Busschaufför anmäld: ”Polisen tyckte jag skulle ringt 112”

Det var på fredagseftermiddagen i förra veckan som Susanne Sjöberg skulle ut på en ridtur med sitt 8-åriga islandssto Hrina.
– Jag bor precis vid riksväg 53, vi har en mindre hästgård tio minuter från Eskilstuna. Jag brukar gå på sidan av vägen för att komma vidare in i skogen, och denna gång ledde jag Hrina på ”fel sida” av vägen för att inte behöva korsa vägen två gånger – jag skulle bara gå 200 meter innan jag kommer till skogen.

På håll ser hon en buss närma sig på vägen som har 70-begränsning.
– Det är god sikt där jag går. Jag ser att bussen håller ganska hög fart, så jag sätter upp handen för att försöka få chauffören att sakta ner – han ser ju att jag kommer gående med en häst. Men då sätter han på strålkastarna i överkant på bussen och fortsätter köra minst lika fort, lägger sig på tutan och bara blåser förbi oss.

”Han kunde ha kört ihjäl oss båda två”

Susanne menar att föraren inte väjde för dem utan körde på som vanligt i sitt körfält.
– Min häst blev jätterädd, hon backade och var max en meter från bussen – hade hon backat något steg till hade hon hamnat framför bussen.

Efter att den första chocken lagt sig kontaktade Susanne polisen och bussbolaget.
– Han kunde ha kört ihjäl oss båda två, konstaterar hon.

Susanne är medveten om att hon befann sig på fel sida av vägen – hon vill helst inte rida där men säger att man måste ta sig förbi den delen för att komma vidare.
– På den sidan som jag gick finns det i alla fall en liten kant i vägrenen. Risken att gå över vägen och sedan efter 200 meter gå över vägen igen, känns större. På den sidan av vägen finns dessutom ingen marginal överhuvudtaget.

Polisanmälan och utredning

Polisen som tog emot Susannes anmälan rubricerar händelsen som vårdslöshet i trafik.
– Det känns som att de har tagit det på allvar. Polisen tyckte att jag skulle ringt 112 när det hände, så kanske de hade kunnat stoppa chauffören direkt.

Johan Tollén är kommunikatör på Sörmlandstrafiken och kan inte kommentera det enskilda fallet, men bekräftar att de har informerats om händelsen.
– Vi följer nu rutinerna vi har vid sådana här incidenter, en utredning startas där man i så stor och tydlig utsträckning som möjligt försöker få fram vad som har hänt. Detta görs i dialog med trafikföretaget Nobina, som är förarens arbetsgivare. Sedan blir det uppföljning och eventuella åtgärder, beroende på vad utredningen visar. Som jag har förstått det så handlar det här om att utreda i vilken mån föraren har agerat på ett sätt som man inte ska.

Orolig för sin häst

Enligt Susanne har det hänt incidenter på den aktuella vägen flera gånger – det ska även ha skett dödsolyckor längre fram längs vägen. Hon tvekar för att ge sig ut i trafiken igen med sin häst.

– Det var verkligen en obehaglig och otäck händelse, det har satt sina spår. Jag har inte vågat ta ut min häst där än, men jag hoppas att det inte har ärrat henne, att hon inte har fått några men av detta. Det tar ju tid att bygga upp det förtroendet. Men jag känner att en sådan här chaufför ska nog inte sitta och köra buss, avslutar hon.