Sofie Relander
Blogg
Sofie Relander är unghästutbildare och GP-ryttare i dressyr. Från familjegården utanför Varberg – där hon även driver wine and dine-ridläger-bloggar hon om både vardag och tävling.
Sofie Relander
18 februari 18:40

Sofies vlogg: ”Det viktiga är att inte vara rädd för att göra fel”

Sofies vlogg: ”Det viktiga är att inte vara rädd för att göra fel”
Ridsports bloggare Sofie Relander och hennes hästskötare Kerstin Nordangård har varit i Flyinge och luftat sig. Foto: Sofie Relander

Vad passar väl inte bättre än en vlogg en dag som denna – du hittar den längst ner i detta inlägg!

Vloggen är från tävlingarna i Flyinge som jag var på i helgen.

Med mig dit hade jag 7-åriga Lyckhems Dahlia och 10-åriga Grappa Q.

Lyckhemsdahlia
7-åriga Lyckhems Dahlia, uppfödd av Carina Lindberg.

Senast jag var på Flyinge var under Breedersveckan. Då hade jag med mig bland andra just Dahlia. Hon gick då 6-årsklassen. Men när hästen före oss klapprade ut från banan och lämnade oss blev hon så oerhört spänd. Vi fick galopper i öppnorna, bytena blev inte av och massor av annan spändhet. Så det kändes riktigt bra att få åka dit igen med henne.

Denna gången hade jag ett upplägg för hur vi skulle ta oss in på banan. Hästen före oss ville jag skulle lämna, så hon inte igen blev lämnad på banan. Och ja, det funkade. Första dagen något spänd, men dagen därpå var det mycket mer avslappnat. Så då kom även resultaten.

Grappa Q gick runt banan ganska enkelt på lördagen, något något spänd och var svår att få ihop formen på då. Men känslan med honom var att han verkligen gillade det och att det inte var så farligt. Det är en sån häst man inte bara kan hala in i formen och trycka på fram. Det accepterar han inte. Så jag fick rida den klassen med lite ”öppen” form men med en hiskeligt go känsla ändå.

Dagen därpå hade han också gett efter och jag kunde börja samla in formen lite och sätta tryck i honom. Men man får verkligen göra det med känsla på honom, annars tycker han inte det är så roligt.

Detta är verkligen en sak jag gillar med mitt jobb. Att hitta olika vägar med varje individ att gå. Vad passar för denna? Hur ska jag få honom med mig?

Man får testa sig fram, vissa grejer funkar inte. Även om det kan vara sådant som funkar på många andra hästar. Då gäller det släppa och testa nästa grej. Till slut, om man är enveten, så hittar man rätt och kan gå vidare till nästa steg.

Det viktiga är att inte vara rädd för att göra fel. Och det berör mig inte det minsta att komma sist i en klass, med en vinnande känsla. Det kan kännas som en seger. För man lyckats med ett inre mål. Sedan kan man ju vinna en klass med världens sämsta feeling ibland.

Det kan ju då bero på att man inte satte det där inre målet. Men då är jag noga med att inte visa min besvikelse inför mina medtävlande. Det är rätt ohyfsat tycker jag. När jag sitter sedan själv någonstans kan jag knyta näven och svära lite, sen är det över!

/Sofie


Sofie Relander
29 juli 20:30

Sofies blogg: ”Det går sakta framåt”

Sofies blogg: ”Det går sakta framåt”
Z MW 4 år. Nu laddar ryttaren och Ridsportbloggaren Sofie Relander för att åter komma ut på dressyrbanorna. Foto: Kim C Lundin

Det känns helt fantastiskt att kanske jag ska kunna ta mig ut på en helt vanlig tävling med nedsittning. SOM jag längtar till detta.

Jag har gjort så att jag anmält mig till flera klasser med lite olika hästar. Men jag är också beredd på att avanmäla mig om jag känner att ryggen slår bakut.

Eftersom jag varit riktigt duktig ett bra tag och verkligen tagit det lugnt med ridningen, alltså trappat ner en hel del på den. Inte helt, men mycket. Så börjar den kännas något bättre nu. Jag vågar inte ropa hej ännu, men lite glad är jag minsann.

Det är ju tyvärr alla mina hästar som fått ta det lugnt. Vissa går på lösdrift och rör på sig ganska mycket på dagarna. Några andra har fått bli lite ridna av elever eller delägare. Så lite har de ändå alla fått gå, men inte så mycket kan jag skryta om.

Sofierelander
Z MW e: Zuidenwind ue: Davignon I Uppfödare: Maria Winberg. Ägaren poserar med på bild, Susanne Lewenhaupt. Foto: Privat

Jag har i alla fall satt igång ”mitt” gäng som består av:

Barbaresco MW 5 år
Lyckhems Dahlia 7 år
God Morgon MW 6 år
Glamour MW 4 år

Dessa ytterligare fyra, plus Z MW, har jag planerat in att tävla nu.

Jag känner att det är kanske lite sent för mig och Dahlia att köra på 7-års klasserna. Å andra sidan, satsar jag inte får jag inte heller veta? Hon gör seriebyten och piruetter fint här hemma. Visst, man vill ju alltid ”mer” lite bättre här, lite bättre där och så vidare. Men allt kan alltid bli bättre. Så vi får se om jag ger mig ut på någon MSV A runda med henne helt enkelt. Det hade onekligen varit oerhört skoj.

Barbaresco MW och Z MW tänker jag med att de ska få komma ut och rulla runt i lite 5-års klasser. De båda behöver verkligen komma utanför gården och se sig omkring på tävlingsbanorna. Skulle det vara så att jag INTE kvalar dem till något Breeders, så tänker jag nog ändå rida Breeders Prospect med dem. Dit behöver man inte kvala.

Det viktiga är att man har kul under tiden.

Men vi kommer ändå i väg på något roligt.  För även de har hamnat lite efter såklart. Visst, jag har två månader drygt på mig att kvala dem. Men jag tänker inte stressa oss dit. Därför känns BP väldigt lockande. Visst, det skulle kännas lite som en B- Final. Men även B-finaler är roliga. Man måste inte alltid vara bäst och rida i de främsta klasserna alltid. Ibland händer ”livet” och man får ligga lite lågt en säsong eller två kanske.

Barbarescomw
Barbaresco MW poserandes i en dimmig skog på Breeders förra året. Foto: Privat

Det viktiga är att man har kul under tiden och att man fortsätter utvecklas, om än långsammare. Att man vågar satsa, vinna, riskera, komma sist, komma i mitten, inte komma in på banan, trilla av på banan. Ja men man vet ju aldrig riktigt vad som kan hända alltid. Men man kan givetvis känna åt vilket håll det drar åt i perioden man är i. Men jag känner ändå att det är värt att våga satsa på A final och Go for it.

När jag läste att detta fanns blev jag riktigt glad. Det är super för de hästarna som ligger ett år efter. Kanske på grund av att hästen skadat sig, eller i mitt fall en röten ryttare ha, ha.

01010902barbaresco
Barbaresco MW på Flyinge. Foto: Privat

God Morgon MW har tyvärr fått hamna på efterkälken. Det bara blev så. Hon är 6 år nu och går LB-LA ungefär i skrivande stund. Gör allt i LA men inte med vrålstyrka ännu. Så nu känns det riktigt bra att jag själv kan rida henne och arbeta med henne. Det är en oerhört rolig och vacker häst att rida på.

Har definitivt tre bra och fina gångarter. Inga extrema sådana, utan väldigt reglerbara med register åt bägge hållen. Men henne kommer jag absolut satsa på Prospect med. Det blir lite väl tufft att lära henne byten och kvala på denna korta tiden. Går hon Prospect så går de som en årgång under sig. Vilket betyder att hon skulle gå 5-års programmen och LB. Det känner jag ändå att vi skulle kunna fixa.

Dock har hon bara varit på en enda tävling i hela sitt liv. Då kom vi inte heller så nära domaren ha, ha. Så vi kan absolut behöva träna på ett par LB före vi ger oss iväg till Flyinge.

Nu kör vi, sakta men säkert tar vi oss framåt, woho!

/Sofie


Sofie Relander
24 juli 17:56

Sofies blogg: ”Hur tusan ska jag få ihop pengar?”

Sofies blogg: ”Hur tusan ska jag få ihop pengar?”
Det har investerats en del i Sofie Relanders stall. Foto: Privat

Om man vill tävla på högsta nivån men inte har pengarna att köpa topphästar, vad ska man göra då?

Man får helt enkelt köpa unga individer, föl och unghästar. Bara för att de är föl är de absolut inte billiga heller om du ska ha en riktigt bra individ. Ibland kan man fynda och chansa.

Just en sådan bra individ fick min mamma syn på inne på Facebook. Ett otroligt fint föl. Svart hingst som rörde sig otroligt. Den tyckte hon att jag skulle köpa. Men bara efter att ha hört henne berätta om hur ruggigt fin och bra den var så gav jag upp i tanken.

Stammen löd ”Janeiro Platinum – De Niro”.

Jag kommer ju ALDRIG ha råd att köpa just ett sådant föl. Så jag kollade inte ens filmen hon skickade på den. Jag tänkte att det är ju inte ens värt att jag kollar.

Men mamma gav inte upp. Hon ringde upp senare och frågade.

-Nå, har du kollat på filmen ännu?

Nej svarade jag, hur tusan ska jag få ihop pengar till den hade du tänkt? Jag hör ju på dig hur dyr den är.

Hon kontrade med att:

– Absolut, buden är uppe på över 200.000:- nu från Tyskland.

Nu blev jag ju mer intresserad av att få se ett fint föl. För att köpa den skulle aldrig gå, det var som bortblåst.

Jag tittade på filmen och folks kommentarer om den och hur fin den var och så vidare.

Jag vet att jag tänkte ” varför ska ni kommentera om hur fin den är, nu kommer den ju bara bli ännu dyrare”. Suck… Människor. Haha, precis så tänkte jag!

Fb_img_1626951382078
Sofie Relanders svarta hingst är e Janeiro Platinum-De Niro. Foto: Sofie Relander

Efter att ha sett filmen så ringde jag upp mamma.

Berättade att jag kollat och att den var väldigt fin och att jag var så kär. Svart hingst, fyra vita strumpor e Janeiro Platinum – De Niro.

Alltså, tänk att ha den i stallet.

Mamma:

– Fia, hur trög är du. Kontakta dina äldsta hästsponsorer på en gång nu och sälj in denna!

Jag:

– Eeh, visst ja, jo, eeeeh…. Mamma, vill du äga en svart liten hingst med mig?

Mamma:

– Det vill jag gärna, men du får nog ha någon mer som köpare…

Genast kom jag att tänka på Lars Öhrn, som fött upp Barcelona och Barcelonas mamma tillsammans med min mamma.

Eftersom Barcelona inte kommer tävlas på ett tag och jag gärna har Lars väldigt nära och närvarande i mitt team så var det givetvis honom jag kom att tänka på.

Nu skulle jag bara lyckas sälja in detta till honom, snacka upp fölet och vår framtid. Men också att det hela kan gå käpprätt åt helv*te med. Det är ändå en häst!

Jag funderade och ringde honom.

Han svarade lite väl fort i luren och jag fick lite hjärnsläpp

– HEJ, Det är Fia…. Hur är det med dig?

Lars:

– Hej! Eh, jo, ja det är bra! (är hon sjuk eller, ringer och frågar hur det är med mig?)

– Ja, Du, Vill du köpa föl? (Fia, såhär hade du INTE förberett ditt säljarsnack, ha lite känsla för tusan)

– Absolut! Jag är på!

Ööööh! Va? Så snabbt? Men, men den är dyr, alltså, väldigt dyr.

– Det fixar vi, vi löser det!

– Mamma säger att den är väldigt fin. Jag kan skicka film på honom, för du har inte sett den än.

Sedan var det bara att ringa till uppfödaren och kolla om man fick lov att köpa det fina fölet. Precis som med Lars gick det lika fort för henne att besluta ett ja.

Tjohoo! Vad jag sprallade till.

Nina Sixtensson som är uppfödare tog inte emot resterande bud utan hoppade in och sponsrade mig.

Jag ville hemskt gärna betala handpenning så fort det bara gick. Först då skulle jag verkligen tro på att fölet verkligen var mitt.

Sedan efter några dagar läser jag på Ninas Facebook att hon sålt fölet till en GP-ryttare. Men alltså, va! Jag skulle ju få köpa den! Det tog ett par sekunder innan jag insåg att det var mig hon syftade på ha, ha, ha.

Ungefär så gick det hela till när jag blev lycklig ägare till detta fantastiska föl.

Fb_img_1626951395106
Fölet som nu ägs av Sofie Relander och hennes sponsorer. Foto: Sofie Relander

Nina:

Jag ville gärna ha kvar en avkomma i Sverige, som går att följa på närmare håll hos någon som jag tror på. Hos Sofie vet jag att det finns gedigen djurkunskap där hästen får vara häst och utbildas på ett bra sätt.

Utan min mammas fostran i djurhållning hade detta inte gått hem, den tackar jag för.

Alltså! Hur jäkla coolt är inte det!

Tre nöjda ägare och en glad uppfödare. Nu kan vi väl bara spola framåt i tiden ganska mycket.

Någon mer som vill sponsra lite till? Nina har skickat film på några till trevliga föl hon har hemma…. Jag upptäckte att det var väldigt roligt att shoppa föl ha, ha!

Det gäller att ha många hästar, flera stycken som fylls på underifrån. Just nu har jag mod att med dessa hästar ge mig tid. Jag vet att det kommer komma något riktigt bra från alla. Men vilken som blir bäst, det får vi se den dagen helt enkelt.

Kul kommer jag fortsätta att ha med dessa så länge jag bara kan.

7-åriga Lyckhems Dahlia – Ägare: Carina Lindberg & Jag

5-åriga Barbaresco MW – Ägare Ulrika Sjökvist & Jag

3-åriga Dragon Fly Ägare: Jag

2-åriga Singleton MW Ägare: Jag

1-årigt föl Ägare: Lars Öhrn, Maria Winberg och jag.

/Sofie


Sofie Relander
17 juli 09:44

Sofies blogg: ”Det är svårt att acceptera att man är trasig”

Sofies blogg: ”Det är svårt att acceptera att man är trasig”
Sofie Relander är tillbaka vid tangenterna efter en tids frånvaro från bloggen. Hon har också hunnit med att visa Glamour MW på ridhästtest. Foto: Privat

Long time no see! Jag har inte kunnat skriva på ett bra tag, tyvärr. Men väldigt glad att jag fick ta en liten paus bara. För det är så roligt att skriva. När man känner att man verkligen hinner sitta. Problemet för mig har varit att inte kunna sitta…. tid har jag haft. Men jag har fått ett diskbråck med nervpåverkan.

Så jag har verkligen fått prioritera att få ordning på min rygg. Hade sjukvården funderat sådär super som man drömmer om så hade jag absolut orkat skriva. Men jag har fått fightas och kämpa för att ens få hjälp.

Sofie2
Glamour MW e Bordeaux-Dionysos-Davignon. Uppfödare/Ägare Maria Wingerg, Stuteri MW. Foto: Privat

Jag har fått sätta mina egna hästar på sidan av nu, de har fått en liten vila. Medan jag minskat ner på utbildningshästar så jag ändå fått tid att vila min rygg och försöka komma tillbaka. Det är så otroligt svårt att INTE bara skita i vad kroppen säger och köra på. Det som hjälpte mig var nog rädslan av att detta kommer att bli kroniskt. Usch! Så vill jag inte ha det.

Nu ger jag ryggen en hel del vila i alla fall. Försöker så gott det går hålla igång mina egna hästar på sidan om, pö om pö. Jag tänker ändå att det kommer ännu ett till år. Prioriterar att hitta ett sätt för min kropp att fungera på.

Men! Nog om det! Jag har varit iväg och tränat i dag med Glamour MW. Det var längesedan jag var iväg och tränade. Så det kändes fantastiskt att vara på bortaplan. Jag hade planerat in att åka till Danmark och träna för Daniel Bachmann Andersen. Men eftersom min rygg inte alls klarar av lite längre bilresor så har jag fått ställa in det. Vilket har varit otroligt tråkigt. Men glad är jag nu över att ha kunnat åka bort till Johan på träning.

Det var Glamours första gång där borta. Hon var verkligen duktig. Hon är bara fyra år, men så enkel att ta med sig. Vi tränade på att skritta på fram, även på kort tygel. Länga ut traven samt samla galoppen. Så nu ska vi finlir på det och hoppas att kunna visa upp detta riktigt bra på banan.

Så nu ska vi finlir på det och hoppas att kunna visa upp detta riktigt bra på banan.

Hon var iväg på ridhästtest för två veckor sedan där vi NÄSTAN satte ett kval. 0,5 poäng ifrån var vi givetvis ett Breederskval. Så nu är vi på det igen. Nästa gång ska vi satsa på att inte bli kvar själva i ridhuset och vara lite mindre feta. Gäller nog båda två 😆😅 Hon vilade tre månader under våren. Så jag är helt lugn med att hålla igång henne nu lite under sommaren 🙂

Sofie3
0,5 poäng ifrån ett Breederskval med Glamour MW. Foto: Privat

Men alltså, det är svårt att acceptera att man är trasig! Det är tufft för mig att acceptera det helt klart.

Jag kämpar på!

Här kan du se en film på Glamour MW från ridhästtestet:

 

Visa det här inlägget på Instagram

 

Ett inlägg delat av SR Equestrian (@sofie.relander)


Sofie Relander
11 mars 15:56

Sofies blogg: ”Har jag tur kan jag rida som vanligt igen i augusti”

Sofies blogg: ”Har jag tur kan jag rida som vanligt igen i augusti”
En olycka kommer sällan ensam. Det har vår bloggare Sofie Relander fått uppleva lite väl tydligt de senaste veckorna. Foto: Sofie Relander

Rehab och åter rehab!

De senaste veckorna har verkligen satt mitt hästintresse på prov. Är det värt det? Kan jag, orkar jag hålla ut och hålla i?

Barcelona blev opererad i sitt bakknä. Till slut bestämde vi oss för ihop med veterinärerna att vi skulle kolla in i hennes knä. Sagt och gjort så blev det av. Det visade sig att hon hade en meniskskada. Den hade inte blivit bra om vi inte kollat in. Så jag är otroligt tacksam att vi gick in och kollade. De skrapade bort den dåliga vävnaden på menisken, så nu kan den läka, äntligen.

Vi hade turen på vår sida, det var 0,5 centimeter ifrån att träffa ledkapseln.

Men rehabtiden är inte att leka med. Det var två veckors strikt vila på box. Sedan bort med stygn. Nu är vi inne på fyra veckors boxvila med skritt för hand. Efter denna perioden blir det åtta veckor med liten hage och skritt under ryttare. Sedan blir det åtta veckor i hage utan ridning, nu är vi inne i mitten på maj när detta börjar. Sedan blir det lätt travmotion fyra veckor i juli. Sedan får vi se om detta löser sig och går åt rätt riktning. Har jag tur kan jag rida som vanligt igen i augusti.

Så det gäller att hålla ut. Utöver detta så görs det rehabövningar för bakknät.

Strax efter hon opererades så kliade sig Dahlia på vattenkoppen i hagen, rumpan, så att hon knäckte stolpen och fick in en träflisa rätt in på hasleden! Hon fick snabbt åka in till Slöinge där de fick kolla hur allvarligt det egentligen var. Vi hade turen på vår sida, det var 0,5 centimeter ifrån att träffa ledkapseln. Det blev stort bandage på och boxvila på det. Så nu fick Barcelona sällskap på sin boxvila (innan har hon haft hästar som får turas om lite).

Dahlia_sofierelander
Dahlias ”stora” sår som gömmer sig under det minsta sagt stora bandaget i bilden ovan… Foto: Sofie Relander

Inte nog med Barcelona och Dahlia skulle stå skadade. Barbaresco tyckte det var läge för honom att få bli lite extra ompysslad. I hagen blev en annan häst rädd för något och hoppade olyckligt åt Barbarescos håll och landade på hans bakhov. Det resulterade i en stor spricka i kronranden bak. Tur nog var jag där. Tog in honom snabbt och tvättade rent, la på ett galoppbandage, sedan åkte Kerstin in till Slöinge med honom. Lördag kväll var det givetvis, så den räkningen blev saftig. De fick sy ihop det hela. Nu var det också dags för honom att stå på box.

Där och då bestämde jag mig för att NU köper jag ett skrittband som ska komma DIREKT!

Om några dagar blir han av med sina stygn. Han har hållit sig lugn och fin på boxen ihop med Barcelona och Dahlia. Dahlia har dock börjat få gå ut i hage. Men inga hårda ridpass.

Anette_graf_sofierelander
Anette Graf passade jag på att ta hjälp av med bandagebyte på Barbaresco samtidigt som hon hämtade hem sin 3-åring som blivit inriden. Anette är en mycket duktig veterinär som vi kan ställa 1000 frågor till och hon blir bara mer entusiastisk i sina svar för varje fråga. Vi älskar det! För vi lär oss så mycket! Foto: Sofie Relander

Tre hästar som ska ledas i skritt för hand… Barcelona upp till 50 minuter per dag, Dahlia likaså och snart Barbaresco upp till två timmar per dag. Där och då bestämde jag mig för att NU köper jag ett skrittband som ska komma DIREKT! Ringde till Ulrika som har ett, fick ett nummer av henne (söndag kväll, dagen efter Barbaresco skadade sig). Frågade henne om jag verkligen kunde ringa till denna killen såpass sent en söndag, jodå, ring bara sa hon.
Det var tur att jag ringde! Han hade ett att leverera till mig redan på onsdagen. Valet för mig stod mellan att leasa eller köpa. Jag valde till slut att köpa ett, alltid skönt att äga det själv tycker jag.

Ridhuset_sofierelander
Här tänkte jag skulle bli bra för skrittbandet. Bara till att röja bort hindren. Foto: Sofie Relander
Skrittbandet_sofierelander
Jodå, snyggt blev det! Foto: Sofie Relander

På onsdagen när han kom med det hade jag fortfarande inte bestämt mig för var det skulle stå. Lite funderingar fanns det dock. När han kom fram med bandet visade jag honom var jag trodde det kunde stå, han sa att det var som gjort för det. Då andades jag ut! Sedan kom bästa grannarna från Höga med sin stora maskin för att lyfta av, vår traktor är lite för klen för det.

Skrittband_installeras_sofierelander
Skrittmaskinen anländer! Woho! Foto: Överlycklig Sofie Relander
Skrittband_sofierelander_iridhuset
Här står den! Redo att börja bli använd Foto: Sofie Relander

Smidigt gick det, sedan fick jag lite introduktion om hur bandet funkar, vad som är viktigt att ha koll på. Ja det var väldigt enkelt. Samma dag började jag köra några hästar på det.

De stärker upp ryggen före man börjar sitta på dem.

Jag är så imponerad över hur fort hästarna lär sig. Alltså WOW, på bara ett par tre gånger klarar de av att stå där själva utan att jag står bredvid. Det är helt fantastiskt. Nu när jag sitter och rider så kommer Kerstin ner till ridhuset och sätter på Barcelona på bandet medan jag rider och kan ha koll. Under tiden kan hon gå iväg och fortsätta med annat jobb.

Dahliaskrittband_sofierelander
Dahlia blev första hästen att gå på skrittbandet. Vi tänkte att hon nog var den bästa hästen för oss att börja med. Japp! Inga problem. Foto: Sofie Relander

Även mina egna 3-åringar har jag börjat ha på bandet då jag läst hur bra det är för deras ryggar. De stärker upp ryggen före man börjar sitta på dem. Väldigt bra. Sedan har vi pratat i ATG-talang mycket om hårt underlag och så vidare. På bandet är det fast hårt underlag för dem som hjälper till att stärka senor och ligament också. Så jag är riktigt glad över detta. Det var bara tre hästar som behövde skadas för att jag skulle se till att skaffa ett ha, ha”

Men nu har jag blivit väl prövad tycker jag, så snälla skona mig från allt det onda nu ett tag.

Saluhast_sofierelander
En mycket snygg 5-åring till salu här just nu. Han får vara med och lyfta upp lite motgångar vi har Langeskovs Zalvador e: BH Zalabaster Foto: Privat

Lite fler funderingar:

Tävlingsuppehåll hela mars ut, absolut klokt tycker jag, men så tråkigt samtidigt. Snart börjar de nya reglerna om att registrera hästarna på den anläggning de står på…alltså, vilket jävla påfund säger jag bara! Säkert bra för mycket. Men jag kan då inte se nyttan med det överhuvudtaget. Inte är det så att de som faktiskt hade behövt göra det kommer göra det. Så grattis Fia, snart sitter du där och ska börja registrera in och ut alla hästar som kommer på utbildning (om de stannar mer än 30 dagar).

Nej, jag är inte bitter…

/Sofie


Sofie Relander
4 februari 12:05

Sofies blogg: ”Redo för lastbilsliv”

Sofies blogg: ”Redo för lastbilsliv”
Barbaresco ME ihop med hans ägare Ulrika Sjökvist. I helgen åker vi till Strömsholm för årets första start! Foto: Privat

I dag bär det av mot Strömsholm! Tjoho! Årets första tävling för mig, detta ser vi fram emot.

Tänk att för drygt ett år sedan satt jag i Scandinavium med mina vänner och kollade på Swedish Warmblood Trophy. Vi kollade på alla 5-, 6- och 7-åringarna och jag drömde mig bort ”ååh, här vill jag rida final”. Vi pratade om värsta planen om vilka hästar som var i rätt ålder att vara med och så vidare. Nu sitter jag här och mot alla odds ska få rida den där finalen. Men inte på Scandinavium tyvärr, men på Strömsholm som nog är så vackert i sig.

Hur kommer det sig att det är mot alla odds då? Jo…

Det är fyra som kommer till finalen. De fyra bästa på Breeders kvalar dit. Resten av de 10 finalisterna är med på en reservplats och jag kom precis på plats 10 med Barbaresco MW. Men så började jag tänka häromveckan att jo, det har hänt förr att reserver plockas in. Men ända ner till plats 10? Nä, där började till och med jag att tveka. Fast man ska ju ändå aldrig säga aldrig.

Dagen efter ringer det en kvinna från Swedish Warmblood Trophy och säger att vi kvalat in. Alltså jag var tvungen att berätta för henne hur mina tankar hade gått kvällen innan och hur jag löst licenser för att OM jag kommer med, ha ha. Så ja, det är något magiskt med att ha ett stort mål som man verkligen vill nå. På ett eller annat lyckas man nå dem, de får vara lite rimlighet i det också. Men att ligga som reserv 10 räknas kanske ändå inte som rimligt? Jag är i alla fall otroligt glad och tackade givetvis ja till detta. Hästen var igång, jag var redo, så det var bara att tuta och köra på.

Barbarescomw
Barbaresco MW med sina vänner i lösdriften. Foto: Sofie Relander

Så just nu har vi hållit på att ladda upp för fullt. Vad har det inneburit för oss då? Alltså för mig och för Barbaresco MW?

Han har blivit klippt. Mamma förbjöd mig att åka upp dit och starta honom oklippt. Eftersom han inte brukar svettas när han rids och går ute på lösdriften med sina kompisar så har han fått ha sin päls ett tag tyckte jag.

Sedan har jag shoppat loss massa ny fin utrustning till honom samt nya varma hållbara täcken.
Jag har jobbat mycket lösgörande och lämnat 5-års grejerna lite åt sidan.

Barbaresco är en otroligt stor och snäll individ. Han är liksom en liten, liten kille i en väldigt stor kropp. Men han blev sent kastrerad (för jag ville ha kvar honom som hingst) Men så visade det sig att han var klapphingst. Så det var bara att knipsa. Men de har en förmåga att bli extra hingstiga när de är klapphingstar. Han har en hel del kvar av detta vid just ridning. Mycket fokus på andra hästar, vill verkligen ha koll. Han kan vara lite bökig och brötig på en och lätt bli trock till exempel för skänkel eller hand.

Just för att det finns lite annat i huvudet att tänka på. Att bli själv på banan är inget som står som nummer ett på favoritlistan. Därav jobbar vi kanske just extra mycket med den lösgörande biten lite hela tiden och lite på att bli lämnade i ridhuset, men ändå kunna fokusera och jobba på. Men alltså han är världens häftigaste, snällaste nallebjörn, verkligen. Detta var första gången han blev klippt, han stod som ett ljus, klippte runt ögonen, hela öronen (ej inuti) ja hela huvudet (givetvis ej känselhåren). Han var så gudasnäll. Jag tror han närmar sig 175 centimeter med en gigantisk nacke, hals och riktigt i uppförsbacke. Så han känns som 180.

Barbarescomw_riden
Nyfrissad och helt uppimpad! Foto: Sofie Relander

Jag själv har ju tänkt mycket på hur jag ska resa och bo. Jag kommer inviga min nya lastbil från Horsepartner som är 5-sitsig med stor stuteridel denna helgen med tävling. Jag ska prova att bo i den och har handlat massor av mat. Så i går lagade jag massa matlådor som jag ska ha med mig. Jag köpte även grejer till ”Trucker-tapas”. Då undrar ni nog vad Truckertapas är, det är som tapas fast man har den i sin truck. Truckertofflor har vi också pratat om att skaffa ha, ha. Jag kommer ha med min minikyl, micro, nespresso i lastbilen. Så sover jag på en av sovplatserna, har med mig en fläkt inne. Men jag har även dieselvärmare, vilket är sjukt nice.

Så nu får vi se hur detta kommer gå. Jag åker i kväll och mellanlandar i Linköping hos hans ägare Ulrika Sjökvist. Samtidigt passar jag på att pussa på Hannover MW där. Ikväll blir första kvällen i lastbilen. Så får jag se om jag missat handla något. Jag får se till att uppdatera mitt konto på Instagram flitigt under min ”jungfruresa”.

Alltså det är så stort för mig att jag köpt en 5-sitsig lastbil, jag är så sjukt stolt och glad över möjligheten jag fått till det, mycket genom mina fina sponsorer!

Nu ska hästarna jobba på flitigt här så förtjänar de gott två dagar lugnt arbete ihop med Kerstin som är kvar och tar hand om dem tillsammans med mamma och Tilda som hjälper till lite extra.

Barbarescomw_fol
Barbaresco som föl, det öronluddet skojar man inte bort… Foto: Sofie Relander

Värsta bästa gänget har jag kvar hemma.

/Trucker-Sofie


Sofie Relander
28 januari 16:19

Sofies vlogg: Häng med hem till gården

Sofies vlogg: Häng med hem till gården
Ridsports bloggande unghäst- och GP-ryttare Sofie Relander levererar denna vecka en vlogg hemifrån gården utanför Varberg. Foto: SR Equestrian

I dag får det bli en härlig vlogg på bloggen. Vloggen är från lite vardagligt arbete. Jag tror att ni kommer att få känslan av hur det verkligen går till på en vardag hos oss. Några elever var lediga och passade på att hänga med oss.

Sofierelander_1002
Florello MW, 3 år e: BH Farrell u: Golondrina MW ue: BH Zack- Davignon I. Foto: Sofie Relander

Så visst är vi lite överbemannade. Men det är ju så roligt! Jag rider bland annat på Barcelona, det var häromveckan under hennes igångsättning. Jag rider också på en 4-åring som precis fått komma igång med lite arbete. Där kan vi se en grönare 4-åring som pillar lite med bettet, och som till exempel tar huvudet lite upp.

Men det viktiga med det är att faktiskt visa upp bilden av hur det kan se ut och ser ut med unghästar innan de lärt sig det mesta. Vissa är svårare i munnen än andra. Dessa typer av hästar ger jag lite längre tid helt enkelt innan man börjar samla ihop dem i formen för mycket. För jag vill först få en bra kontakt innan jag börjar kräva mer kontakt. Risken om jag gör det är att jag får en häst med problematik i framtiden.

Så jag tror på lite mer tid, att inget är perfekt. Utan det tar verkligen tid att få det 100 procent rätt och korrekt. In och kika vetja!

Ni kan även följa mig i min vardag på Instagram.

/Sofie


Sofie Relander
21 januari 16:21

Sofies blogg: ”Det tar tid, man gör fel, men man lär sig om man vill”

Sofies blogg: ”Det tar tid, man gör fel, men man lär sig om man vill”
Vägen till framgång är inte alltid spikrak. Faktiskt typ aldrig, konstaterar vår kloka bloggare, unghästutbildaren och GP-ryttaren Sofie Relander. Foto: Privat

När man är grön och ung tonåring då vill man att allt ska gå så himla fort.

Helst på ett år. Annars är det ett misslyckande.

I alla fall har det varit lite så i min värld, tufft att handskas med. Men jag har lärt mig!

Det tar tid. Extra roligt är det nu att faktiskt se tillbaka på min och Barcelonas start till exempel. Det finns många fler hästar som är spännande att kolla tillbaka på. Men just Barcelonas och min resa har varit väldigt speciell ändå. För det har verkligen inte alltid gått bra. Det tog sin tid innan det faktiskt gjorde det.

Hon är nu 13 år och uppfödd hos oss i två generationer. Jag har varit med ända sedan hon var nyinriden.

Barcelona-mw-4-år-trav
En fyraåring med gångarter som få. Och ett kynne som tagit tid att lära sig att bemästra. Foto: Privat

Det började med ett treårstest i Alingsås 2011. Där visade jag upp henne. Det började bra med bara 8:or men sedan kröp sig en 6:a in för skritten. Resten var 8:or rakt igenom. Totalpoängen blev 46 poäng och utan diplom. Diplom är ju ändå det man alltid strävar efter. Men 8:orna är ju inte så dåliga de heller.

Nåväl, efter det fick hon vila för att komma igång igen som 4-åring. Då gick vi ut och red en klass för 4-åriga hästar. Där vi blev uteslutna…Jag kom inte runt banan när vi skulle komma till galoppen. Det tog tvärstopp! Fick ingen galopp på henne. Seg som kola, introvert som få.

Vi kom inte ens ut från banan utan att få hjälp. Jag fick be om att få spöet så jag kunde nudda henne lite lätt på rumpan. Då var hon tillbaka igen och helt mottaglig. Vi fick i alla fall fortsätta programmet så vi kunde få ett bättre avslut på det. Det året gjorde vi inga fler starter. Hon fick i stället bli av med lösa benbitar för att kunna säljas. För det var inte riktigt min favorithäst ha, ha. Hon var otroligt ridbar och kunde röra sig absolut.

Men att få fram det uppifrån var så svårt.

Barcelona-mw-4-år
Här är Barcelona fyra år, på bilden är även med mina mamma Maria. Foto: Privat

2013 Var hon fem år och nu tänkte jag att YES, nu ska vi försöka kvala till Breeders!

Absolut, det gick ju super. 64 procent i 5-åringarnas program. Var bara sisådär 10 procent ifrån att lösa det kvalet ha, ha. Men kvalkortet var betalt, det var bara att ge sig ut igen. Nästa gång fick vi 66 procent och kom bara näst sist.

Ja det var ingen dundersuccé.

Hemma var hon skitfin, men på tävling blev det segt och introvert bara. Vi testade oss på en MSV C. För hon gjorde riktigt fina enkla byten hemma. Men inte tusan fick vi ut det på tävlingen. Allt blev nästan stillastående. 60 procent red vi ihop och var inte i närheten av att vinna. Det roliga var att just den klassen vann jag, fast på en annan häst. Häst och häst, han var ju ponny. Wacos Rache MW vann jag med i den klassen på 76 procent. Det är den högsta procent jag ridit hittills faktiskt i en vanlig bedömningsklass. 10 på inridning och 9 på ökad skritt och någon 9:a på mellantrav.

Det året gjorde vi inga fler starter utan tränade på till nästa år igen.

Året därpå var hon 6 år. Det året startade vi tre gånger och lyckades ta en MSV C-placering på 67 procent. Sedan gjorde vi inga fler starter igen. Utan bara hem och träna, träna!

2015 kan man nog säga att bubblan äntligen sprack för oss i MSV C. Vi började året med en vinst på 74 procent. Det hade bara tagit oss tre års träning i just den klassen för att det skulle gå. Men oj vad vi levererade det året! Supermånga vinster och många ritter över 70 procent.

Barcelona-mw-4-år-huvud
Barcelona MW, vacker som en dag. Foto: Privat

Då tänkte jag att nu var det dags att levla upp till MSV B. Jodå, vi blev placerade på 67 procent faktiskt. Men det blev även en hel del 61-procentrundor. Men dessa år från att hon var fyra var så nyttiga för mig. Jag lärde mig otroligt mycket på henne. Att ha tålamod, vara påhittig i träningen, försöka hitta vad som skulle funka att tända gnistan på just henne.

Nu i efterhand så tycker jag ändå inte att det har tagit sån tid. Utan det har gått väldigt fort ändå.

  • 2016 debuterade vi MSV A-klass.
  • 2017 debuterade vi Intermediaire I.
  • 2018 debuterade vi Intermediaire II och avslutade året med en Grand Prix och SM-kval samt placering.
  • 2019 Började vi ta segrar i Intermediaire II.
  • 2020 Opererades hon för struppipning. Hon var skitfin under igångsättningen. Men sedan lyckades hon skada sig i hagen. Det har spökat till och från nu. Det är det som gjort att vi varit borta under hela det året. Nu hoppas jag vi verkligen hittat vad det varit som spökat.

MEN jag vet att vi kommer komma igen, jag vet bara inte riktigt när. Nu när jag sitter med alla dessa gamla resultat och minnen så är jag inte heller så orolig över om vi kommer behöva vara borta ännu ett år till. För två år är ändå inte så lång tid i det hela loppet. Så jag sitter rätt lugnt i båten. Dessutom är jag en riktig optimist. Jag tror, eller nu vet jag, att Barcelona kommer inte vara den bästa hästen jag har. För jag har Dahlia som redan i 6-års ålder tagit placeringar i MSV B-klass. Det var mer än vad jag fick till med Barcelona. Barbaresco MW som blev den 10:e bästa 4-åringen i landet.

Men jag kan inte säga att hästarna 100 procent är bättre än vad Barcelona var i den åldern. Det Barcelona (med många många andra hästar) har lärt mig är hur man tar fram en 4-åring. Hur man tar fram en 6-åring och så vidare! Redan nu kan jag känna doften av piaff när jag sitter på en fyraåring och jobbar den. Det är helheten. Att jag blivit en bättre ryttare och utvecklas hela tiden. Jag tar mig an alla hästar. För jag vill verkligen lära mig. Jag vet nu att de tråkigaste hästarna är dem jag lär mig kanske mest på.

Dsc_0488
Vår första stora tävling. Vi red i Friends, Dressage Power Future Stars. Det var häftigt! Foto: Privat

Det jag vet är det är mitt tålamod, min ihärdighet, och lite tur som spelar roll också. Därför är jag rätt lugn. Barcelona har det dessutom väldigt gött i hagen med min 3-åring som sällskap. De älskar varandra. Jag är dessutom bara 27 år och har förhoppningsvis många år att se fram emot. Men det trodde jag inte när jag var 17 ha, ha, ha.

Men i dag tar jag med mig Tålamod, Nyfikenhet, Ihärdighet. Även jag behöver påminnas av detta. Jag vet nu att jag har detta, så jag måste bara påminna mig om i en tuff tid att jag är bra på det. För jag kan ändå säga att det är en tuff tid. Det är inte roligt att ha sin bästa häst borta, men jag försöker tänka positivt i det och lägga fokus på det jag fortfarande kan påverka.

Så fortsätt kämpa, gå upp och ner i klasserna emellanåt. Det har jag gjort flera gånger med Barcelona.

Tänk att det tar år av träning ibland. Man behöver nog också lägga fokuset på vad man lyckats med och inte tvärtom.

Sofierelander_pernillahagg
Sofie Relander och Barcelona MW på språng i ungdomarnas Grand Prix under Falsterbo Horse Show. Foto: Pernilla Hägg

/Sofie


Sofie Relander
14 januari 17:43

Sofies blogg: ”Jag tror aldrig jag varit så rädd i hela mitt liv”

Sofies blogg: ”Jag tror aldrig jag varit så rädd i hela mitt liv”
Glamour MW e: Bordeaux ue: Dionysos - Davignon I. Visad med 48p på treårstest. 8,5 rakt igenom alla gångarter. Uppfödare Maria Winberg. Denna är alltså släkt med både Barbaresco och Florello. Foto: Privat

Nu har det gått en bit in i januari och jag försöker blicka tillbaka på 2020.

Det har hänt så otroligt mycket grejer det gångna året. Jag skulle säga att det har mest har hänt positiva och bra saker. Men även många och tråkiga ögonblick har fått upplevas.

Företagsmässigt har det verkligen gått strålande. Jag har haft supermånga hästar på utbildning. Jag hade rekordmånga hästar att visa på unghästtesten. Totalt blev det cirka 15 hästar visade uppdelade på två olika tillfällen. Att visa på unghästtest är så otroligt roligt. Man har hela sitt team med sig, man jobbar ihop och gör det verkligen tillsammans. Jag har haft ett superhärligt gäng vid min sida under hela året.

Img-20200925-wa0003
Total Aptilfool e: Total Hope ue: Don Frederico. Uppfödare Michelle Johansson Perned. Gick Breeders och blev såld efter det. Foto: Privat
Received_251548209469692
Langeskovs Zalvador e: BH Zalabaster ue: BH Don Romantic. Uppfödare Helle Langeskov Roth. Ägare Britt Marie Eriksson. Fick Diplom och utbildas nu vidare. Ska säljas. Foto: Privat

De vanliga tävlingarna har däremot varit lite segdragna för min del. Men till slut kom de igång även för mig. Och det med nio starter i Laholm. Det var fullt ös medvetslöst den helgen. Men så roligt det var att vara igång. Mitt och Carinas 6-åriga sto Lyckhems Dahlia tog en 2:a placering i en MSV B-klass. Det var verkligen roligt tycker jag. Grappa Q satte båda sina MSV C-kval till att få tävla MSV B. Las Vegas gjorde debut på banan och briljerade med sin dundrande galopp. Ja det var riktigt häftigt att få vara där på tävling med fem olika hästar med oss. Jag gjorde även en MSV C-start på min elevs ponny, som sen senare gick SM det året med henne.

20201021_134943 (1)
Lexiha LH e: Demand ue: Bernstein – Magritte. Uppfödare Stall Lilla Heda. Ägare: SR Equestrian AB. Här håller hon på att bli inriden. Sadel och träns på. 3 årstest väntas under 2021. Foto: Sofie Relander

Jag fortsatte att utbilda och tävla Grappa Q och startade några MSV B-klasser med placeringar, vi kunde även avsluta året med vinst i MSV A. Så otroligt roligt att få ta fram fracken. Men den sista tävlingen med honom, oj vad Kerstin och jag tappade det helt. Vi hade ätit lite dåligt under dagen, så fick vi i oss mat på vägen till tävling och energin kom åter tillbaka. Men vi bara fnissade å skrattade och hade oss. Riktigt pinsamma ha, ha. Vi hade nog fått en liten energidipp.

Breeders var någonstans här i mitten av säsongen kan man säga. Vi hade med oss fem hästar dit. Vad glad jag var över att ha en hästlastbil och stort släp. Jag fick med mig fyra ner och Ulrika kunde köra en ner i sin hästbuss. Vi som åkte ner var Kerstin, Agnes, Cornelia, Susanne och Ulrika. Susanne äger Z MW och Ulrika äger Barbaresco MW ihop med  mig.

Nere i Skåne bodde vi på ett B&B som vi blivit tipsade om. Där hade vi fyra av hästarna uppstallade. Den femte bodde hemma i sitt stall i Skåne. Vi hade ett helt hus för oss själva med bastu och relaxrum, cirka 15 min körväg till Flyinge. Så det var verkligen perfekt. Där ska vi verkligen bo fler gånger.

På Breeders hade jag första start med Barbaresco. Vi lyckades hålla vår finalplats. Med över 80 startande så kom vi alltså till finalen! Helt otroligt! Vi var överlyckliga hela teamet. Inte bara över hans prestation. Utan även för alla de andra 4-åringarna. De hade verkligen presterat så otroligt bra. Alla levererade superfina procent och riktigt trevliga rundor. Det var också första gången jag inte knoppade en enda häst. Utan jag kunde fokusera helt och hållet på min ridning och viss logistik samt lite annat förstås. Men mitt team tog verkligen fullt ansvar där och jag kände mig så stolt över dem. De kunde packa, se till att rätt pass var med, att nummer på hästen stämde och så vidare.

20200501_170528
Härligt glatt gäng. Agnes och Alma har precis jobbat Z MW på lina. Foto: Sofie Relander

Att åka därifrån var riktigt ledsamt. Så tomt det kändes. Vi hade varit där nere nästan en hel vecka ihop. Vi hade haft det så himla bra tillsammans.

Men redan veckan därpå åkte jag faktiskt ner igen, denna gång med en 4-årig hopphäst. Lurifax som Malou fött upp och äger. Honom har jag utbildat under året, vi hade varit på någon pay and jump och hade som mål att åka dit ner. Sagt och gjort så gjorde vi det. Det var ju en upplevelse utöver det vanliga. Jag tror ALDRIG jag varit så rädd i hela mitt liv när jag stod i gången och väntade på min tur.

Alltså som jag tänkte ”Vad tusan Fia, vad har du gett dig in på?”

Lite ironiskt tänkte jag så. Hoppa är verkligen så otroligt roligt. Det är så roligt att utmana sig och våga göra något man aldrig gjort tidigare. Jag har aldrig hoppat på Breeders. Det var så häftigt. Vi tog oss runt banan. En hel del fina språng och några vi kan förbättra.

Efter det bokade vi in oss på hoppträning för Svante Johansson. Vi åkte på två hoppträningar innan det var dags för vintervila. Det utvecklades vi mycket på. Tanken är att jag ska fortsätta med den hästen i år igen och hoppa honom. Det ser jag väldigt mycket fram emot.

20200505_095125
Compadre e: Gammelenggårds Zappa ue: Come Back II. Uppfödare: Berit Zamuhl-Jansson. Han fick Diplom och blev sedan såld. Foto: Sofie Relander

Årets sista tävling blev här hemma väldigt nära oss, i Frillesås, bara 15 minuter från gården. Tanken var att ta med åtta hästar. Men det slutade med fem. Någon hade dragit av sig en sko, en annan hade fel på vaccinationen. Alla som följde med fick debutera på en riktig tävling med vanlig bedömning. Det var riktigt skitväder kommer jag ihåg. Det regnade och blåste.

Kerstin fick köra mellan gården och tävlingen. Hon lastade på och lastade av. Agnes fick leda fram på tävlingen och jag red på en häst hela tiden. Alla startade samma klass. Men med teamwork fick vi det att flyta på riktigt bra. Första hästen strulade det med vaccinationen. Föregående ägare hade fyllt i fel. Då var man tvungen att logga in på det TDB-kontot och ta bort en vaccination innan man kunde lägga in den som stämde. Ja alltså det var sådant snurr med den. Men till slut fick vi till det efter många om och men.

Vaccinationen stämde i passet men det var fel ifyllt i TDB. Det gjorde att jag nästan inte fick komma till start. Men jag är inte den som ger upp inte! Det slutade med att den hästen i alla fall blev placerad. Riktigt roligt! Z MW blev också placerad i sin livs första start.

Så året slutade på topp kan jag ändå säga, har fått mycket inspiration genom ATG-talang. Nu är vi så taggade på detta år. Det har redan börjat väldigt bra. Jag har många fina hästar i stallet. Många hästar att göra tävlingsplanering på.

20200914_181946
Här har vi fina Piha e: Harlem D ue: Capriano – Raphael. Uppfödare Aja Blomberg. Detta är med en häst jag är väldigt glad över att jag fick köpa av Aja. Ska bli så roligt att rida in henne under 2021. Foto: Sofie Relander

Jag hoppas jag får komma iväg till Danmark och träna för Daniel Bachmann Andersen. Det jag håller tummarna extra för är att Falsterbo kommer bli av och att jag kan kvala någon häst dit. Även om det är svårt att göra en tävlingsplanering så får man försöka ändå.

Man ska inte ge upp ännu. Hoppas man kan vaccinera sig snart också.

/Sofie


Sofie Relander
24 december 2020 16:50

Sofie Relander om julplanering och kolik

Sofie Relander om julplanering och kolik
Sofie Relander med sin Dragon Fly. Foto: Privat

Denna vecka är Kerstin ledig, Kerstin jobbar som hästskötare här. Eftersom de flesta av hästarna har åkt hem för lie julledigt så är det väldigt mycket mindre att göra i stallet. Så jag bestämde mig för att Kerstin kunde få ledigt en hel vecka. Det får jag ändå ge mig själv cred för bra planerat Fia!

Det är jag som sköter alla bokningar av hästar som ska på utbildning. Jag brukar försöka planera in i förväg när jag vill ha färre hästar för tex en stor tävling som jag ska på, eller om det är något lov för Emilia som jag vill ha lite mer tid till annat för. Sedan blir inte allt precis som jag tänkt, men nu blev det de, tjoho! Ändå är det 14 hästar på stall HAHA, men det är sjukt mycket färre. Dessutom är det otroligt lättskött med djupströbäddar, hagarna nära stallet, många hästar som går ihop i hagen etc. Men sedan kom jag på att jag skulle kunna se mig för efter någon som vill jobba lite extra ibland, för då kan jag få lite halvledigt denna vecka. Redan färre hästar i arbete och sedan få hjälp med stallet. TOPPEN!

En av mina fantastiska elever Tilda ville hjälpa till och jobba extra. Så hon hjälper mig på helger, så jag kan fokusera på att bara rida och lite mindre stallfix. Samt att hon nu hjälper mig med stallet under veckan, in/utsläpp. Så kan jag återigen nästan bara fokusera på ridningen. Dessutom är det max 6 st som jag jobbar nu på dagen och planerad ledighet för alla på jul. Så jag är faktiskt lite halvledig får jag ändå säga. Känns ju gott!

Detta med kolik ”peppar peppar ta i trä” vi har haft ett kolikfall på 15 år, detta var ute på betet. Men inget annat. Vilket känns otroligt bra givetvis. Vad det beror på kan jag inte svara på garanterat. Men hästarna äter väldigt lite kraftfoder och näst intill fri tillgång på grovfoder i försa hand. Behövs de mer så får de kraftfoder utefter vad som behövs givetvis. Det varierar givetvis på hösilaget också. Sedan brukar vi ha TS halt på 65-72. Den största kraftfodergivan är på 2 kg i stallet nu som några hästar äter. Efter ett ridpass så ger jag extra kraftoder, eftersom de jobbat höjs energibehovet tex. Så då får de rätt giva utefter jobbet.

De får alltså inte samma höga giva på sina vilodagar. Det tror jag också är viktigt. Att inte överfodra dem, utan ge dem vad de behöver som grundbehov och sedan toppa upp det när de jobbar. Den större givan ger jag på morgonen när de sedan får tillgång till rörelse och på kvällen får de en mindre giva, eftersom de då står stilla inne. Nu ger jag dem också mash efter arbete, då får de i sig vätska även där. Sedan går de ute från 7-9 på morgonen. Är det dåligt väder får de äta frukosten inne, då tar det lite längre tid innan man kan släppa ut dem så de hinner äta upp. Är det fint väder äter de oftast frukosten (grovfodret) ute i hagen. Sedan kommer de in när det börjar mörkna. Men vi vill ta in dem när det fortfarande är lite ljust ute. Det är för vår skull då det väldigt lätt händer olyckor när det är mörkt. Hade vi haft lampor ute vid alla hagar hade det nog kunnat se annorlunda ut kanske.

Vattnet inne i stallet cirkulerar och är lite uppvärmt. Så de dricker ljummet vatten, vilket de dricker bättre. Men de stora faktorerna är nog:

  • Lite kraftfoder som är uppdelat på två, tre mål
  • Mycket grovfoder
  • Mycket hagvistelse
  • Ljummet vatten

Men alltså håll tummarna nu för att det håller sig så bra som de gjort de senaste 15 åren.

Det är väldigt tacksamt att jag och mamma jobbar på samma gård. För vi hjälper alltid varandra med både smått och stort. På gården har vi säkert över 200 djur som vi kan hjälpas åt med. Sedan att Anders (mammas man) hjälper och lär mig med de händiga bitarna när tex en vattenkopp går sönder eller en armatur behöver bytas.

Ha nu en riktigt god jul och ta hand om er!

/Sofie

BESTÄLL NU

Köp Ridsport Komplett från 99 kr i månaden
Hingstar Online

Just nu 120 hingstar i vår databas

Visa alla hingstar

Ridsport digital

69:- i månaden