Den gråa soffan är modern men obekväm. Jag sitter som fastcementerad i den, känner hur pulsen stiger och koncentrationen tilltar. Vid bordet snett framför mig har just spelkorten delats ut. Mina syskon Jonas och Caroline och Carros man Johan gör upp med pappa i en omgång Chicago. Mamma, som nyss fyllt 70, studerar en karta över Åland. Det är min mors bemärkelsedag som är anledningen till att vi nu befinner oss i en vackert renoverad lägenhet i Mariehamn, med utsikt över färjeterminalen där vi anlänt kvällen före. Här, på den helt svensktalande ön, är vi samlade för att fira henne.
Men firande är det sista jag tänker på nu. Det är lördag, klockan visar 9.55 och en nervositet och en oro jag inte känt på länge drar in i min själ som ett olycksbådande lågtryck. Jag vill vara på plats, vill se saker hända med mina egna ögon. Att följa ett evenemang på teve funkar, medan radio gör mig frustrerad. Nu har jag varken eller. Det enda jag har är mobilen i min hand där jag stirrar med galen blick på Equipeappen. Jag är på Åland medan Malin, Angelo och LillyBelle befinner sig i Vimmerby.
Lilla Gubben Cup står på programmet och för första gången är jag inte på plats när mina barn tävlar. Det går knappt att beskriva i vilket hjälplöst tillstånd jag befinner mig, men jag är ändå djupt tacksam för att Equipe finns. Alternativet, att inte ha någon koll alls, är långt värre.
Klockan 10 ska det dra igång. Första klassen av två i cupen. Angelo, som haft svårt att skapa flyt med Tango, gör tävlingscomeback med sin älskade lilla Tindra. För LillyBelle är det den nya ögonstenen och låneponnyn Peggy som gäller.
Så blir klockan tio. Plötsligt går tidsräkneverket igång och jag börjar skaka.
– Angelo är igång! skriker jag och övriga i lägenheten hoppar till.
Tiden fortsätter att rulla. Sekunder läggs till sekunder och jag väntar på att fas 1 förhoppningsvis ska övergå i fas 2 efter felfri grundomgång. Men sekunderna bara fortsätter att ticka. Oroväckande nu. Sedan kommer det upp. Fel: 1.
Har Tindra gått över maxtiden? Så måste det vara. Sedan: Fel: 2. Fel: 3. Fel: 4. Fel: 5. Och 6, 7, 8, 9, 10. Hela 16 fel hinner registreras.
Vad är det som händer? Det känns inte alls som Tindra. Vi känner henne vid det här laget. Antingen är Tindra på bra humör och flyger över hindren, eller säger hon ”nej tack, jag ska hem” och vägrar. Men det här? Tidsfel? Det kan inte stämma. Eller?
Precis när jag är på väg att ge upp och tappa hoppet försvinner alla siffror och fel. Allting nollställs, tiden startar från noll igen och jag inser att det är någon form av arrangörsmiss eller tidstest jag först sett.
Nu verkar det fungera. Nu verkar Angelo och Tindra vara på gång och snart ser jag, till obeskrivlig lycka, hur fas 1 övergår i fas 2. Sedan kommer de underbara slutsiffrorna: 0–0/28.08. De har klarat det. Yes!
– Angelo är felfri! skriker jag och de andra, som nu insett vad som skett, jublar ikapp med mig.
Sedan kommer LillyBelle med sin fruktade vinnarskalle på Peggy. Ser ut att gå bra, de fixar fas 1 och jag räknar sekunderna. Ska LillyBelle besegra Angelo eller hur går det? Tindra är supersnabb för att vara A-ponny och jag tänker att det blir tufft för LillyBelle. Fyra fel kommer upp. Tiden blir 33.85. Stackars LillyBelle, tänker jag. Så arg och besviken hon måste vara nu.
Efter en stund ringer jag Malin som bekräftar att tidtagningen strulade inledningsvis. Hon bekräftar också att Angelo och Tindra flugit över hindren och att LillyBelle setts gladare än nu. Men min dotter repar sig, tar nederlaget avsevärt bättre än efter käpphästomhoppningen jag skrev om förra veckan.
När jag timmen senare får LillyBelle på tråden låter hon lika glad och tokig som vanligt. Det visar sig att hon sneddat alltför snävt under omhoppningen.
– Jag chansade, pappa, säger hon och skrattar när jag frågar vad som hände i fas 2.
Angelo är stolt och nöjd. Har fått plakett, segerschabrak och andra priser. Berättar att han skänkt schabraket till LillyBelle som glatt tagit emot det.
Jag slappnar av, återgår till den åländska verkligheten och vi firar mamma med slottsbesök, äventyrsgolf, dart och en god middag på en av Mariehamns trevligare restauranger.
På söndagen går allting på repeat. Dag två i Lilla Gubben Cup, jag stirrar med laserfokus i Equipeappen och följer dramat i Vimmerby. Kan Angelo följa upp lördagens fina insats med en ny, trots att hindren höjts en aning? Kan LillyBelle och Peggy studsa tillbaka? Jag skakar ännu en gång av nervositet.
Efteråt, när Malin skickar filmen, får jag med egna ögon se att Angelo och Tindra går ut och svarar för följande uppvisning:
Av filmen att döma har jag aldrig sett dem bättre. Inte Malin heller. Två dubbelnollor ger en superetta i resultatlistan.
LillyBelle har dessvärre otur. Hon kämpar och smackar, får igång Peggy och är på väg mot en omhoppning. Men på grundomgångens sista hinder kommer nedslaget och ekipaget får lämna med fyra fel. Även här verkar dock LillyBelle hantera besvikelsen hyfsat bra, enligt Malin.
Angelo är däremot i sjunde himlen. Han tar hem sin första cupseger, dekoreras med segertäcke, ännu en plakett och flera andra priser. Blir till och med intervjuad av lokalpressen. Och jag är inte där och får uppleva det! Det skaver inuti mig men det finns samtidigt ingenting jag kan göra åt det.
Till helgen ska jag i alla fall titta på hästtävlingar.
På söndag tävlar nämligen Tove i en lokal klass i Lammhult.
Med TW…
Tack för att ni tog er tid! På Instagram heter jag som vanligt ponnypappandaniel för er som vill följa mig där.
Följ Ridsport på