Våren är en av min absoluta favoritårstider, det är då allt väcks åter till liv. Hagarna fylls med de ljuvligt gula maskrosor, syrenen doftar ljuvligt, äppleträdens vita blommor har slagit ut – ja det är helt enkelt underbart vackert!
Snart börjar fölen titta ut, bara 11 dagar kvar till första beräknade föl. Stoet gick dock över en månad förra året, så det är inte omöjligt att det dröjer ett tag till innan den ser första morgonljuset. Det är lika härligt underbart att se de små liven. Få äran att följa generation efter generation. Dock finns det också den andra sidan av myntet och det är när det är dags att säga farväl.
När tiden är inne och det är dags att ta det svåra beslutet som alla djurägare måste ta; att låta sin bästa vän få vandra vidare till de evigt gröna ängarna. Ibland blir livsresan lång men ibland blir den kort, kanske för kort om man frågar mig. 2021 fick jag ta detta svåra beslut för första gången, jag visste sedan tidigare att det dessvärre ingår när man är uppfödare, att man ibland måste ta snabba beslut och att allt inte alltid går som en dans på rosor.
12 juni 2021 föddes ett vackert hingstföl e Jovian x Bernstein x Quilted xx. Han var det största fölet stoet hade fått och han var alldeles underbar! Födseln hade gått utmärkt och allt gick enligt skolboken. Han var som sagt en ganska stor kille och benen var inte helt upprätta, men det brukar lösa sig efter en tid.
Efter två dagar upptäcker jag att hans ena bakkota började svullna upp, fort in med både sto och föl in i transporten för att köra in till Evidensia Helsingborg och mycket riktigt, han hade fått fölsjukan.
Jag har tidigare varit väldigt lyckosam när det kom till avel, hade inte behövt ta några svåra beslut och de allra flesta förlossningar hade gått relativt smärtfritt. Veterinären undersökte fölet och enligt röntgen så såg det inte ut som att skelettet var angripet. Så prognosen såg relativt positiv ut.

Han sattes in på behandling direkt och en odling togs. Dagen efter hade prognosen ändrats, han hade inte svarat på behandlingen och en operation var nödvändig med en prognos på 50/50. Jag valde såklart att gå vidare, för mig fanns det inget annat än att försöka rädda denna lilla underbara krabat. Nya röntgenbilder togs och då kom domen. Infektionen hade gett sig på skelettet och även om han hade klarat operationen, så hade han inte fått ett någorlunda bekymmersfritt liv.
Det är något med att säga just ordet ”avliva” som gör det så hårt. Det blir väldigt definitivt. Speciellt när det berör en så pass ung krabat. Även gäller det när det är en livskamrat, ett djur som har funnits vid ens sida under så lång tid. Det är lätt att säga att det är en del av livet och absolut kan jag hålla med om det. Det är ens ansvar som djurägare att ta dessa hårda beslut.
Men jag kan inte utan att undra; hur hade han varit idag? Idag hade han varit 2 år gammal och troligtvis lika vacker som han var då. Undrar vem han hade varit mest lik – sin mor eller far.

Stoet tog detta väldigt hårt! Hon fullständigt gick ner sig totalt. Hon som älskar föl, oavsett om det är hennes egna eller någon annans. Om hon själv hade fått bestämma så hade hon årligen haft ett helt fotbollslag med föl. Dessvärre blev det hennes sista föl. Så tragiskt avslut på hennes avelskarriär. Men en dag kommer mor och son att återförenas och när den dagen kommer, så kommer jag att le och tänka att nu är de för alltid enade.
Så ett bra tips till alla er där ute som väntar föl: saker och ting kan hända och ibland händer det fortare än vad man kan föreställa sig.
Fundera redan innan det sker, exempelvis om ni står i valen om du måste rädda stoet eller fölet – vem ska man välja? Hur långt är man beredd att gå för att rädda fölet/stoet? För när det väl händer så har man inte alltid huvudet på skaft. Kan även betrygga er med att de allra flesta fölningarna går bra. Jag har ändå fött upp en del föl nu, men det är bara en av mina fölningar som har haft ett tragiskt slut.
Tack för att ni tog er tiden att läsa och önskar ni följa mig på sociala medier, så hittar ni till min Instagram här


































Följ Ridsport på