Det gäller att ha perspektiv. Gäller att verkligen förstå att allt är relativt. Den som definierar en dålig dag som en dag då skosnöret går av, middagen bränns vid eller paketleveransen från Postnord inte sker som utlovat bör sätta sitt gnäll i perspektiv.
Den personen måste snabbt inse en sak: det finns de som har det värre.
Lite som den personen känner jag mig när jag tittar ut över covidvärlden. Jag har gnällt över vissa av de restriktioner som införts, jag har gnällt på att idrotten straffats oproportionerligt och farligt hårt och jag har tyckt och tycker fortfarande att de senaste (och förhoppningsvis sista) restriktionerna – som klubbades i december och januari – inte på något sätt var befogade.
Men jag är ändå ohämmat lycklig över att bo i Sverige, särskilt under de senaste två åren. Här kan vi verkligen sätta pandemiska åtgärder i perspektiv och skatta oss lyckliga. Vi har klarat oss från lockdowns (som bevisligen gör betydligt mer skada än nytta), våra barn har fått fortsätta gå i skolan som vanligt (otroligt viktigt) och att bära munskydd har i stort sett varit upp till var och en att bestämma. Mycket av det vi känner som det normala livet har rullat på som vanligt. Vi har inte byggt karantänsläger, inte tvingat småbarn att bära masker eller beordrat polis och militär att gripa och döma människor som brutit mot hastigt fattade diktaturlika lagar.
I mångt och mycket har vår strategi byggt på råd, rekommendationer och frivillighet och vår dokumenterat höga tilltro till myndigheter har på det stora hela firat stora triumfer. Danmark var först ut, när vår rödvita granne för ett par veckor sedan förklarade att samtliga restriktioner hävs från och med den första februari. Under gårdagen kom statsminister Magdalena Andersson med samma glada besked. Alla restriktioner lyfts den 9 februari. Omikrons roll som den snälla ovännen, som var min enda önskan i denna blogg inför 2022, visade sig till och med vara så mild att covid-19 troligen inom dagar eller veckor kommer att klassas som en icke samhällsfarlig sjukdom.
Det är dags att fira. Dags att glädjas över att vi inte bara bor i den just nu friaste delen av världen utan att vi nu åter har rätt att leva precis som före pandemiutbrottet. Det går knappt att komma med gladare nyheter än så.
Så vad ska vi göra med vår nyvunna frihet?
Exempelvis det här, om jag får komma med några förslag:
1) Besök din mamma, pappa, mormor, farmor, farfar, morfar eller någon annan du av respekt för viruset valt att inte besöka på länge. Krama dem innerligt och länge därför att det är just det både ni och de längtat efter. Dröj sedan inte för länge med nästa besök. Upprepa igen och igen. För många äldre har ensamheten varit långt värre än viruset. Tänk på det och betala tillbaka med värme och kärlek.
2) Boka konsertbiljett redan i dag. Vilken favoritartist du än har kan du räkna med en sak: den artisten kommer mycket snart att bege sig ut på turné, eftersom artisterna är de som lidit mest av ofrivillig arbetslöshet under pandemin. De har förhoppningsvis blivit ekonomiskt kompenserade av stödpaketen men de är artister och artister ska stå på scen, inte skicka in ansökningsblanketter för stödpengar.
3) När du bokat biljett – boka även ett hotellrum. Sänd en tanke till en annan bransch som också lidit svårt under pandemin.
4) Ta med hela familjen på bio. Kombinera filmen med att besöka er favoritrestaurang. Nu vill vi inte se fler ”Stängt på grund av konkurs”-skyltar på krögarnas dörrar. Njut och filmen och maten och känn dig som en välgörare.
5) Har ditt barn lagt av med den idrott han eller hon tidigare älskade? Tröttnade barnet på att träna utomhus eller på att inte få träna alls under den olycksaliga vintern 2021 när politikerna gjorde sin största covidtabbe och stoppade barnidrotten? Här är läget allvarligt. Var femte barn och ungdom har slutat idrotta under pandemin och vi riskerar att stå med en enorm hälsoskuld som ska betalas tillbaka i framtiden. Samma dystra siffror gäller för ledare och domare, som tröttnat och hoppat av. Låt inte talet om en förlorad generation bli verklighet. Och har du ett hjärta av guld? Använd det och engagera dig som ledare i valfri förening. Jag garanterar att din insats behövs och gör skillnad.
6) Tävla! Som sport tillhör ridsporten de som klarat sig lindrigast under pandemin, eftersom publikrestriktioner till 99 procent inte drabbat ridtävlingar ekonomiskt i form av entréintäkter. Men numerären i startlistorna under många ridtävlingar i Sverige indikerar en nedåtgående trend. Visst vill vi ha tillbaka de stora startfälten i alla typer av tävlingar? Så: fira friheten med ett besök på TDB.
Tack för att ni tog er tid – gläds med friheten och fira den! Jag vill gärna tipsa om ett nytt avsnitt av podden Fria Tyglar (finns på Spotify eller via länk här) där veckans gäst Mattias Åstrand bland annat pratar om åren under Maria Gretzers prime, tiden på Flyinge och hur det står till med den svenska aveln. Tveka heller inte att gå med i Facebookgruppen Ponnypappor i Sverige, där mammor är lika välkomna, eller följ mig på Instagram.
Följ Ridsport på