Broskbildning kan störa hästens tillväxt

I flera försök har forskare följt föl under uppväxten genom röntgen vid olika åldrar. De har då funnit att tillväxtrubbningarna hos unga föl inte alltid utvecklas till OCD, en del självläker före ett års ålder. De har även observerat att OCD är vanligare hos stora, grova hingstföl med snabb tillväxt än hos övriga föl.

Halka påverkade

I en holländsk studie från 2014 observerades att föl som ofta halkade i boxen också hade större andel OCD. Ju oftare fölens ben gled åt sidan, desto mer stördes blod- försörjningen i tillväxtbrosket, vilket kan vara en av orsakerna till OCD. Detta skulle tyda på att miljön är en mycket viktig faktor för att undvika OCD.

Den här tillväxtrubbningen kan förekomma i flera leder, där has- och knäled är de vanligaste. Röntgenfynd i dessa leder behöver generellt inte ha någon betydelse för användbarheten, men det är svårt att avgöra för varje individ. Vissa hästar kan prestera hela livet med ”lösa benbitar” i en has- eller knäled utan att vara märkbart besvärade. Hos andra uppkommer symtomen när de sätts i arbete, i första hand som en galla i leden, ibland hälta.

Dåligt skelett kan misstänkas

Dubbelsidig OCD i hasen kan oftast åtgärdas på ett bra sätt. Men om både has och bakknä är drabbade, kan man misstänka att hästen har dåligt skelett och prognosen blir sämre.
Stora defekter i knälederna ger lång konvalescens med tveksam prognos för framtida användbarhet. Grav OCD i bogled och halskotpelare saknar oftast effektiv behandling.

Kallblod och ponnyer får mycket sällan OCD. Forskarna tror att det beror på att de växer långsammare.