Nu i början av året längtar jag framåt, snart är det dags för träningarna att dra igång igen. Den 22:a håller jag i första träningarna för året i silverhallen och den 24:e rider jag min första dressyrträning för i år. Den 12:e februari är det sen dags för årets första P&R.
Tanken är att jag och Zaphira ska prova på att rida kürprogrammet för första gången. Jag filar fortfarande lite på vägarna och försöker titta mycket på hur andra med hästar som påminner om Zaphira har valt att göra. Exempelvis så byter hon mycket bättre när man vänder rakt över banan istället för linjer som ligger halvt igenom. Är ju lyx att kunna placera bytena där istället.
Jag tycker överlag att det är svårare med exempelvis byten i dressyr jämfört med i tekniken, där man får stöd av hindret som likt en extra halvhalt påminner hästen om att det händer något nu. Mina hästar är ju hoppade mycket och jag upplever att de läser av teknikhinder på samma sätt som hopphinder. De känner igen sig och vet vad de ska göra. Detta samspelet kan vara ett stort stöd när man ska öva in exempelvis byten. Hästen kan förutse vad som händer och på så vis förbereda sig vilket leder till ett bättre byte.
Att mina hästar i grunden är hopphästar har både fördelar och nackdelar, jag har till exempel vid ett tillfälle fått “hoppbyte” skrivet på alla byten genom hela dressyrprogrammet. Att byta på kommando och inte när det känns bra är något vi fortfarande har lite problem med men det blir bättre varje dag. En stor fördel tycker jag är att hästarna inte är rädda för att ta egna initiativ när det behövs, att de tänker hinder och letar efter problem att lösa.
På Svenska Ridsportförbundets hemsida står det att en bra WE-häst bör ha ett gott temperament och vara lyhörd. Här tror jag att man hamnar i en “vad kom först, hönan eller ägget”-situation.
Jag hävdar bestämt att i princip alla hästar kan passa för WE och att de får ett gott temperament och blir lyhörda av att träna WE. Hästar är till sin natur flyktdjur och de kommer att fly om de inte får träning och trygghet i alla situationer av sin ryttare. Det är också därför WE är ett bra komplement till andra grenar eller bra för att få en fritidshäst som är tillfreds med sitt liv och sin ryttare.
Att tävla behöver absolut inte vara ett slutmål, det går utmärkt att träna och öva bara för att utveckla sin relation till hästen. För mig är tävlingarna en del av utbildningen och ett sätt att följa upp satta mål, med det sagt är det långt ifrån det viktigaste och jag gör vad jag kan för att mina hästar ska ha så bra liv de kan. Stora hagar, kompisar och mycket utevistelse samt att största delen av deras träning försöker göras utanför ridbanan. Drömmen är en anlagd slinga i skogen med WE-hinder utplacerade längs med vägen, vi får se om jag lyckas genomföra det någon gång.
Film från i somras när jag hade satt upp lite hinder i hagen, de andra hästarna agerade miljöträning:
Att träna teknikhinder till vardags och inte bara när man kommer iväg på träning har för mig varit väldigt viktigt för att det ska bli enkelt och avslappnat, man vill ju inte ha oro för att hästen inte är tillräckligt van och förberedd när det är dags för tävling. Jag brukar alltid ha ett eller två hinder uppställda på ridbanan så träningen blir enkel och lättillgänglig.
Att göra det man kan med det man har idag är ett bra sätt att tänka på och det mesta i WE går att fixa till med lite kreativitet och lite jobb. Därför vill jag tipsa om hur man gör en enkel “tjur” eller ringhållaren och hur man tillverkar en ring, även för oss med tummen mitt i handen.
Jag tog helt enkelt en byggbock från ett byggvaruhus, de kostar strax under hundralappen, sen behövs en låsmagnet. Sen skruvar man fast magnetlåset på toppen av byggbocken och vips så har man en ringhållare. Till ringen använde jag sedan hålband, de ligger ihoprullade i förpackningen och är således redan ringformade. Kapade hålbandet i lämplig storlek, tejpade lite så ändarna håller ihop så det blir en ring.
När du ändå är på bygghandeln så passa på och köp en rundstav i lämplig längd, min är 3 meter. Till tunnor använder jag två gamla urstädade oljefat. Nu är hela lanslinjen fixad för ett par hundra kronor. Är du som mig och född utan bollkänsla så ökar möjligheten till att träna lite varje gång man rider avsevärt chanserna för att lyckas ta ringen i nästa speedtest.
/Lisa Gustavsson
Följ Ridsport på