WE-bloggen: Om förändringar nu och i framtiden

Nu var det ett tag sedan det var några uppdateringar här och det har hänt rätt mycket både här och ute i WE-världen. Här hemma har vi fått tillökning i familjen i form av en liten Iselin. Allt har gått bra och både hon och jag mår toppen! 

Ute i världen har det varit Europamästerskap i Working Equitation och till min lycka sändes allt online vilket lyckades vara perfekt underhållning för mig nu när jag blivit föräldraledig. Ännu bättre är det att allt går att se nu i efterhand också så om någon har missat det hittar ni länken här.

De svenska ryttarna gjorde överlag fina insatser och bra rundor, allra bäst lyckades Idamaria Johansson på 10e plats, tätt följd av Astrid Hedman på 12e plats. Ni kan se alla resultat här.  Har ni inte tittat på ritterna så rekommenderar jag er att göra det, det är både kul och så lärorikt att se bra ridning. Jag tittar fortfarande på VM från 2022 ibland av samma anledningar. 

Här hemma har jag faktiskt kommit upp i sadeln ett par gånger redan och hoppas hinna med att rida någon av de sista tävlingarna för året. Jag längtar så efter att komma igång och träna igen. Positivt är det att hästarna känns som innan vilan så de verkar inte ha tagit skada av mitt uppehåll. 

Kanske ännu mer ser jag fram emot att komma igång med att hålla träningar, jag älskar att hjälpa andra uppnå sina mål och WE är en sådan tacksam gren att använda sig av oavsett vad för mål med sin häst och ridning  man har,  det kan vara tävling men kan också lika gärna vara bättre relation med sin häst som yttersta mål. Oktober är till stor del redan uppbokad men det finns mycket tider framöver i vinter och vår, passa på att ordna en träning på hemmaklubben! 

Utöver att jag tävlar och tränar är jag ju också rätt aktiv både som adjungerade i WE-kommittén hos Svenska Ridsportförbundet men också som grenledare för Blekinge Ridsportförbund. I går var det möte för grenledare i hela landet och lite smal uppslutning kan jag tycka men de som var med var engagerade. Det händer mycket ute i landet nu och tillkommer fler och fler som vill börja med WE. Hästvälfärden står högt på schemat och det är verkligen underbart att prata med andra människor som vill göra skillnad och brinner för att utveckla sporten till det bättre. Många hade bra idéer och tankar så jag är säker på att vi kommer se successiva ständiga förändringar till det bättre framöver. 

Vad hoppas ni på för förändringar i framtiden?

Tack för att ni tog er tid att läsa veckans lite spretiga tankar och vill ni se mer av vad jag gör om dagarna kan ni följa mig på instagram @WE_med_LisaGustavsson

Att en 4-stjärnig fälttävlanshäst har vunnit Msv WE i helgen och med det kvalat till både riksmästerskapet och lag-SM kan ingen ha missat.

Jag tycker det är intressant att den nyheten har lyckats bli så stor i sociala medier. Är det fråga om någon sorts legitimering av grenen nu tack vare att riktigt fina hästar har startat?

Jag tycker det är superkul att så många fler hittar till WE och de senaste fem åren har det hänt oerhört mycket. I Msv och svår klass är nivån oerhört hög och det är väldigt fina hästar som tävlar.  Kanske kan detta leda till att allt fler förstår hur mycket WE kan ge och framförallt att det inte på något sätt är ett helt nytt sätt att rida, utan snarare att komplement till allt hästen redan kan. Ibland också ett kvitto på vad man behöver öva mer på.

Ofta tycker jag att det har känts som att WE inte riktigt släppts in i finrummet i hästvärlden. Detta håller helt klart på att ändras. 

Ännu viktigare är det att få med grenen från start och på gräsrotsnivå så att det är en naturlig del av häst- och ryttarutbildning. Jag tycker därför det är superkul att hålla i vidareutbildning för ridlärare i grenen och funderar mycket kring introduktion av hindren och vilka hinder som är mest användbara när tävling inte är målet, utan mer att skapa relation och en stark, smidig häst.

Bron tycker jag har stort värde i att bygga och stärka relationen mellan häst och människa. Klarar man av att gå över bron i lugn och ro kan det hjälpa en i situationer ute där hästen kan vara rädd. Eller om man till exempel har lastningsproblem kan bron vara en bra start att bygga vidare på. 

Annars gillar jag att använda mig av korridoren om det är en häst som springer för mycket. Hästen känner igen sig och kan förbereda sig på avbrottet vilket gör att ryttaren kan använda mildare hjälper än vid en vanlig avsaktning. För mig är det alltid ett mål att använda så milda hjälper som möjligt.

Alla vändningshinder, exempelvis slalom och två tunnor, bidrar ju till en mjukare häst och just att det står något i vägen gör ju att ryttaren får hjälp och stöttning med sin innerskänkel och hästen böjer sig mer naturligt. Listan kan göras lång.

Vilka av hindren tycker ni är mest användbara till vardagsträning? 

Att bygga smidiga, starka, trygga och lyckliga hästar är väl de flesta ryttares absoluta mål så därför ser jag fram emot att flera ekipage från ridsportens olika hörn upptäcker WE både som tävlingsgren och träningsform.

Tack för att ni tog er tid att läsa veckans funderingar. Vill ni se mer av vad jag gör om dagarna kan ni följa mig på instagram @WE_med_LisaGustavsson och sen kommer det ett nytt inlägg nästa vecka!  

Lag- SM, 2024 var inte bara första året för ett ungdoms SM i Working equitation utan också första året som ett Lag-SM genomförts. Vilken tävling det blev! Vann gjorde Örebro hästsällskap som slutade på hela 177 poäng. 

På andra plats hade vi skånelaget Skönabäck Equestrian Club, som bestod av Jennie Roswall, Mika Nordström och Alexandra Rahm. Eftersom jag inte kunde vara med och tävla själv väljer jag att  vara lite extra stolt eftersom Jennie var här och laddade upp på ridläger för ett par veckor sedan. Det är ingen stor inblandning men man får ta de små  vinster man får! Tredjeplats och brons tog Kinnekulle hästsportklubb hem. 

Vill ni se helgens snabbaste speedrunda så rekommenderar jag att ni går in och kollar Alexandra Rahms Instagram.   

Detta blir mitt sista inlägg på några veckor eftersom jag har tre veckor kvar av gravditeten. Men jag ser fram emot att dra igång igen i höst, träningsförfrågningarna har redan börjat komma in och jag hoppas jag kan komma igång med ridningen igen ganska snabbt efter förlossningen. Lite uppdateringar kan nog komma på min Instagram och  jag vill också passa på att påminna er om att EM arrangeras den 18-22 september och att Sverige skickar dit ett toppenlag! 

/Lisa

I helgen har det varit WE Läger hemma på Skrubbeboda gård, det är verkligen kul att vara med och få bygga upp och peppa  nya ekipage för att komma ut på tävlingsbanan och avancera. Jag personligen tycker dock att all utveckling är lika spännande, vi hade en varmblodig travare här i helgen som för första gången lyckats fatta höger gallop. Vilken vinst! 

På precis samma sätt är det kul att lyckas tagga igång engagerade människor att hålla tävling, We är ju tacksamt eftersom både hästar och ryttare tycker det är så roligt, det gör mitt jobb väldigt enkelt. Alla både folk och fä mår ju bra av saker som är roligt. Jag har ju jobbat socialt med ungdomar i många år och sett vikten av att ha saker som är roliga och intressanta, det kan hjälpa många att hålla sig på banan när livet känns påfrestande och alla som håller på vet ju vilken vinst några timmar i stallet kan göra för en skitdag. 

Så där försöker jag alltid börja, det ska vara roligt. Det är så mycket annat som är trist i livet, träning ska inte vara en av de sakerna. Ett mål är att eleverna alltid tar med sig något bra och något utvecklande från varje träningstillfälle. Mycket inom ridningen är ju känslor och upplevelser, få saker går att exakt mäta eller bedöma. Det går därför inte riktigt alltid att förklara exakt hur något ska vara utan man får som tränare stötta i timingen för att känslan ska bli rätt.

När sen ryttaren lärt sig känna vad som är rätt blir det svåra lätt och känslan av frustration upphör. Något av det mest frustrerande jag vet är när en tränare säger att man måste känna känslan, för vet man inte vad man ska känna är det i princip omöjligt. Dock har man ju någon slags inbyggd förståelse eftersom det går att känna när det blir rätt.

Teknikhindrena i We om de används rätt kan vara ett oerhört bra stöd i att öva upp just den känslan hos häst och ryttare. Jag tycker det är viktigt att alltid eftersträva att vi använder så mjuka hjälper som möjligt, när hästen känner igen sig i en övning, exempelvis halten mellan två pinnar vid flytta mugg. Hästen förförståelse av vad som förväntas av den gör att ryttaren kan förfina sin hjälper oerhört och efter några gånger är det plätt lätt att göra halt bara för sitsen. 

Tack för att ni tog er tid att läsa idag, vill ni se mer av vad jag gör om dagarna går det att följa mig på instagram. 

Det har diskuterats ganska flitigt i sociala medier sista veckorna om att tävlingsstarterna minskar. Viktigt att notera här är att det är bredden som minskar och inte elitstarterna. Det vill säga att ridsporten håller på att tappa delar av folket. WE är den enda grenen som går framåt i antal starter. Varför det är så går att vända och vrida på. Jag tror att både stämningen och grenen har saknats under många år i ridsportsverige. Jag tror också att det faktum att samspel och trygghet hos hästen premieras ligger väl i takt med dagens diskussion kring hästvälfärd.

Dressyren är den gren det går tyngst för, till stor del för att proffsen senaste decennierna har ökat lavinartat och alla amatörer vet att när “NN” startar som rider GP i vanliga fall så kommer den att vinna oavsett vilken häst hen rider. Varför ska man ens vara med och tävla? Likadant tror jag många känner i hoppningen. Har man en tävlingshäst som hobbyryttare och tävlar denna upp till 120 är det ganska trist att rida i startfält med 99 starter där tre ryttare rider 7 hästar var. Livet är inte rättvist men för att det ska bli roligt att fortsätta tävla för hobbyryttare med vanliga jobb så tror jag inte det är hållbart att försöka mäta sig mot ryttare som rider 12 hästar varje dag. I samband med att allt också blivit dyrare är det ju rimligt att plocka bort något som ändå kanske inte ger en så mycket längre. Allt handlar såklart inte om att vinna men det är ju trots allt det som en tävling går ut på. I både segling och golf finns olika handikappsystem där man försökt väga upp skillnaderna mellan deltagarna för att i så stor utsträckning som möjligt ge den med för dagen bäst prestation vinsten. Det skapar en helt annan dynamik på tävlingsdagen. 

Jag tror också att det är hög tid att börja titta på amatör- och proffslicenser. Tror kanske det är synd att skilja på tävlingar eftersom det ändå är en av ridsportens fördelar att man träffar elitryttare att inspireras av på alla nivåer. Att dela på klasserna skulle bibehålla dess förutsättningar men öppna upp mer för amatörerna att ta plats och tävla på mer lika villkor.  Detta fenomen har ju inte riktigt hittat till WE ännu men ju mer grenen växer desto fler proffs kommer den att locka till sig och därför är det nog bra att sätta fingret på problemet redan nu och hitta lösningar. 

Vad tänker ni kring det minskade startantalet på breddnivå? Finns det konkreta förslag där ute på hur man skulle kunna vända utvecklingen? 

Självklart finns det flera som också hävdar att det kanske börjar ses som oansvarigt att tävla med hästar, men jag står fast vid att det går att tävla, ha respekt för hästarnas behov och låta sporten utvecklas framåt i en hälsosam miljö som ger så mycket tillbaka till utövarna. Förändringarna ligger i startgroparna

Och vi måste tillsammans jobba vidare för ett hållbart ekonomiskt och socialt accepterat tävlande. 

Tack för att ni tog er tid att läsa, var snälla mot varandra i kommentarsfältet och vill ni se mer av vad jag gör om dagarna kan ni följa mig på instagram @WE_med_LisaGustavsson

Ingen har väl missat att det var SM i helgen. Idamaria Johansson tog hem sitt fjärde SM guld med kanonritter rakt igenom. Tvåa blev Julia Witsell och tredjeplatsen togs hem av Sara Nissling. Nivån var jättehög rakt igenom och vi har så många riktigt duktiga svårklass-ekipage i Sverige för tillfället. 

Att det också var 20 starter i ungdoms-SM första gången det anordnades var ju helt otroligt och vilken fin utveckling av sporten. Det ska tilläggas att även här var nivån generellt hög och många av de unga ryttarna rider fantastiskt fint vilket känns mycket lovande inför framtiden.

Vinsten togs hem av Vera Viman, andra platsen Tindra Kampman och tredjeplatsen togs hem av Siri Andersson. Jag vill också bara nämna att landslagsledare Kajsa Ekedahl söker juniorer med 60 procent resultat i MSV som vill satsa internationellt. Känner ni någon som passar in på den beskrivningen så putta på dem att ta kontakt!

Sen vill jag också peppa alla som inte redan sett speed-finalen från SM att gå in och se den på SVT. Både för att det är riktigt bra ridning men också för att öka upp tittarsiffrorna så de fortsätter värdera WE i nationella “icke hästiga” medier. WE är ju den enda grenen som går stadigt framåt i utveckling och så vill vi ju att det ska fortsätta. Speeden är ju också ett moment som brukar uppskattas även av människor som står utanför hästsekten. 

Det är verkligen kul att se bra ridning och fint samspel, att ungdomarna börjar komma med på tåget är ju också kul och förutsättning för att sporten ska fortsätta utvecklas. Förra helgen hade vi DM för Blekinge hemma i Mörrum och även på bredden märks en markant ökning på juniorsidan. För första gången i år blev det en klass då vi tidigare aldrig fått två starter. I år var det  6 ekipage med, ett satt kvalet till SM och fler är på väg upp. När jag inte längre kan tävla för egen del så känns det bra att mina elever fortsätter göra så fina ritter och prestationer. Det blir ett väldigt spännande år och jag tror att SM i Älmhult kommer att explodera i antal ekipage både på junior och seniorsidan! 

I helgen ska jag på kortsemester till Falsterbo och sen laddar vi för fullt för årets ridläger. Har en del träningar hemma nu med när det är lite paus mellan tävlingarna som drar igång i augusti. Tore knäcker extra som hopphäst och Zaphira som läromästare i WE under resten av tiden som jag är gravid. Hoppas jag ska kunna vara tillbaka snabbt i sadeln och har redan kikat lite på hur tävlingsterminen ser ut sent i höst, men det kanske är lite naivt, vi får se. 

Tack för att ni tagit er tid att läsa mina tankar och vill ni se mer av vad som händer hemma på gården, på träningar och tävlingar kan ni följa mig på instagram @WE_med_LisaGustavsson 

Senaste veckan har varit full av WE-aktiviteter. I tisdags hade vi ett inledande möte med 90-10-gruppen. Det är en nygammal del av Svenska Ridsportförbundet som fokuserar på barn och ungas träning och tävling. Det fanns representanter från alla grenarna och även de centrala organisationerna för ungdomar. Jag sitter med som representant för Working Equitation och ser verkligen fram emot att vara delaktig i utvecklandet av nya strukturer för barns tävlande. Vi fick mer information om övergripande riktlinjer för barn och ungas tävlande. Gick igenom en hel del regler och stadgar, vilka dokument som är ledande och vilka som är tvingande. Jag har ju också som mål att dra igång en ungdomssatsning i Blekinge för just WE-ryttarna som vänder sig både till bredd och elitsatsning. Således hoppas jag att det ska komma fram lite medel och inspiration för hur detta skulle kunna genomföras. 

I helgen hade jag träningar på gräs både hemma och iväg. Flera förbereder sig för DM om två veckor på hemmaplan. Det är första gången vi arrangerar en WE-tävling på gräsbanan, något som jag ser väldigt mycket fram emot. Det är dock stor skillnad att rida på en så mycket större bana, med betydligt mer karaktär och framförallt finns det en del höjdskillnader som påverkar. Det ska också bli spännande att se hur Marlene Jönsson som bygger banorna tänker kring just storlek och lutning. 

Överlag gjorde ekipagen fina träningar och känns väl förberedda. Många provade banken för första gången och det var inte så farligt som några av ryttarna oroade sig för. Är man bara lugn så brukar hästarna ta det mesta med ro. Ett och annat jättesprång bjöds det på men inga ovilliga hästar. Jag personligen tycker ju att det är kul med lite mer av den typen av hinder som bank, vatten och ifyllda hinder. Extra kul att se är ju också att vi har flera ekipage i Blekinge nu som stadigt närmar sig MSV och jag tycker det ser ut som om vi skulle kunna ha ett lag till SM 2025. Det känns kul både för att jag såklart vill vara med och rida men också för att som grenledare är det ett av mina mål att Blekinge ska ha ett lag inom tre år.   

Zaphira gick med en runda mellan träningen och känns jättefin, vi hade lite av en aha upplevelse i parallellslalom. Det är ingen hemlighet att Zaphira är stor och att alla avstånd upplevs trånga. För första gången kändes det enkelt och smidigt att ta sig igenom den med byten och jag förstår att det inte låter som en så stor sak, men det kändes verkligen som ett genombrott. Att gå från att det känns slitsamt att genomföra till att man bara kan sitta och styra runt är ju målet med träningen! 

Tack för att ni tog er tid att läsa ända hit och vill ni se mer av vad jag gör om dagarna kan ni följa mig på instagramkontot @we_med_LisaGustavsson. Är ni inte nöjda med det så går det även att följa gården på @skrubbeboda_gard 

/Lisa

I helgen var jag och höll träning i Yxnarum. Många nya ansikten som var sugna på att lära sig mer om WE. En sak som står ut lite men som jag hela tiden tycker blir bättre är att WE ibland verkar upplevas som en helt annan värld av ridning och träning.

Så är det ju absolut inte.

Tvärtom bygger det på precis samma principer som de andra grenarna. Hästen behöver vara rakriktad, gå att vända höger och vända vänster samt gå fram eller bromsa, beroende på vad ryttaren ger för signaler. När de grundläggande delarna sitter, går man vidare mot samspel och förfining.

Den förändringen som jag ändå tycker man kan se är att fler och fler på träningarna inte bara är WE- ryttare utan ser det som ett komplement till sin resterande träning. Det är ju inte så konstigt eftersom WE egentligen är dressyr fast mindre abstrakt, det vill säga lite enklare att förstå och som tränare slipper man förklara varför exempelvis halten var för långt fram eftersom att ryttaren inte når kannan på bordet och således är det en självklarhet att precisionen behöver bli bättre. 

Samma sak upplever jag hos hästarna. När de förstår uppgifterna och vet vad som väntas av dem, blir allt lite lättare och kräver mindre tjat från ryttaren. Zaphira och jag hade ett lite roligt missförstånd i veckan när vi övade sidvärts över bom. Min plan var att rida över en bom och sedan fatta galopp och lämna lansen i tunnan.

Zaphira såg dock en bom några meter längre bort och var helt bestämd om att skifta sida och gå sidvärts även över nästa bom. Jag uppskattar jättemycket när hon vill medverka och bestämma lite när vi tränar så därför fick hon genomföra sin sidvärtsrörelse. Här finns det såklart olika skolor och säkert många som skulle hävda att de inte får göra saker på eget bevåg.

Där håller jag helt enkelt inte med.

En häst som får vara med och fatta beslut blir lyckligare och mer samarbetsvillig snarare än tvärtom. 

Det finns  ju många vägar till Rom och jag säger inte att min väg är den enda. Dessutom är jag fortfarande långt från Rom. När jag håller i träningar, försöker jag aldrig tvinga in någon i en speciell mall utan istället guida på vägen. Att hitta vad som passar sig och sin häst är en långsam process som kräver väldigt mycket tålamod.

Det är ju också ryttaren som träffar sin häst varje dag och känner den bäst. Detta är något som jag alltid respekterar och att lyssna in ryttarnas reflektioner är minst lika viktigt som att ge tips om förbättring. Vilka kvaliteter tycker ni beskriver en bra tränare? 

Tack för att ni tog er tid att läsa och vill ni se mer av vad jag gör om dagarna så kan ni följa mig på instagramkontot @we_med_LisaGustavsson 

Förra veckan inledningsvis har vi haft duktiga svenska ryttare från landslaget i München där de har tävlat internationell svår klass. Julia Witsell med Herkules och Ida Maria Johansson med Hoxi gjorde så pass bra ifrån sig att de tillhörde topp tio och fick således starta den stora speedfinalen inne på hopparenan.

Totalt slutade Ida Maria Johansson på 5:e plats, Julia Witsell på en 10:e plats. Även Therese Edlund och Aragon, samt Anna Böhme Granskog och Jibaro ZM gjorde fina insatser och alla ekipagens resultat i alla tre grenar var över gränsen för att kvala till VM! Så en super helg internationellt för Sveriges landslag helt enkelt. (Ni kan hitta kompletta resultat här.) 

Även hemma i Sverige har det hänt mycket med två kvaltävlingar till semifinalen i SIHS WE CUP. Ni hittar den kompletta resultatlistan här. Just nu ligger tre ryttare i topp med var sin vinst och således 40 poäng var. Det är Charlotta Ågårdh -Orsmark, Sara Nissling och Åsa Lineèr som än så länge lyckats knipa var sin vinst i kvalen. 

Jag har också tävlat i helgen, om än på lite mindre spännande arenor. Rent resultatmässigt var det ju inget att skryta med, men jag är tacksam för att kunna fortsätta rida så här långt i  graviditeten och jag är framförallt glad att MSV B fortfarande känns bra trots att vi kanske inte alltid kan träna precis som jag har tänkt.

Zaphira får bära på en ryttare som är lite tyngre och klumpigare än i vanliga fall och hon verkar inte bry sig nämnvärt och kändes glad hela tävlingen igenom, vilket är det allra viktigaste. Jag hoppas kunna rida DM som går hemma i Mörrum den 15:e juni, men om det går får tiden utvisa. 

Jag har också väldigt mycket träningar runt om i Blekinge och några utanför länet och ofta är det mellan 12 och 18 stycken som är med och tränar varje gång. Det känns som jag skriver hela tiden att WE växer, men det gör det verkligen! Det är tacksamt att hålla träningar i en gren som både hästar och ryttare tycker är kul och fastnar för. 

Nästa vecka är det äntligen dags för det första samlade mötet mellan alla barn- och ungdomsrepresentanter för varje gren inom ridsportförbundet. Jag har väntat på detta sen januari och ser verkligen fram emot att komma igång med utvecklingen av ungdomssidan inom WE ännu mer. Som parentes här vill jag bara skriva att det tidigare aldrig blivit av ett DM för juniorer i Blekinge på grund av för få starter men i år är det redan 6 anmälda, vilket bådar väldigt gott inför framtiden. 

Tack för att ni tog er tid att läsa denna veckans tankar. Jag vill gärna läsa om vad ni ska hitta på för WE- inspirerad aktivitet under veckan som kommer? 

/Lisa 

I helgen var jag och Zaphira i Eriksmåla och tävlade. Hon kändes superfin och lagom taggad. Att vara nästan halvvägs genom en graviditet och upprätthålla träningen som man vill, håller inte alltid i verkligheten och början av året var tuff och jag mådde ganska dåligt.

Därför är jag så glad över att Zaphira nu känns som vanligt och jag känner mig ofta ganska bra numera. Vi fick ihop strax under 72 procent i tekniken vilket var det bästa resultatet i klassen och vi var snabbast i speeden vilket resulterade i en vinst. Det är så skönt att hon känns lika bra som vanligt trots att träningen inte riktigt håller upp till hur jag skulle vilja ha det.  Får också passa på att tacka snälla Isabell för att hon vill följa med oss och stötta, filma och vara bra sällskap på resorna till tävlingarna.  

I början av året var jag tveksam till om det skulle gå att rida MSV i år men nu är vi anmälda till Åstorp den 12 maj och jag ser mycket fram emot att tävla årets första tremoentstävling. Väl på plats i Åstorp kommer jag självklart också att passa på att kolla in ett av de första kvalen till SIHS WE CUP.

Ingen har väl missat att det blir WE- tävling på Sweden International Horse Show sista helgen i november? Vilket lyft för hela grenen att det blir final på en sån stor tävling. Det händer verkligen mycket i WE under året, med denna nya cup på SIHS, ungdoms SM och lag SM allt på ett och samma år visar tydligt vilken skarp utvecklingskurva WE har. 

Vad mer skulle ni vilja se att det anordnades inom grenen i framtiden? 

Jag har äntligen satt ihop ett dressyrprogram för MSV A (ni hittar alla program här.) så nu ska det bara filmas och sen ska jag försöka få fram lite musik till så känns inte en debut lika långt borta längre. Det som också är positivt är att det är samma program sen i svår klass, med den “lilla” detaljen att man då rider på endast en hand. Det har känts svårt och lite ovant att inte få alla rörelser på given plats samtidigt som det övar kreativiteten och tvingar en att resonera kring hur man lägga upp det så bra som möjligt för sin häst. 

Jag har ju fått bromsa planerna på debut i år och satsar istället på att vara väl förberedd inför nästa år. Jag hade ju också hoppats på att få rida LAG-SM men det går av stapeln sista helgen i augusti och om allt går som det ska får jag barn runt 20 september. Så efter noggrant övervägande har jag insett att det nog inte går. Nu är målet att hinna rida DM den 15 juni, sedan blir det nog lite lugnare tag i sommar.

Hur länge har ni andra kunnat rida och tävla under era graviditeter? 

Tack för att ni tog er tid att läsa och om ni vill följa mig i vardagen går det bra att kika in på instagramkontot @WE_med_LisaGustavsson