We try harder.
Känns taglinen igen?
Om du befunnit dig nära en flygplats eller en större tågstation under det senaste halvseklet har du kanske noterat den.
We try harder är hyrbilsbirman Avis motto, utsett till 1900-talets bästa slogan.
Det intressanta med den simpla frasen från 1962 är att den är briljant i sin enkelhet, eftersom den bygger på en i reklamvärlden sällsynt självinsikt.
Avis visste nämligen, trots att man tillhörde en av de största biluthyrningsfirmorna i USA, att man aldrig skulle kunna bli nummer ett. Högst upp tronade nämligen den ohotade giganten Hertz.
Genom att erkänna sig besegrad och inse att förstaplatsen är och förblir en dröm gav begreppet We try harder bränsle och motivation för att förbli en god tvåa, den allra bästa tvåan.
Hertz är större än vi, kanske väljer du att hyra en bil hos dem men du ska veta att vi kommer att anstränga oss ännu hårdare än Hertz för att göra dig till en nöjd kund.
Ungefär så resonerade Avis – och kampanjen blev historisk framgångsrik. Avis gick från konkurshot till blomstrande verksamhet och tillhör de största än i dag. We try harder höll som slogan i över 50 år och först 2015 slutade Avis att använda den.
Visst är det lite Avis över ridsporten?
Vi befinner oss fortfarande i skuggan av de största sporterna, får inte de största rubrikerna och har ingen supporterkultur som i de populära lagidrotterna. Världens bästa ryttare må ha hyggliga intäkter men beloppen de drar in kommer aldrig att kunna mäta sig med miljardkontrakten som fotbollen, basketen och basebollen kan erbjuda.
Vi kan aldrig bli nummer ett.
Men en sak är säker, oavsett om vi heter Henrik von Eckermann eller Angelo Enestubbe.
Vi anstränger oss hårdare.
Alla inom ridsporten är så vana vid att inte få någonting serverat att vi, även utan att tänka på det, anstränger oss hårdare än vad de flesta andra gör.
Ta de två baselementen i idrotten som exempel. De två faktorer som spelar störst roll när man väljer idrott: träning och tävling. Oavsett om du gillar gymnastik, volleyboll eller innebandy vet du en sak: det är otroligt enkelt att tillgodogöra dig träning. Du packar bara ner dina pinaler i en bag, går, cyklar eller blir skjutsad till träningslokalen och sedan kör du på under en tränarledd timme.
Cirkulera.
Upprepa.
Samma sak med tävling. Packa grejerna, infinn dig på rätt plats i rätt tid och matchen eller tävlingen drar igång.
För oss i Avisfolket är det lite annorlunda, som ni vet. Vi måste anstränga oss hårdare. Jag behöver inte dra alla punkter men alla inom vår sport vet att det är ett mindre företag bara att iscensätta ett träningspass. För att inte tala om vilket projekt varje liten tävling i sig faktiskt utgör. Oavsett vilken roll du har i en ridsportfamilj tar det inte lång tid att inse att det du håller på med inte liknar någonting annat.
Men vi gör det, för att vi älskar det. Och älskar du någonting är du beredd att anstränga dig hårdare för att stanna kvar i det. Veckan som gått har varit ett lysande exempel, trots att eller kanske på grund av att jag själv inte var det minsta delaktig. När du står vid sidlinjen är det nämligen lättare att se och upptäcka de hårda ansträngningarna. Jag jobbade nämligen både på onsdagen och söndagen när övriga familjen genomförde två projekt.
På onsdagen en träning tre mil från hemmet i snöyra, ishalka och minusgrader.
På söndagen en tävling 20 mil söderut.
Båda dagarna i en hyrd lastbil (hade älskat att skriva att den var från Avis men jag måste hålla mig till sanningen).
Jag behöver inte vara med för att inse hur de sliter, bara för att få till en träning och åka på en tävling. Jag vet redan. Och det är faktiskt inte vilket träningspass eller vilken tävling som helst. Det är Angelos debut i Medelsvår B och att åka iväg på en sådan utan ett träningspass i kroppen känns både bortkastat och orättvist.
Träningspasset genomförs, viktiga råd och tips ges till Angelo att ta med sig till den stora och kanske lite nervösa tävlingsdagen i Skåne. Efter en lördag med i vanlig ordning hårt ansträngande förberedelser väntar tidig revelj, sedvanliga procedurer och hårt arbete innan lastbilen äntligen rullar iväg mot Åstorp.
Efter tio timmar är teamet tillbaka i Växjö. Tio timmar, varav Angelo tävlat i exakt 109 sekunder och 65 hundradelar, motsvarande 0,3 procent av den totala tiden.LillyBelle var en viktig del i teamet som ansträngde sig hårt under helgen.
Noll komma tre procent.
99,7 procent av nedlagd tid består alltså av icketävlande.
Är det galenskap vi håller på med?
Nej då. Det har dessutom gått bra. Alla är nöjda, inte minst Angelo. Bakom sig har han och Rosie en fint genomförd Lätt A där de fått en topplacering om det inte varit för ett pet på sista hindret. I debuten i Medelsvår B passerar de mållinjen med åtta fel och får ett resultat redan i sin första tävling på den högre nivån.
Det gäller att anstränga sig hårdare.
Det är så vi i ridsporten jobbar.
En tanke som slår mig är att det kanske är något för förbundets kommunikationsavdelning att slå mynt av.
Det funkade ju rätt bra för Avis.
Tack för att ni tog er tid! Lyssna gärna på min och Louise Wemlerths ridsportpodd Fria Tyglar som du enkelt hittar via Spotify eller Podcaster i din mobil. Vill du diskutera och ha roligt tillsammans med andra ponnyföräldrar är Facebookgruppen Ponnypappor i Sverige (damer hjärtligt välkomna) något för er och vill ni följa mig på Instagram finns jag här.
Följ Ridsport på