I helgen genomfördes ytterligare ett pilotprojekt på Skrubbeboda Gård. För första gången på nästan 50 år har det återigen bedrivits ridläger på gården.
Skrubbeboda gård har ju en lång tradition av ridläger och många hör av sig och berättar vilka fantastiska minnen och upplevelser de har med sig härifrån. Detta är precis vårt mål, att de människor som kommer hit ska bära med sig upplevelsen resten av livet. Under helgen har barnen ridit ut tillsammans med mig och vi har slipat på lydnaden hos deras hästar. Flera av barnen har fått upp ögonen för WE och vilken nytta det kan ha oavsett vilken gren man vill satsa på. I grunden handlar ju ridning om att kunna bromsa, gasa, svänga höger och svänga vänster. När det sitter, kan man i princip göra vad som helst med sin häst.
Jag blir alltid så imponerad av dessa unga tjejer och killar när det inte går som de vill. De bara försöker och försöker och försöker tills det går. Bästa lärdomen i livet enligt mig är att bara ge sig på ett problem tills det går, och vem kan lära ut det bättre än en tjurig ponny?
Grinden är verkligen en sån övning som prövar ryttarens mentala förmåga att hålla sig lugn. En häst som inte riktigt förstår, kan hitta alla möjliga sorters sidestep i grinden. Det brukar lösa sig relativt lätt om man som ryttare bara kan ta några djupa andetag och inte hetsa upp sig lika mycket som sin häst. Enkelt i teorin, men ganska svårt i praktiken.
Jag tycker det hjälper att låta ryttarna prata om något helt annat under tiden så att inte deras mentala fokus ligger på problemet. Jag har många gånger skrivit här hur viktigt det är att lära sin häst att växla mellan full anspänning och full avslappning. Detta måste man först mästra som ryttare för att sedan kunna smitta av sig rätt känslostämning på sin häst. Så länge ryttaren sitter på helspänn, är det inte möjligt att få sin häst avspänd.
Zaphira fortsätter att visa vilken stjärna hon är. Att hon kan vara så fin på tävling för att sedan få upp ett barn på ryggen och agera läromästare hela helgen utan att ta ett felsteg, visar på vilken fantastisk mentalitet hon har. Jag är så glad över att få ha en så trygg och underbar häst i stallet, dessutom ett sto. Zaphira är ju tredje generationen på gården och alla avkommor vi har haft efter mormodern har varit enkla att rida in, snälla i hanteringen och allmänt trygga i nya situationer.
Skönt med tanke på att man inte blir yngre och behöver kunna rida in framtida avkommor. I min värld är det också skönt om hästarna blir snälla eftersom inte alla hästar blir tävlingshästar och snälla trevliga hästar finns det alltid människor som vill ha.
Här hemma är vi trötta men nöjda, efter flera intensiva dagar får man lov att ta det lite lugnt och bara ladda batterierna inför nästa läger om tre veckor. Vi tar med oss en hel del lärdomar. Extra skönt var det att formatet verkar fungera bra. Vi har haft flera föräldrar som hört av sig om att barnen varit nöjda och redan vill anmäla sig till nästa års läger.
Vi har haft ett väldigt högt anmälningstryck på lägrena och kommer att utöka antalet platser till nästa år. När man är mitt i verksamheten kommer också massor med idéer om vad som går att utveckla och hur allt kan bli effektivare, bättre och roligare. Vi är långt ifrån klara!
Lycka till med träningen i veckan och vill ni se mer av vad jag gör hemma och iväg på äventyr, kan ni följa mig på Instagram @WE_med_LisaGustavsson
/Lisa
Följ Ridsport på