”Jag såg att du tävlat dressyr. Var det en sträng domare?”
Frågan kommer ofta efter dressyrtävlingar utan placering. Frågan kan komma i olika former; var det en hård bedömning, var hästen spänd, tyckte inte domaren om din häst, var det fel dressyrstaket?
Frågan är vänlig och menar väl, trots det så skapas en del funderingar hos mig i hur vi ser på bedömningssport.
Mitt svar brukar bli:
”Nej, jag levererade inte tillräckligt bra. Jag behöver rida jämnare, få hästen stadigare och missarna kostar mycket.”
Vissa domare tycker att jag rider mjukt, andra ser en hoppryttare som försöker rida dressyr.
Louise ”Lollo” Nyberg
Dressyrdomare är människor (jo, faktiskt är det så). De gör bedömning grundat på erfarenhet, utbildning och vad de ser för dagen. Vissa domare tycker att jag rider mjukt, andra ser en hoppryttare som försöker rida dressyr. Jag själv försöker rida mjukare, stadigare, mer samspelt med min häst och samtidigt sitta bättre.
Vi har tackat ja till en bedömningssport. På gott och ont. I hoppning är det enkelt att räkna bommar som faller, men vi får på vägen hem från tävlingen gissa oss till våra brister. Konstruktiva kommentarer i dressyrprotokollen hjälper mig vad jag ska fokusera på inför nästa tävling. Till exempel har jag flera tävlingar fått kommentaren att jag ”missar” medellinjen, vilket hjälpt mig att hitta bättre in på medellinjen.
Dressyrdomare är människor (jo, faktiskt är det så). De gör bedömning grundat på erfarenhet, utbildning och vad de ser för dagen. Vissa domare tycker att jag rider mjukt, andra ser en hoppryttare som försöker rida dressyr. Jag själv försöker rida mjukare, stadigare, mer samspelt med min häst och samtidigt sitta bättre.
Vissa ryttare blir avskräckta att tävla dressyr just för att det är en bedömningssport, men jag väljer att se möjligheter och utvecklingspotential.
Extra intressant att en och samma ritt kan skilja i poäng mellan olika domare; vi vill alla åt samma håll men ser med olika ögon. Vi vill nå samspel och harmoni, samtidigt som vi försöker hitta hur.
När jag bjöd domaren på en chokladbit så blev stämningen bättre.
Louise ”Lollo” Nyberg
Jag är ofta på de dressyrtävlingar som är lägst i nivå för ponnyryttare. Jag tror att just den nivån står inför fler utmaningar än andra nivåer av dressyrtävling.
Ryttare som tillsammans med sina ponnyer gör sitt bästa, men ibland har fel lösningar på problemen. Det har hänt att domare och överdomare försökt förmedla detta till ryttarna, vilket ibland lett till konflikter. Det finns domare som känt sig hotade av ryttarnas föräldrar.
Var ligger bristen? I ekipagens förberedelse till tävling, förmågan att kunna ta emot vad som sägs eller förmågan hos oss vuxna att leverera budskapet till ungdomarna? Jag tror att det finns förbättringar att göra på samtliga punkter. Jag har också en stark tro att alla gör sitt bästa.
Jag har varit skrivare på dressyrdelen i fälttävlan; klassen för de yngsta och mest orutinerade ekipagen. Ritterna var minst sagt vingliga, fel gångart på fel ställe och bortglömda ridvägar.
Domaren som jag skrev åt blev frustrerad över att ryttarna inte var bättre förberedda. Jag sade att de här barnen har nog tillräckligt att vara nervösa över på deras första fälttävlan; komma ihåg dressyrprogram, hoppbanor, utrustning, brodda och nummerlappar.
När jag bjöd domaren på en chokladbit så blev stämningen bättre.
Det blir lätt lite fel när de yngsta ryttarna ska starta dressyr. En annan gång blev en domare irriterad på ryttaren som inte förstått att den fått startsignal. Ryttaren var tio år gammal.
Men sedan har vi också mött situationer som värmer. Ett annat barn hade fått startsignal för flera minuter sedan men fortsatte bara att rida runt, runt på fyrkantspåret. Domaren insåg att barnet i all nervositet missat startsignalen och sade lugnt att nu kan du börja ditt program.
Jag är tacksam för möjligheterna att både jag och mina elever kan tävla dressyr. Vi kan hjälpa varandra att skapa bättre förutsättningar.
Vi ekipage försöker göra vårt bästa att komma väl förberedda, vi kan hjälpa andra ekipage att hitta rätt in på banan och vi kan se till att skrivarna har godis att bjuda domarna på.
/Lollo
Följ Ridsport på