Nu har det gått en bit in i januari och jag försöker blicka tillbaka på 2020.
Det har hänt så otroligt mycket grejer det gångna året. Jag skulle säga att det har mest har hänt positiva och bra saker. Men även många och tråkiga ögonblick har fått upplevas.
Företagsmässigt har det verkligen gått strålande. Jag har haft supermånga hästar på utbildning. Jag hade rekordmånga hästar att visa på unghästtesten. Totalt blev det cirka 15 hästar visade uppdelade på två olika tillfällen. Att visa på unghästtest är så otroligt roligt. Man har hela sitt team med sig, man jobbar ihop och gör det verkligen tillsammans. Jag har haft ett superhärligt gäng vid min sida under hela året.
De vanliga tävlingarna har däremot varit lite segdragna för min del. Men till slut kom de igång även för mig. Och det med nio starter i Laholm. Det var fullt ös medvetslöst den helgen. Men så roligt det var att vara igång. Mitt och Carinas 6-åriga sto Lyckhems Dahlia tog en 2:a placering i en MSV B-klass. Det var verkligen roligt tycker jag. Grappa Q satte båda sina MSV C-kval till att få tävla MSV B. Las Vegas gjorde debut på banan och briljerade med sin dundrande galopp. Ja det var riktigt häftigt att få vara där på tävling med fem olika hästar med oss. Jag gjorde även en MSV C-start på min elevs ponny, som sen senare gick SM det året med henne.
Jag fortsatte att utbilda och tävla Grappa Q och startade några MSV B-klasser med placeringar, vi kunde även avsluta året med vinst i MSV A. Så otroligt roligt att få ta fram fracken. Men den sista tävlingen med honom, oj vad Kerstin och jag tappade det helt. Vi hade ätit lite dåligt under dagen, så fick vi i oss mat på vägen till tävling och energin kom åter tillbaka. Men vi bara fnissade å skrattade och hade oss. Riktigt pinsamma ha, ha. Vi hade nog fått en liten energidipp.
Breeders var någonstans här i mitten av säsongen kan man säga. Vi hade med oss fem hästar dit. Vad glad jag var över att ha en hästlastbil och stort släp. Jag fick med mig fyra ner och Ulrika kunde köra en ner i sin hästbuss. Vi som åkte ner var Kerstin, Agnes, Cornelia, Susanne och Ulrika. Susanne äger Z MW och Ulrika äger Barbaresco MW ihop med mig.
Nere i Skåne bodde vi på ett B&B som vi blivit tipsade om. Där hade vi fyra av hästarna uppstallade. Den femte bodde hemma i sitt stall i Skåne. Vi hade ett helt hus för oss själva med bastu och relaxrum, cirka 15 min körväg till Flyinge. Så det var verkligen perfekt. Där ska vi verkligen bo fler gånger.
På Breeders hade jag första start med Barbaresco. Vi lyckades hålla vår finalplats. Med över 80 startande så kom vi alltså till finalen! Helt otroligt! Vi var överlyckliga hela teamet. Inte bara över hans prestation. Utan även för alla de andra 4-åringarna. De hade verkligen presterat så otroligt bra. Alla levererade superfina procent och riktigt trevliga rundor. Det var också första gången jag inte knoppade en enda häst. Utan jag kunde fokusera helt och hållet på min ridning och viss logistik samt lite annat förstås. Men mitt team tog verkligen fullt ansvar där och jag kände mig så stolt över dem. De kunde packa, se till att rätt pass var med, att nummer på hästen stämde och så vidare.
Att åka därifrån var riktigt ledsamt. Så tomt det kändes. Vi hade varit där nere nästan en hel vecka ihop. Vi hade haft det så himla bra tillsammans.
Men redan veckan därpå åkte jag faktiskt ner igen, denna gång med en 4-årig hopphäst. Lurifax som Malou fött upp och äger. Honom har jag utbildat under året, vi hade varit på någon pay and jump och hade som mål att åka dit ner. Sagt och gjort så gjorde vi det. Det var ju en upplevelse utöver det vanliga. Jag tror ALDRIG jag varit så rädd i hela mitt liv när jag stod i gången och väntade på min tur.
Alltså som jag tänkte ”Vad tusan Fia, vad har du gett dig in på?”
Lite ironiskt tänkte jag så. Hoppa är verkligen så otroligt roligt. Det är så roligt att utmana sig och våga göra något man aldrig gjort tidigare. Jag har aldrig hoppat på Breeders. Det var så häftigt. Vi tog oss runt banan. En hel del fina språng och några vi kan förbättra.
Efter det bokade vi in oss på hoppträning för Svante Johansson. Vi åkte på två hoppträningar innan det var dags för vintervila. Det utvecklades vi mycket på. Tanken är att jag ska fortsätta med den hästen i år igen och hoppa honom. Det ser jag väldigt mycket fram emot.
Årets sista tävling blev här hemma väldigt nära oss, i Frillesås, bara 15 minuter från gården. Tanken var att ta med åtta hästar. Men det slutade med fem. Någon hade dragit av sig en sko, en annan hade fel på vaccinationen. Alla som följde med fick debutera på en riktig tävling med vanlig bedömning. Det var riktigt skitväder kommer jag ihåg. Det regnade och blåste.
Kerstin fick köra mellan gården och tävlingen. Hon lastade på och lastade av. Agnes fick leda fram på tävlingen och jag red på en häst hela tiden. Alla startade samma klass. Men med teamwork fick vi det att flyta på riktigt bra. Första hästen strulade det med vaccinationen. Föregående ägare hade fyllt i fel. Då var man tvungen att logga in på det TDB-kontot och ta bort en vaccination innan man kunde lägga in den som stämde. Ja alltså det var sådant snurr med den. Men till slut fick vi till det efter många om och men.
Vaccinationen stämde i passet men det var fel ifyllt i TDB. Det gjorde att jag nästan inte fick komma till start. Men jag är inte den som ger upp inte! Det slutade med att den hästen i alla fall blev placerad. Riktigt roligt! Z MW blev också placerad i sin livs första start.
Så året slutade på topp kan jag ändå säga, har fått mycket inspiration genom ATG-talang. Nu är vi så taggade på detta år. Det har redan börjat väldigt bra. Jag har många fina hästar i stallet. Många hästar att göra tävlingsplanering på.
Jag hoppas jag får komma iväg till Danmark och träna för Daniel Bachmann Andersen. Det jag håller tummarna extra för är att Falsterbo kommer bli av och att jag kan kvala någon häst dit. Även om det är svårt att göra en tävlingsplanering så får man försöka ändå.
Man ska inte ge upp ännu. Hoppas man kan vaccinera sig snart också.
/Sofie
Följ Ridsport på