För oss på Rytteriet så har den dagliga verksamheten ännu inte förändrats jättemycket på grund av coronasituationen. Men den kommer kanske göra det längre fram, beroende på hur länge denna kris håller i sig.
Våra hästar måste ju ut och vi patrullerar på som vanligt. Det som händer just nu är att alla fotbollsderbyn är framflyttade och högvakterna är inställda tills vidare.
Hur det kommer att bli med den stora Nationaldagskortegen den 6 juni vet vi inte ännu.
Det kommer med säkerhet bli så att vi på Rytteriet får förstärka upp i polisbilarna om den ordinarie personalen där blir sjuka.
I dessa tider så är det ju ganska lugnt ute på stadens gator och torg, då passar det väldigt bra att vara ute med våra unga och nya hästar. Både Colorado och Phindus, som jag berättat om tidigare har fått vara ute och gått på stan.
Den som rider den nya hästen har då en väst med “polishäst i utbildning” på sig, så att våra medtrafikanter ska förstå att det är en häst som inte är så van.
Allt kan ju hända, så helst vill man som ryttare på den nya eller unga hästen, inte ha uniformen på sig heller. Skulle man ramla av med bältet på där pistolen, radion, batongen och allt annat sitter runt midjan, så gör det ganska ont om du landar tokigt i backen.
Jag vet… man kan slå i höften rätt rejält på sin pistol.
Både Colorado och Phindus sköter sig fint. Så här i början handlar det om att hästarna ska kunna hantera trafiken i stadsmiljö, kunna stå stilla vid ljussignaler eller kunna stå stilla om vi stannar och pratar med folk.
“Det som göms i snö, kommer fram i tö” är ju ett känt gammalt ordspråk. I vinter har vi ju inte haft någon snö att tala om här i Stockholm men skräpet finns ju i alla fall. Jag undrar, (nu blir jag sådär tråkig igen) varför en del människor tycker sig kunna använda naturen som sin privata soptipp?
Vi måste alla ta sitt ansvar, annars kommer vi drunkna i sopor och skit. Härom dagen var jag ute och red. På en väldigt kort sträcka så låg allt möjligt slängt, allt från kläder till microvågsugnar till plastdunkar.
Nu börjar ju tiden då folk vill vara ute, ha lite pick-nick. Vill därför passa på att be er, snälla plocka upp efter er!
Här kommer lite bilder från förra våren och försommaren då vi varit ute och patrullerat. Det är ju jättetrevligt att kunna sitta ute, äta lite gott, dricka lite gott. Sen när en del sällskap är klara, ja då reser man sig och går därifrån…det som blir kvar är historia.
I dag så har jag och Gorm så kallad kvalitetssäkring, vi ska rida dressyrprogrammet, LA:2, förhoppningsvis med godkända procent. Det kommer en dressyrdomare och dömer då vi rider.
Som polisryttare har vi en uppridning varje år. Det blir ju första gången på Gorm eftersom jag började rida honom i höstas.
Fortsättning följer på det…
Rid väl och håll er friska, så möts vi där ute.
/Helen
Helen Fischerström har varit ridande polis i snart 20 år, och varit med om både det ena och det andra i sadeln på sina fyrbenta kollegor. I hennes gästblogg får vi följa vardagen på Rytteriet i Stockholm – vad gör egentligen en ridande polis under en vanlig – och även ovanlig – arbetsdag? Helen driver även ett Instagramkonto som du hittar här!
Följ Ridsport på