför alltid en bra investering att göra en noggrann munhåleundersökning av en tandutbildad veterinär innan du köper en häst.

Som djurägare kan du hjälpa hästen till en frisk munhåla genom att:

• Skapa långa ättider där hästen äter grovfoder

• Vara restriktiv med kraftfoder och utfodra kraftfodret på ett sätt som minskar risken för att det klibbar fast på tänderna och orsakar syraskador. Exempelvis kan det vara fördelaktigt att ge grovfoder först, så att hästens salivproduktion kommer i gång. Hästens saliv är buffrande. Att blötlägga kraftfodret och ge som gröt och sedan avsluta med grovfoder som mekaniskt rengör tänderna är också bra.  

• Erbjuda hästen regelmässig tandvård hos tandvårdsutbildad veterinär

• Ta hjälp av en tandvårdsutbildad veterinär att tillpassa hästens utrustning

• Följa eventuell behandlingsplan för hästens munhåla

Veterinärbloggen presenteras i samarbete med Distriktsveterinärerna.

Spruträdsla hos hästar är vanligt och det påverkar både hästen, ägaren och veterinären. Men hur kan vi hjälpa stickrädda hästar att bli mindre stressade? Om det handlar veckans blogginlägg med veterinär Julia från Distriktsveterinärerna i Karlskrona. 

I mitt arbete som distriktsveterinär träffar jag många hästar varje vecka. Vissa besök är planerade i förväg och då är hästarna oftast friska. Årliga vaccinationer, munhåleundersökningar, kastrationer och besiktningar är vanliga besöksorsaker.

Ibland behöver hästarna akut hjälp vid exempelvis sårskador, kolik eller fång, och då är det vanligt att hästarna samtidigt är stressade eller har ont. Beroende på individ och hur hästen mår när den får träffa en veterinär så kan den reagera på olika sätt. Hästar är flyktdjur som ofta försöker dölja sin smärta, och de kan reagera häftigt och försöka fly undan om de känner sig trängda.

Vid nästan alla veterinärbesök får hästen injektioner med ett eller flera läkemedel, och ibland behöver hästen fortsätta sprutas med exempelvis penicillin i flera dagar efteråt. Vissa hästar är väldigt stickrädda och reagerar kraftigt i samband med att de ska få en spruta. Det medför onödig stress hos både häst och ägare, och risken för skador ökar.

Hur kan vi hjälpa stickrädda hästar att bli mindre stressade? Det viktigaste är att både veterinären och ägaren håller sig så lugna som möjligt. Själv brukar jag först hälsa ordentligt på hästen och kela lite med den innan jag går vidare med min undersökning.

Detta gör att de allra flesta hästar slappnar av och känner sig tryggare i situationen. Är hästen mycket stressad kan det även hjälpa att rykta den en stund först för att flytta fokus från själva sprutan. Valet av plats är också viktigt. Att vara ute i en stor hage är ingen bra idé, där är det svårt att hålla hästen och risken att den drar i väg är stor. Stå på ett lugnt ställe, gärna i stallet eller i en box mot en vägg där det inte finns saker att skada sig på. Ta bort skottkärror, grepar och skyfflar mm innan för att undvika att hästen trampar på dessa. 

Vissa hästar tycker att undersökningshandskar är otäcka och vill inte att jag ska röra dem med handskar på. Vi veterinärer använder handskar för att hindra överföring av bakterier och virus mellan veterinären och patienten eller från miljön till patienten. Om din häst reagerar på undersökningshandskar kan det vara bra att träna sin häst så att den vänjer sig vid handskar. Jag brukar tipsa ägaren om att köpa hem ett paket handskar och ha dem på sig vid den vardagliga hanteringen av hästen. Rykta, erbjud godis, tränsa och sadla med handskar på för att visa hästen att de inte är farliga.

Fakta

Lär känna Julia Lundberg

Gör: Veterinär på Distriktsveterinärerna Karlskrona, Hästodontolog och Senior distriktsveterinär.

Utbildning: Veterinärexamen 2009 i Köpenhamn, Danmark.

Om mig: Jag har jobbat på Distriktsveterinärerna i Karlskrona i drygt 15 år. Har ridit och haft egen häst sedan jag var liten. Just nu äger jag en shetlandsponny och är medryttare åt min grannes irländska sporthäst. Jag rider även på ridskola igen sedan 1,5 år tillbaka, det är jätteroligt! Det är fantastiskt att få arbeta med olika djurslag, och även om hästtandvård är mitt favoritområde, trivs jag väldigt bra med variationen i mitt yrke som distriktsveterinär.

Expandera

Många hästar lugnar ner sig om de i samband med injektionen får en godisbit eller slicksten att distrahera sig med. Andra står blick stilla vid användning av brems, och då kan det vara ett alternativ. Det allra bästa är dock om hästen tränas att inte vara rädd.

BEVA (British Equine Veterinary Association) startade för några år sedan en kampanj som de kallar ”Don’t break your vet”. Syftet med kampanjen är att skydda hästar, veterinärer och hästägare från att bli skadade. De har lagt upp flera filmer på Youtube där de bland annat visar hur du kan träna din häst att få injektioner, stå stilla samt klippas utan sedering genom positiv förstärkning.

Ett av klippen på 6 minuter heter Don’t Break Your Vet – Easy Injections och visar hur man snabbt kan uppnå en mycket tryggare häst genom några enkla övningar, en klicker och lite godis. Jag rekommenderar gärna dessa filmer till mina kunder, och jag har märkt stor skillnad i beteendet hos flera hästar som har tränats på detta sätt. 

Det bästa är som vanligt att vara väl förberedd innan en situation uppstår. Genom att träna din häst redan från ung ålder så är ni väl förberedda när det är dags för nästa veterinärbesök eller om olyckan skulle vara framme.

Veterinärbloggen presenteras i samarbete med Distriktsveterinärerna.

För ett tag sen fick jag träffa hästen Kakan på kliniken. Hennes matte hade bokat tid för att något inte stämde – hon var inte sig själv längre. Den annars arbetsvilliga rödhåriga damen hade börjat gå emot i ridningen, stegra och bli tvär. I stallet var hon sur vid sadling och hantering, och hon åt dåligt med grovfoder, matte hade behövt komplettera med extra kraftfoder för att hålla hullet.

Kakan har alltid haft mycket temperament och nära till stress. Uteritter hade sällan varit avkopplande, och på grund av hennes temperament gick hon i egen hage. Men nu var det något mer än bara “sto-humör”.

Som veterinär är den här typen av fall vanliga – något är fel, men vad? Hästen visar smärta, men signalerna är diffusa. Det gäller att lyssna noga på ägaren, för ni känner era hästar bäst.

Det gäller att lyssna noga på ägaren, för ni känner era hästar bäst.

Vi började med hält- och munhåleundersökning, eftersom problemen främst syntes vid ridning. Kakan visade en liten rörelsestörning på höger bak och hade vassa hakar i munnen som orsakat djupa sår. Munnen åtgärdades, och hon fick smärtlindring och ett rehabprogram. Efter några veckor hördes vi av igen – Kakan var bättre, men fortfarande inte sig själv. Då bestämde vi oss för att undersöka om hon kunde ha magsår.

Undersökning för magsår

Magsår hos häst kan ge en mängd olika symtom: nedsatt aptit, viktnedgång, kolik, dålig prestation eller förändrat beteende. Studier har funnit magsår hos upp till 70 procent av travhästar i Sverige och drygt hälften av ridhästar i Danmark – så det är inte ovanligt.

Det enda säkra sättet att ställa diagnosen är med gastroskopi – en kamera som förs in genom näsborren och ner till magsäcken. Eftersom magen måste vara tom fick Kakan svälta över natten och vara utan vatten de sista timmarna. Hon fick lugnande, och vi kunde försiktigt föra ner den tre meter långa slangen.

Hästens magsäck är liten och delad i två delar. Den övre delen har en kutan ”hudliknande” slemhinna utan skydd mot magsyran, medan den nedre körteldelen har celler som producerar slem. Hos Kakan hittade vi sår i båda delarna – hon diagnosticerades med EGUS – Equine Gastric Ulcerative Syndrome, samlingsnamnet för magsår.

Olika typer av magsår ger olika typer av behandling

När såren sitter i den övre delen kallas det ESGD (Equine Squamous Gastric Disease). Det uppstår när den oskyddade kutana slemhinnan upprepade gånger utsätts för den sura magsyran, vilket sker framför allt vid rörelse i trav och galopp.

Hästens mage är gjord för att nästan ständigt bearbeta grovfoder. När hästen tuggar bildas stora mängder (ca 5 liter/kg hö) basisk saliv som neutraliserar magens pH. En stor grovfodergiva bildar också en foderboll i magsäcken, som man vill ha i magen större delen av dygnet för att neutralisera magsäckens miljö och skydda den känsliga kutana slemhinnan.

De nedre såren, EGGD (Equine Glandular Gastric Disease), är mer svårtolkade och vi vet mindre om varför dessa uppkommer. Där finns redan ett skyddande slemlager mot den sura magsyran, så orsaken tros bero på inflammation i själva magsäcksväggen, där stress kan vara en bidragande orsak. Överkonsumtion av smärtlindrande läkemedel kan också orsaka EGGD, men man har däremot inte sett någon koppling till bakterier, vilket är vanligt hos människa.

Kakan fick behandling med omeprazol, som minskar syraproduktionen, och sukralfat, som skyddar körtelslemhinnan. Kakans matte och jag gick igenom hennes foderstat: vi vill ha mindre stärkelse, mer grovfoder och kortare tid mellan fodringarna. Vi pratade också om miljön – hur kan vi minska stressen i stallet och anpassa träningen?

Återbesök

Vid återbesöket fyra veckor senare var Kakan piggare, åt bättre och kändes gladare. På gastroskopin var de övre såren nästan läkta, men de i körteldelen fanns kvar. Det visade sig vara svårt att få till förändringar i kollektivstallet där många hade olika rutiner och åsikter.

Efter ytterligare några veckor sågs vi igen – och nu var Kakan som förbytt. Hon hade flyttat till en lugnare del av stallet, fått en stabil liten hagflock och en mer varierad träningsplan. På gastroskopin sågs att alla magsåren hade läkt ut! Den rödhåriga damen hade kvar sitt humör, men upplevdes inte alls lika lättstressad. Hon kunde till och med skritta ut på lång tygel!

EGGD är ofta en sjukdom där man behöver hantera hela hästens liv, särskilt vid stress, miljöbyten eller tuffare träning. Men med management, punktmedicinering och en lyhörd ägare går det ofta att hjälpa hästen tillbaka till balans – precis som för Kakan.

Så förebygger du magsår hos häst

ESGD – Equine Squamous Gastric Disease (övre delen av magsäcken)

• Minimera mängden kolhydrater och stärkelse i fodret.
• Maximera mängden grovfoder – hästen ska ha något att tugga på större delen av dygnet.
• Betfiber och lucern kan bidra till att skydda magslemhinnan.
• Minska mängden hård träning och undvik att rida på tom mage.
• Utfodra med cirka 0,5 kg grovfoder innan ridning.
• Förlägg gärna träningen till eftermiddag eller kväll, när magsäcken är mest fylld.
• Se till att hästen har fri tillgång till rent vatten.
• Minska mängden transporter.

EGGD – Equine Glandular Gastric Disease (nedre delen av magsäcken)

• Minska stress: stabila hagkompisar, fasta rutiner och lugn stallmiljö.
• Begränsa antalet personer som rider och hanterar hästen.
• Se till att hästen får vilodagar – ridning 6–7 dagar/vecka jämfört med 5 dagar har visats öka risken för EGGD 3,5 gånger.
• Massage kan minska risken enligt studier.
• Klassisk musik i stallet har lugnande effekt – men undvik ständig bakgrundsradio.
• Tillskott av bryggerijäst (Saccharomyces cerevisiae) och magnesiumoxid i kombination kan ha förebyggande effekt.
• Vegetabiliska oljor så som majsolja kan ha en förebyggande effekt.

Fakta

Lär känna Linnéa Birgitsdotter

Namn: Linnéa Birgitsdotter

Gör: Veterinär på Distriktsveterinärerna i Stenungssund, Specialistaspirant inom Hästens sjukdomar.

Utbildning: Veterinärexamen år 2017 på SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, i Uppsala. Internship ett år på Mälaren Hästklinik, Sigtuna.

Övrigt: Arbetat hos Distriktsveterinärerna i snart fyra år, dessförinnan på större hästklinik. Har ett specialintresse för tänder och är med i DV:s tandgrupp för hästtänder. Har varit ”hästtjej” sedan barnsben men just nu finns bara två katter i hemmet för att kunna ha tid för småbarn, studier och jobb.

Expandera

Veterinärbloggen presenteras i samarbete med Distriktsveterinärerna.

Sitter nu på väg mot SWB Equestrian week/Breeders, med vår uppfödning, det 3-åriga dressyrstoet Orchidea van S, för finalen i 3-årschampionatet. I år har vi även med en uppfödning, Edelweiss van S, till finalen i 3-årschampionatet i hoppning men henne sålde vi som föl. Det känns väldigt spännande och jag ser verkligen fram emot att se alla fina unghästar som kommer visas i 3-årsfinalerna.

Fakta

Lär känna Ylva ter Horst 

Gör: Veterinär på Distriktsveterinärerna Falköping sen 27 år

Utbildning: Veterinärlinjen på SLU i Uppsala examinerad 1995

Om mig:  Jag jobbar mycket med häst, har jobbat en del med semin genom åren, men även en hel del med kor och ibland med lite smådjur. En perfekt mix enligt mig. På fritiden sysslar jag med uppfödning av halvblod (SWB) tillsammans med min man och är ordförande i vår regionala avelsförening, Ädla Hästen i Skaraborg. Det har fötts en hel del föl på vår gård sen vi fick vårt första föl 2001 och fick blodad tand när han vann Riksfölet i Örebro. Vårt avelsmål är att föda upp sunda och ridbara sporthästar som fått växa upp på lösdrift med jämnåriga i kuperade hagar. 

Expandera

Jag är både veterinär och uppfödare och kombinerar de erfarenheterna varje dag i min hästuppfödning. I mitt yrkesliv möter jag ofta många frågor om utfodring av det digivande stoet, avvänjning, vilka ston man ska välja för avel och hur man ska tänka inför betäckning.

Det finns många olika svar på de frågorna. Det som känns rätt och funkar för en kanske inte alls passar en annan. Men jag tänkte berätta lite hur jag resonerar. 

Föl och unghästar behöver röra på sig mycket i stora, gärna kuperade hagar för att bygga upp muskler, skelett och senor.

Höst, installning och avmaskning

Nu är det tid för ston och föl att komma in från betet och ska stallas in eller ut på lösdrift om det inte redan gjorts. Jag föredrar att hålla ston med föl på lösdrift och i grupp, särskilt hingstföl då de har ännu större behov av att busa med jämnåriga.

Men för vissa är det inte praktiskt möjligt och då får man göra det bästa av situationen och se till att de har så stora hagar som möjligt, är ute stor del av dygnet och helst tillsammans med jämnåriga föl. Har man bara ett föl kan det många gånger vara bättre att skicka i väg sto och föl på bete med andra ston och föl. Föl och unghästar behöver röra på sig mycket i stora, gärna kuperade hagar för att bygga upp muskler, skelett och senor. Det ger hållbara hästar längre fram i livet.

Det är viktigt att ha koll på sitt grovfoder (analys) och göra en bra foderstat för det digivande stoet (extra viktigt om hon är dräktig så att hon inte tappar för mycket). Har man fri tillgång och riktigt bra värden på sitt grovfoder behövs inte så mycket extra förutom mineraler, men ofta behöver man komplettera lite med protein (och ibland även energi). Jag använder ofta lusern som extra proteinkälla. Det är även bra att se till att fölet lär sig äta lite kraftfoder inför avvänjningen, då de kan behöva få lite extra i samband med att mjölken försvinner.

Det är viktigt att fölet har avmaskats mot spolmask vid 8 och 16 veckors ålder för att inte riskera att de får allvarlig kolik pga. att de är fulla med spolmask. På hösten är det även bra att ta ett träckprov på både sto och föl för att se om avmaskning mot andra parasiter är nödvändig. 

Avvänjning, ett litet pussel

Nere på kontinenten vänjer man ofta av redan när fölet är 4-5 månader vilket forskning har visat inte alls är bra utan orsakar mycket stress. I Sverige är det mer vanligt att inte vänja av förrän tidigast vid 6 månader och många föredrar att vänta tills fölen är 8-9 månader gamla. En del låter stona själva bestämma. Vilket man väljer beror nog mycket på hur ens egna förutsättningar ser ut. 

Om man har en grupp med ston och föl kan man välja att spara ett sto kvar i gruppen (om hon är snäll mot de andra fölen) som en trygghet. Eller stoppa in ett äldre sto utan föl. Det är även en stor trygghet för fölen att få vara kvar tillsammans i den grupp de har gått i under sommaren/hösten och gärna samma hage/lösdrift, dvs. att man flyttar stona inte fölen. 

Det är också viktigt att titta på individerna. Ett föl som är i bra hull, självständig och tyr sig mer till sina jämnåriga kompisar än mamma är ju mycket mer redo för avvänjning än ett magert, ängsligt föl. Samma sak med stona. Ett sto som har svårt att hålla hull (trots tillskottsutfodring) och som kanske är dräktigt igen vill man avvänja lite tidigare än ett sto som är i fint hull och kanske inte heller är dräktigt igen. Hingstfölen kan också behöva lite tidigare avvänjning än stofölen (framför allt om gruppen innehåller både sto-och hingstföl) så att man inte riskerar att det blir oönskade betäckningar.

En del föredrar att (när de tycker att sto och föl är redo) direkt från en dag till en annan skilja föl och sto från varandra medan andra låter de vara åtskilda på nätterna någon/några veckor innan man helt skiljer av. Jag föredrar det sistnämnda, men återigen så har alla olika förutsättningar. 

När de varit åtskilda på nätterna en tid och är ok med det brukar jag flytta stona till hagen allra längst bort där de inte kan se varandra och knappt höra varandra. Har man inte den möjligheten (och framför allt om man bara har ett sto med föl) kan det ibland vara bra att ordna så att man kan köra bort sitt sto för en tid någon annanstans, såvida inte fölet ska flytta, annars kan det lätt bli att de drar genom staketet för att komma till varandra.

Avvänjning och extra koll på hullet

Första veckan efter avvänjning är det viktigt att kontrollera att stoets juver sinar av och att det inte blir juverinflammation. Man ska helst inte dra ur något ur juvret, då stimulerar man bara till mer mjölkproduktion. Men om juvret blir väldigt spänt, varmt och ömt så kan man behöva lätta lite på trycket. För det mesta sinar de dock av väldigt bra genom att man tar bort allt kraftfoder och gärna håller dom i lite rörelse, men om problem tillstöter får man kontakta veterinär.

Man behöver även ha koll på att fölet äter ordentligt med grovfoder och inte tappar i hull. Komplettering med kraftfoder behövs ofta, men viktigt att inte överutfodra med kraftfoder och hålla koll på mineralbalansen, så att de inte växer för snabbt.

Om man har både hingst och stoföl tillsammans i en grupp efter avvänjning behöver man skilja hingst- och stoföl åt innan hingstarna börjar betäcka vilket kan variera beroende på ålder och från individ till individ, men senast fram i februari/mars när vårkänslorna börjar flöda.

Om stoet är dräktigt igen beror den fortsatta utfodringen på hur mycket digivningen har tagit på henne. Är hon i bra hull ska hon utfodras som en vanlig häst ända fram till månad 8, då det är dags att börja utfodra extra för dräktigheten. Om hon däremot är tunn bör man öka på så snart hon har sinat av ordentligt för att komma i kapp och få upp henne i hull.

Vilka ston ska man betäcka?

Det är viktigt att stoet är i lagom hull inför nästa vårs betäckning. Inte för tjock och inte för tunn eftersom båda tillstånden ger sämre chans att stoet tar sig. Våren kommer ju olika tidigt i vårt avlånga land, så det skiljer sig ofta från när man börjar.

Vissa ston har riktiga brunster (med ägglossning) nästan hela året, medan de flesta har en inaktiv period under vintern (då de visserligen kan ha brunstbeteende men inte har ägglossning). Det är solljuset som triggar i gång brunsten, värme och gräs också gör sitt till. Ett sto som kommer direkt från tävling och är i full tävlingskondition kan vara svårare att få dräktig. Hon kan behöva landa lite först och komma ut på lite gräs.

Med äldre ston som börjar få lite krämpor är det viktigt att fundera lite extra på om de är i tillräckligt bra kondition och hälsa för att få ett föl. Mot slutet av dräktigheten blir stona tunga och eventuella svagheter i kroppen kan bli mer framträdande. Stoet ska ju även orka med att hålla koll på sitt nyfödda föl sen. Så tänk efter en extra gång innan betäckning.

Om man funderar på att betäcka ett sto som inte håller för ridning bör man också fundera på varför den inte håller för ridning. Om det kan finnas någon ärftlig faktor i det och om det verkligen är en bra individ att avla på – inte bara betäcka för att den inte håller för ridning. Sen får man ju också fundera på om stoet hållet måttet för mitt avelsmål. 

När man väl har bestämt sig för att betäcka sitt sto så börjar en rolig tid med funderingar på vilken hingst man ska välja! Det finns ju så otroligt många hingstar att välja på, i alla fall inom halvblodsaveln, så det är ett svårt val. Jag försöker att titta med kritiska ögon på mitt sto och lista starka och svaga egenskaper. De starka vill jag förstärka och vad det gäller svagheter så får inte hingsten ha samma svagheter.

/Ylva

Veterinärbloggen presenteras i samarbete med Distriktsveterinärerna.

Idag är det dags för hästen Roxy att få tre framtänder utdragna. Varför undrar ni kanske då? Jo, för hon har drabbats av den vanliga tandsjukdomen EOTRH (Equine Odontoclastic Tooth Resorption and Hypercementosis). Roxy har tidigare fått flera av sina framtänder utdragna, men idag behöver vi dra ut några till.

EOTRH är en tandsjukdom som kan drabba våra äldre hästar. Oftast är drabbade hästar 15 år eller äldre och sjukdomen drabbar framför allt framtänderna. Det är en komplex sjukdom och man kan se flera olika typer av förändringar på tänderna, både resorption (nedbrytning) och hypercementos (påbyggnad) som båda skapar inflammation. Hypercementosen gör att tandrötterna blir bulliga och ses som ojämnt, klumpigt tandkött.

Tänderna kan bli lösa, hästen kan få rotspetsbölder och tänderna kan till och med frakturera (gå sönder). Vi vet inte vad som orsakar sjukdomen och kan därför tyvärr inte förebygga den.

Sjukdomen ger kronisk smärta och eftersom hästen då använder sina tänder mindre kan de dessutom få tandsten. Hästar är flyktdjur och är duktiga på att dölja smärta. Därför är sjukdomen lätt att missa eftersom symptomen kan vara diffusa och sjukdomen upptäcks ofta sent i förloppet. Några exempel på tecken kan vara förändrat beteende, ovilja att bli berörd på huvudet och ovilja att dricka kallt vatten. 

Många av våra gamla hästar lider av kronisk tandsmärta utan att visa så mycket. Hästen äter som vanligt och upplevs pigg och glad. Kanske att hästägaren, när man pratar om det, kommer på att hästen inte vill bita av äpple eller morot som den brukade. Just ”morotstestet” är ett bra test för att se om hästen har ont i sina framtänder. En frisk häst ska med lätthet kunna bita av en morot, medan en häst som har ont i sina framtänder kanske tvekar, fipplar, eller rent av inte vill bita av alls. 

EOTRH diagnosticeras på kliniska symptom och tändernas utseende. Ofta kompletterar man undersökningen med röntgen av framtänderna för att få en bättre bild och för att följa utvecklingen. Sjukdomen är progressiv, och uppföljande kontroller med röntgen behövs ofta. 

Just Roxy kom första gången in på en vanlig tandkoll på kliniken. Vid undersökningen såg vi att Roxy hade en liten röd prick i tandköttet över en av framtändernas tandrot. Det visade sig på röntgen vara en liten fistelgång (kanal) från en rotspetsböld orsakad av EOTRH. Roxy hade flera drabbade tänder men hade inte visat något av sin tandsmärta i vardagen. 

Behandlingen av sjukdomen syftar till att bromsa inflammationen och minska smärtan. Vi kan försöka bromsa inflammationen med antiinflammatorisk medicin och tandborstning av framtänderna med klorhexidinlösning. Men sjukdomen är progressiv, och på sikt kommer de drabbade tänderna behöva dras ut. Hästar med EOTRH som får vård mår generellt bra och kan beta och leva bra liv, som andra hästar, även utan sina framtänder. 

/Amelia, Distriktsveterinärerna

Veterinärbloggen presenteras i samarbete med Distriktsveterinärerna.

En del av arbetet som legitimerad djursjukskötare här på Distriktsveterinärerna i Flyinge är att svara i telefonen när djurägare ringer in. Dels bokar vi in djur för besök till kliniken, för ambulerande besök eller akuta jourresor men en stor del av tiden i telefonen innebär rådgivning och att bilda sig en uppfattning om hur akut sjukt djuret är.

När en djurägare ringer in så finns ju alltid en stor oro över att djuret är sjukt. Därför är det viktigt för oss att ställa rätt frågor till djurägaren så att vi kan få så mycket information som möjligt för att kunna ta beslut om hur snabbt djuret behöver vård. Ibland kan vi hjälpa till att lösa frågeställningarna direkt i telefonen, men många gånger behövs ett besök av veterinär.

Fakta

Lär känna djursjukskötaren!

Namn: Helene Stridbeck

Gör: Leg Djursjukskötare på Distriktsveterinärerna i Flyinge

Utbildning: Utbildad på SLU, jobbat sedan 1998 inom hästsjukvård och rehabilitering på flera kliniker.

Övrigt: Vidareutbildning inom hästens anatomi, träningsfysiologi, biomekanik, fysioterapi och foderlära på SLU. Jag har även gått kurser inom manuella terapier och rehabilitering i både Sverige och Europa. Jag har jobbat inom både ridsporten och ridit och tränat i hopp och dressyr, har B-tränarlicens i travet och jobbat i trav och galoppstall som yngre. Har en hund och älskar att jobba och att renovera mitt gamla hus och pyssla i min trädgård på fritiden.

Expandera

Vi får många samtal när det gäller hästar och några av de vanligaste tänkte jag gå igenom idag och samtidigt ge lite råd hur man som hästägare kan agera när det händer ens häst.

KOLIK:

Ett väldigt vanligt samtal vi får gäller kolik. Det är ju ett samlingsnamn för magsmärta hos häst och det är alltid något som våra veterinärer gör ett besök på. Ibland kan det ta någon timme innan veterinären kommer på plats och inför besöket kan du göra följande:

• Ta tempen (om det går, är hästen väldigt orolig så vänta in veterinären.)

• Promenera med hästen om det är möjligt

• Erbjud den vatten om den vill ha men ge den inte någon mat

• Ge inte något smärtstillande då det kan maskera symptomen

• Stanna kvar hos din häst under tiden du väntar på veterinären

• Om hästen inte är för dålig eller svårlastad så kan du pröva att lasta din häst och åka en sväng då det ibland kan få fart på mage och tarm.

SÅRSKADOR:

Vanligt är även sårskador av varierande grad som ringer in. Detta kan du ha koll på som djurägare när det gäller sårskador och hur du kan agera när du upptäcker ett sår.

• Blöder hästen mycket så lägg ett tryckbandage och ställ hästen stilla i boxen eller i hagen/lösdriften till veterinären anländer.

• Kolla om hästen är halt av sårskadan och ta tempen på hästen. Normaltemp ligger runt 37.5 grader.

• Kolla att hästen har stelkrampsvaccin, eller Tetanus som det står i passet. Ibland står det ett T efter influensavaccin namnet, då ingår båda sorter i den vaccineringen. Hästen ska ha fått tetanus inom 1-2 år, men ofta ger veterinären en till vaccination vid större sårskada. Är du osäker så ger veterinären ofta en vaccination för säkerhets skull.

• Var på kroppen sitter såret? 

Sår som sitter i eller nära ett öga eller sitter nära en led är alltid viktiga att en veterinär tittar på så fort som möjligt. När det gäller ögonen kan hornhinnan vara skadad och ifall sårskadan går in i en led så får hästen en infektion där och kan då bli mycket dålig på kort tid. De flesta hästar får då också feber och hälta inom 1-3 dygn. 

• Hur stort och djupt är såret? 

Sår har ibland fickor som gör att de är större eller djupare än de ser ut att vara. Ifall du är osäker eller om såret gått igenom hudlagren så ska en veterinär titta på det då såret kan behöva sys och göras rent ordentligt från ev främmande kropp och bakterier.

• Hur gör jag rent ett sår? 

Ett sår ska ju bli rent från bakterier men utan att vävnaden retas av för starka medel. Det bästa är att tvätta av såret först med klorhexidintvål och ljummet vatten över och runt sårområdet och därefter använda natriumklorid (koksaltlösning) att göra rent med i såret. Ifall du har möjlighet att klippa området innan är det jättebra och lättare att se och undersöka såret efteråt.

• Hur bandagerar jag ett sår?

Efter att ha gjort rent ordentligt så kan du lägga en kompress mot såret och därefter ett bomullsbandage med gasbinda runt följt av en skyddande, självhäftande flexlinda (vetrap). Ibland måste man lägga flera lager bomull för att undvika tryck och skav.  

MISSTÄNKT FRAKTUR:

Det tredje jag tänkte ta upp idag är när djurägare ringer in om en eventuell fraktur. En häst som plötsligt blir mycket halt ska alltid undersökas av veterinär. Vid misstanke om fraktur så är det inte säkert att en spricka eller fraktur syns de första dagarna på röntgen. Därför kan veterinären behöva röntga igen efter 7-14 dagar och under dessa dagar ska hästen behandlas som om den hade en fraktur.

När ska jag misstänka fraktur?

• Ifall hästen blir plötsligt tydligt halt, ofta redan i skritt. 
• Om hästen är tydligt halt och svullen över någon del av benet kan det vara en fraktur.
• Ifall hästen har en fraktur i hovbenet syns ingen svullnad i benen, men hästen har ofta en tydlig belastningshälta och kan ha samma symptom som vid en hovböld. 
• Ifall hästen blir vinglig och har svårt med balansen när den rör sig kan det innebära påverkan någonstans i ryggmärgskanalen.
• Vid misstanke om fraktur så ring alltid veterinär! 

Vad kan jag göra medan jag väntar på veterinären?

• Ge inte något smärtstillande på eget initiativ! Ifall hästen belastar benet mer då den blir smärtlindrad så kan frakturen bli sämre. 
• Håll hästen still och låt den inte lägga sig ner, ha den uppbunden ifall det behövs.
• Håll hästen varm och låt den ha tillgång till vattenhink och hö där den står.

Det var allt från mig för denna gång!

Veterinärbloggen presenteras i samarbete med Distriktsveterinärerna.

Jag som skriver veterinärbloggen idag heter Tanne, jag är veterinär och jag jobbar på Distriktsveterinärerna i Eskilstuna. 

Det är en fin solig dag på beredskapen i Sörmland när jag får ett samtal om en stor sårskada strax under hasen på en häst. Det är akut och behöver åtgärdas i dag. Sårskador på nedre delen av hästens ben är alltid något vi tar på stort allvar. Det finns många känsliga strukturer här som inte tål att få in bakterier och smuts via ett sår som t ex leder, bursor (slemsäckar) och senskidor. På den här delen av benet är det många ligament och senor, men även skelett, som lätt kan skadas eftersom det inte finns mjukdelar under huden som kan dämpar smällen vid ett trauma. 

Är ingen av dessa strukturer involverade är det inte lika farligt för hästen, men eftersom det inte finns någon extra hud på hästens ben, och huden är ganska tight och har stor tendens att dra ihop sig vill såret gärna glipa och det kan det vara svårt att få de här såren att läka bra. 

När jag väl är på plats kan hästen och såret undersökas. Det är ett ganska nytt sår på insidan av vänstra bakben strax nedanför hasen. Hästen mår bra och uppvisar ingen nämnvärd hälta på benet – det är positivt.

Då minskar sannolikheten för benspricka och ledinvolvering betydligt. Jag klipper bort pälsen runt såret, som sedan tvättas, spolas med sterilt koksalt och området spritas av innan jag med sterila handskar kan börja undersöka såret. Såret är som det ser ut utifrån, det finns ingen sårficka i någon riktning, och det är placerat en bit från leden, så vi kan nu utesluta att leden är involverad.

Man kan se in till benet men jag kan inte se någon uppenbar skada på benet, jag kan inte känna någon ojämnhet på ytan när jag känner på benet, och eftersom hästen inte hade någon hälta innan sedering är sannolikheten för en benspricka ganska liten. Allt detta är mycket positiv – nu behöver vi bara stänga såret och få det att läka. 

Sårkanterna så nära varandra som möjligt 

Jag vill minska avståndet mellan sårkanterna, så att såret kan fyllas ut och läka så snabbt som möjligt. Jag syr såret med 8 stygn, och efter suturering glipar det som mest 2 mm på något enstaka ställe. Jag vill alltid gärna stänga såret så mycket som möjligt och se till att det glipar så lite som möjligt. Men hästar har en tendens att reagera mycket på främmande föremål, och då även på suturmaterial, så ju fler stygn vi syr med ju större är risken för att det ska bli inflammation runt stygnen. Blir det inflammation kommer såret med stor sannolikhet att spricka upp och läkningen fördröjas. 

Varje gång hästen tar ett steg, så vill huden i området röra lite på sig, vilket i sin tur drar i stygnen och såret. Vi behöver därför bandagera benet och se till att hästen rör så lite som möjligt på sig för att ge såret bästa möjliga förutsättningar för att läka. I detta fall blir det boxvila med ett bandage från strax ovanför hoven och till precis nedanför hasen. Bandagering är en viktig del av behandlingen av dessa sår, och det är inte så lätt att få till ett bra bandage. Det ska sitta stadigt med rätta tryck mot såret utan att gnaga eller stasa benet. Vi kommer överens om att jag ska komma ut och byta bandage regelbundet under hela läkningstiden. 

Den långa väntan 

Jag gör återbesök på dag 3, 10 och 15 efter skadan. Vid första besöket har det inte hänt så mycket, men vi har lyckats undvika att området har svullnat upp, och alla stygn sitter kvar. På dag 10 ser såret lite mera ilsken ut, det är helt normalt, det man ser är granulationvävnad, som har börjat fylla ut såret. Granulering är en viktig del av sårläkningen, men det är också denna del, som kan orsaka problem, om man inte immobiliserar området tillräckligt. Om såret rör för mycket på sig vill granulationsvävnaden växa för mycket, och man kan få stora knölar som man kan behöva skära bort för att området ska få möjlighet att läka. 

På dag 15 klipps stygnen bort. Det är ingen idé att ha kvar stygnen längre, det ger bara risk för irritation runt dessa. Däremot är ju såret inte helt läkt än, området är känsligt, och kan fortfarande lätt spricka upp. I en del av såret har nya hudceller täckt hela sårets bredd, och på vissa ställen har de nya hudceller inte helt lyckades mötas på mitten än. Vi fortsätter därför 5 dagar med boxvila och ett stort bandage. 

När dom dagarna gått får hästen stå utan bandage på box, och börja komma ut på skrittpromenader och i en mindre hage med ett stallbandage på benet. Det kan kännas långtråkigt att vänta på att ett sår ska läka, och man kan få lust att bara släppa ut hästen och hoppas på det ska gå bra. Men området är mycket känsligt under läkningen, och det är så lätt hänt att hela såret spricker upp, och man får börja om, med mycket sämre förutsättningar för en bra läkning. Ser man till att få såret stängt så gott det går från början har man fått en bra start, men sen är det bara att vänta och beundra det imponerande fenomen som en fin och lyckad sårläkning faktisk är! 

/Tanne

Veterinärbloggen presenteras i samarbete med Distriktsveterinärerna.

På sommaren varierar dagarna så mycket att det är svårt att säga vad som är normalt men nu ska ni få hänga med mig på en helt normal sommardag på arbetet som veterinär på Distriktsveterinärerna i Nordvästra Skåne. 

Arbetsdagen börjar klockan 8 på mottagningen. Jag går igenom dagens bokningar och även bokningarna någon dag framåt. Eftersom jag har beredskap idag och inte vet hur mycket arbete det blir under kvällen och natten är inget förbokat imorgon förutom att jag har semin. Idag är det inte heller fullbokat vilket är nödvändigt för det är bara jag i fält under dagen som kan åka ut på akutfall. Så vi ser vad som dyker upp helt enkelt. 

Fakta

Lär känna Emma Åkesson 

Gör: Veterinär hos Distriktsveterinärerna i Nordvästra Skåne

Utbildning: Examen ifrån Köpenhamns Universitet 2015.

Om mig: Främst arbetat med häst, både i fält och på djursjukhus. Främsta intresseområden är internmedicin, akutvård och föl samt reproduktion. Har haft mycket egna hästar tidigare men driver numera gårdsbutik och hjorthägn i Bonnarp i Skåne och är intresserad av gamla hus och byggnadsvård.

Expandera

Klockan kvart över 8 samlas vi som jobbar idag för ett kort pulsmöte. Mötet varar inte många minuter men vi går genom planen för dagen. Sen beger jag mig till garaget för att göra klart bilen. Inventerar utrustning och mediciner, packar in röntgen och lådan med lugnande, sövningsmedel och avlivningsvätska. Idag följer vår sommarvikarie och Tf-veterinär Emmy (veterinär med särskilt tillstånd) med mig ut på fält. 

Första besöket är en halt häst, ett treårigt halvblod som varit halt fram sedan ungefär en vecka. Hästen är inriden och får ibland följa med ut på lite kortare uteritter samt tränar lite löshoppning. Hästen är halt på vänster framben i trav. Emmy lägger en bedövning där hoven bedövas bort, 30 minuter senare är hältan lite bättre men inte helt bra. Vi röntgar hoven och nedre delen av benet med vår portabla röntgen men hittar inget anmärkningsvärt. Jag ordinerar vila och antiinflammatorisk behandling samt att hästen skos. Om detta inte hjälper rekommenderar jag att boka en tid på klinik som nästa steg för att genomföra en komplett hältutredning. 

Vi åker vidare till nästa patient som är ett sto som fölat fem dagar tidigare och har haft en kvarbliven efterbörd. Idag är femte gången stoets livmoder spolas och Emmy gör själva spolningen. Livmoderhalsen börjar bli ganska stängd och det här blir den sista spolningen. Stoet får även antibiotika sedan igår och nu kompletterar jag med livmodersammandragande. 

Nu åker Emmy och jag tillbaka till mottagningen och äter en lite sen lunch. Det har ringt ifrån ett djurhem som tar emot omhändertagna djur genom länsstyrelsen. De behöver hjälp med en besiktning av en hund och en katt och så har de några djur som tyvärr behöver avlivas. Det blir eftermiddagens arbete och återigen följer Emmy med. Hunden och katten som besiktigas är välmående och ska så småningom omplaceras. 

Innan alla journaler är klara är klockan runt halv 6. Jag åker hem och hinner få gjort lite hemma. Det är fint väder så jag målar lite på ett hus som vi håller på att renovera. Äter middag och då ringer telefonen, det är en häst som har skadat ögat. Jag får njuta av en fin solnedgång på vägen dit. Hästen är tveksam både till undersökningen och att få lugnande men till slut blir den tillräckligt trött. Den har ett hornhinnesår som ska behandlas med flera olika mediciner i ögat (antibiotika, pupillvidgande och smörjande) samt antiinflammatorisk medicin i munnen. 

När jag kommer hem så är det läggdags. Jag har arbetat ungefär 12 timmar under dagen vilket känns alldeles tillräckligt och natten visar sig bli lugn. Imorgon ska jag göra ett besök på en seminstation för hästar och sen kan jag förhoppningsvis ta ut lite kompledighet och hinna måla lite till innan sommaren och målarvädret är slut för i år. Glöm inte att njuta av de sista dagarna med lite sommarkänsla i luften du med!

Hälsningar Emma

Veterinärbloggen presenteras i samarbete med Distriksveterinärerna.

Sommaren är en underbar tid med semester, sol och bad och mer tid att umgås med våra hästar. Tyvärr innebär sommaren också att insekterna vaknar till liv. Det är vanligt att hästarna reagerar på insektsbett, vissa mer än andra. Vi behöver därför skydda dem, och det kan vi göra genom att använda exempelvis flughuvor, insektstäcken, bromsfällor och insektssprayer, samt erbjuda vindskydd.

Fakta

Lär känna Julia Lundberg

• Veterinär på Distriktsveterinärerna Karlskrona, Hästodontolog och Senior distriktsveterinär.

• Veterinärexamen 2009 i Köpenhamn, Danmark.

• Jag har jobbat på Distriktsveterinärerna i Karlskrona i drygt 15 år. Har ridit och haft egen häst sedan jag var liten. Just nu äger jag en shetlandsponny och är medryttare åt min grannes irländska sporthäst. Jag rider även på ridskola igen sedan 1,5 år tillbaka, det är jätteroligt! Det är fantastiskt att få arbeta med olika djurslag, och även om hästtandvård är mitt favoritområde, trivs jag väldigt bra med variationen i mitt yrke som distriktsveterinär.

Expandera

Så här framåt sensommaren är det även högsäsong för styngflugorna. De lämnar tydliga spår efter sig i form av små gulvita ägg som klibbar fast i pälsen. Ofta ses de på hästens framben samt vid manken, och i manen brukar det sitta mycket ägg. Det är väldigt smart av flugorna att lägga äggen just där, då dessa platser är lätta för hästarna att komma åt och klia sig själva eller varandra på.

Äggen kläcks och de krypande larverna kliar och irriterar hästen. När den kliar och slickar sig i pälsen följer larverna med in i munnen, och där borrar de sig in i hästens tunga och tandkött. Efter några veckor har larverna vuxit till sig och åker vidare till hästens magsäck. Där övervintrar de, och följande vår/sommar kommer de ut med träcken i form av puppor som utvecklas vidare till nya vuxna flugor som lägger ägg. Det är så styngflugans livscykel ser ut.

Många hästar blir påverkade under den period som larverna befinner sig i munnen. Varje sommar och höst får vi samtal från oroliga hästägare som beskriver att hästen helt plötsligt har svårt att äta eller inte vill ha bett längre i munnen. Så här års är det vanligt med sår och inflammationer i munslemhinnan orsakade av styngflugelarver, men andra orsaker till att hästen inte vill äta måste också uteslutas. Det är alltid viktigt att kontakta en veterinär så snart du misstänker att din häst inte mår bra.

När jag kommer ut till en häst med en historia om nedsatt aptit eller tuggsvårigheter inleder jag alltid med att göra en allmänklinisk undersökning. Det innebär att jag lyssnar på hjärta och lungor, kollar tempen, lyssnar på tarmljuden i buken, känner på lymfkörtlarna och så vidare. Därefter sederas hästen med lugnande läkemedel.

Det är viktigt att hästen är lugn och avslappnad innan vi påbörjar munhåleundersökningen. Huvudet och käklederna palperas för att upptäcka en eventuell ömhet eller svullnad, och därefter får hästen på sig en munstege. Munnen spolas ren från foderrester, annars är det väldigt svårt att se ordentligt. En bra lampa behövs också, samt någon form för huvudstöd till hästen.

En häst med styngflugelarver i munnen har ofta sår på tungans ovansida där larverna har borrat in sig. Det är även vanligt att hitta svullnader och små larver i tandköttet intill kindtänderna i överkäken. Detta gör naturligtvis ont och irriterar hästarna otroligt mycket, även om inte alla hästar visar det. Jag tar bort alla larver jag kan hitta, och efteråt får hästen ofta smärtstillande och antiinflammatorisk medicin. Det är bra att erbjuda hästen mjukt foder så som gräs eller uppblött höpellets/lucern tills såren har läkt. Vasst eller grovt hö kan, under denna period, vara svårare att tugga för hästen.

Styngflugorna lägger stora mängder ägg, och det är därför viktigt att vi plockar bort dem varje dag. Även om det kan vara svårt att hinna få bort alla, så gör det stor skillnad för hästen att slippa få i sig de irriterande larverna. Det finns flera husmorstips för hur äggen lättast kan tas bort. Många använder sig av ögonbrynsknivar och ryktstenar, vissa sprayar hästarnas ben med pälsglans för att äggen inte ska fastna lika lätt, andra blötlägger pälsen med vatten och bikarbonat innan äggen skrubbas bort. Det kan lätt kännas som ett oöverkomligt projekt, men varje ägg som tas bort innebär en larv mindre i munnen hos hästen, vilket gör stor skillnad i slutänden.

Vi rekommenderar inte avmaskning mot styngflugelarver, då problemet tyvärr återkommer så fort hästen får i sig nya larver. Dessvärre har resistensen mot våra avmaskningsmedel ökat bland både spolmaskar och blodmaskar, och vi vill därför inte avmaska våra hästar mer än nödvändigt. Det är obehagligt för hästen att ha styngflugelarver i munnen, men det är inte livshotande. Genom att vara noggranna och plocka bort alla ägg vi ser, kan vi hjälpa hästarna mycket utan att för den skull driva på resistensutvecklingen ytterligare.

Styngflugor är som sagt vanligt förekommande, och vissa hästar får och uppvisar mer besvär än andra. Har din häst svårt att tugga rekommenderar vi alltid undersökning av veterinär. Kom ihåg att den bästa förebyggande behandlingen är den du gör hemma i stallet!