Catharina Hansson: ”Svensk dressyr visar vägen – mästerskap som ger rysningar och tårar”

När vi tävlar inom ridsporten är vi oftast ett litet, litet lag – det är du och hästen, ensamma på banan. Det är det laget vi lever för, varje dag som ryttare. Men när vi väl har lagtävlingar innebär det en annan, alldeles särskild glädje – och det om det så är division tre i ponnyallsvenskan eller OS. 

Svenska ryttare har de senaste åren visat att laganda är en av våra största styrkor. Det bevisar hoppningens fullkomligt bländande rad av lagguld i OS, VM och EM och spektakulära segrar i nationshoppningar i Aachen, Hickstead och Falsterbo.

Att ha en oöverträffat uthållig världsetta, med Henrik von Eckermann och hans 32 oslagbara månader på tronen, är fantastiskt – men det är lagprestationerna som får de svenska flaggorna att viftas lite mer intensivt, hjärtat att banka lite hårdare och någon extra tår att rinna. 

I helgen fick vi se dressyren plocka upp stafettpinnen för svensk ridsport när EM i dressyr reds i franska Crozet. Inga guld, inga medaljer, men ett jämnt och brett styrkebesked som gav rysningar. Sverige hade – som enda lag – fyra ryttare över 70 procent i lagtävlingen. Och om inte Sofie Lexner och hennes underbara Nora gasat iväg på diagonalen på fredagen, skulle samma bedrift ha upprepats i Specialen (nu blev det två procents avdrag för felridning i ett program som annars innehöll några verkliga höjdpunkter). Då ska man dessutom komma ihåg: Två ekipage plus en av hästarna är mästerskapsdebutanter!

Tillsammans med giganterna Tyskland och Storbritannien hade Sverige sedan tre ryttare i söndagens kürfinal.

Något som också ger rysningar är att se den mjuka och fina ridningen. Inte minst har Mia von Essens Invoice börjat hitta en ny, mer avspänd form och Mias ridning är som alltid mjuk och känslig. Ja, alla de svenska ryttarna visade upp ridning som vi verkligen ska vara stolta över.

Sedan var det väl nästan ingen som såg detta mästerskap utan att drabbas fullständigt av nya fenomenet Zonik Plus och hans partner i sadeln, Justin Verboomen. Både ritterna, som gick från lysande till strålande till bländande, och den oförställda glädjen efteråt gjorde att tårarna inte ville ta slut.  

I det nya numret av Ridsport (nr 12) intervjuar vi prinsessan Nathalie, som kommer in och börjar träna det svenska dressyrlandslaget. Hon talar om att dressyren behöver hamna på rätt sida av sporten och hitta hem igen.

Känslan från EM-helgen är att vägen hem redan är tydligt utstakad, nu är det bara att sätta fart!

Detta är en krönika – en personligt skriven text. Åsikterna är skribentens egna. Den publicerades första gången i Ridsport nummer 12/2025.