Jag vet inte hur det är med er, men livet har lärt mig att det många gånger är roligare att säga ja än att säga nej. Att, som ett tänkvärt ordspråk lyder, hellre hissa seglen än att bygga vindskydd när förändringens vindar blåser. Att nyhetspulsen visserligen ligger naturligt i mig genom mitt yrkesval, men ändå: generellt tror jag att människan mår bra av att se saker utvecklas, gå framåt och följa med på den resa tiden bjuder oss på.
Detta gäller inte minst inom idrotten. Idrotten har, parallellt med vårt digitaliserade samhälle, genomgått en enorm omvälvning under de senaste decennierna, åtminstone på toppnivå. Här har amatörer snabbt blivit proffs, en tidigare ensam fotbollstränare har i dag sällskap av en hel stab och dåtidens lador till ishallar har ersatts av moderna nattklubbsliknande nätverkstempel där besökarna inte bara bjuds på en match utan samtidigt i lugn och ro kan avnjuta en trerätters i en sponsorloge.
Här i Växjö har det hänt massor sedan jag för 20 år sedan flyttade hit. Gamla grå DDR-liknande fotbollsarenor eller plåtskjul till hockeyhallar är i dag utbytta mot moderna klenoder som lockar publikmassorna. Den ännu relativt färska sporten innebandy kan i denna stad stolt luta sig mot en av världens finaste arenor och friidrottarna har redan, efter tillkomsten av ultramoderna Telekonsult Arena, hunnit arrangera flera svenska mästerskap. Senast i raden av kommunala satsningar är bandyhallen i Åby, två mil utanför Växjö, som blev möjlig när kommunen lånade ut närmare 40 miljoner kronor till klubben.
Kort sagt: de stora arenasporterna i Växjö har genomgått lika stora som positiva förändringar.
Undantaget har varit ett: ridsporten.
Låt mig ta med en på en rundtur genom arenorna i Växjö:
Själv var jag fram till för bara några år sedan lyckligt ovetande om statusen på ridanläggningarna här i Kronoberg, men i takt med mina barns närmast galna intresse för träning och tävling har jag automatiskt fått se plågsamma närbilder på hur illa det är ställt ute i klubbarna.
Nedgångna stall, gistna ridhus och stampade jordgolv är vardagen, liksom usla toaletter, obefintliga kontorsutrymmen och klubbrum som sett likadana ut sedan de kom till. En ridsportutredning som Växjö kommun tillsatte för några år sedan landade i en skarpt formulerad slutsats:
Det finns en gräns för att kunna bedriva verksamheten i Växjös ridklubbar och den gränsen närmar sig.
Utredningen är fyra år gammal. Sedan dess har flera klubbar, med Växjöortens Fältrittklubb i spetsen, befunnit sig i dialog med Växjö kommun. Det jag alltid tyckt varit bra i den lokala partipolitiken i Växjö under de senaste tio, femton åren är att politikerna kunnat lämna det klassiska tjafset åt sidan när det kommit till idrotten och sökt breda lösningar långt över blockgränserna. På det sättet kom Arenastaden till, halvmiljardprojektet jag nämnde ovan. Upplägget: kommunen lånar ut pengar till uppförandet av moderna arenor, klubbarna amorterar på lånen och driver anläggningarna helt i egen regi, delvis med hjälp av årliga kommunala driftbidrag.
Kommunens kvarnar mal som bekant långsamt, något ridsporten också fått erfara. Enorma visioner om ett gigantiskt hästcenter för 55 miljoner kronor synades i sömmarna och förkastades av kommunen när Växjöortens Fältrittklubb försökte driva igenom sitt projekt 2018. Klubben fick hemläxa, ombads tänka om och det har man gjort sedan dess. Tänkt mindre, tänkt smartare, haft ett tålamod som skulle göra änglar avundsjuka. Nya planer har presenterats, förkastats, omarbetats, förkastats igen och omarbetats igen.
Men efter åratal av möten, kompletteringar, hemläxor och långsamt malande byråkratiska kvarnar måste känslan i går ha varit densamma som sloganen i en välkänd reklam.
Plötsligt händer det.
Torsdagen den 15 april 2021 blev dagen då Växjö kommun beviljade ett lån på 15 miljoner kronor till Växjöortens Fältrittklubb, den enskilt överlägset största satsningen på ridsport i vår kommuns historia. Mindre än fem minuters bilkörning från vår gård kommer vi under återstoden av 2021 få se ett nytt 90 meter långt ridhus skjuta upp ur jorden, liksom ett nytt ridskolestall, en värmedel med kontorsytor, efterlängtade omklädningsrum, duschar och fräscha toaletter. Här kommer utrymme att göras för att ta emot den första kullen elever på Realgymnasiet som startar i Växjö till hösten. Barnens hemmaklubb kommer med start 2022 äntligen att kunna arrangera tävlingar inomhus, något som varit omöjligt fram till nu. Jag vill tro att detta bara är början, att fler anläggningar kommer att rustas upp istället för att bara lappas och lagas och att det i förlängningen leder till att lovande ryttare som kommer från vår del av Sverige kan bo kvar här och satsa på sin idrott även när de blir äldre.
Förändringens vindar blåser på ridsporten i Växjö och jag tycker att det känns otroligt spännande.
Tack för att ni tog er tid – mig hittar ni även på Instagram och i Facebookgruppen Ponnypappor i Sverige, dit alla som vill, mammor som pappor, är välkomna!
Följ Ridsport på