Catharina Hansson: Vem är naken?

Någon är naken. Så mycket är säkert när man tar ett steg tillbaka och tittar på  det stora dressyr-debaclet som utspelar sig efter att de tortyrliknande träningsbilderna från dressyrgiganten Andreas Helgstrands anläggning släpptes. Nya avslöjanden, nya skräckfilmer – senast dressyrryttaren Cesar Parra i USA som låter pisken gå varm och hittar på de mest bisarra sätt att knyta ihop och plåga hästar – avlöser varandra. 

Alla är med rätta upprörda. Men sedan vevas det vilt åt alla håll. Det som tidigare var hyllad ridning blir nu uppmärksammat som abnormiteter. Snart sagt alla i den internationella eliten får en släng av sleven. Senast upprörde Charlotte Frys segerritt med Everdale i Amsterdams världscupdressyr. En av de som går längst är kollegan Jan Tönjes på tyska tidningen St Georg: ”På en lokaltävling hade den sänkta ryggen, det höga korset, bakbenen som strävar bakåt i stället för att bära, den under hela programmet alltför korta halsen, inte räckt till placering. I världscupen vinner du.” Domarna som premierar detta utnämner han till dressyrens dödgrävare.

Flera som kritiserar Fry hyllar samtidigt Patrik Kittel och Isabell Werth som i samma startfält hade mer avspända hästar. Samtidigt rasar andra mot deras kopplingar till Andreas Helgstrand och när dressyrdrottningen Isabell Werth håller clinic på Helgstrands anläggning i Florida är det inte bara kopplingen till dansken som upprör. Man börjar också ösa galla över hennes ridning. Är Werths nära fyrtio mästerskapsguld en serie olycksfall – är hennes ridning en avart som inte borde ha premierats? 

En annan kollega, Astrid Appels som driver eurodressage.com, beskriver hur sajtens referat från clinicen hos Helgstrand attackerades av mobben från sociala medier ”som en hyena kastar sig över ett kadaver”. Hon liknar kommentarsfältet vid en ”mosh pit” (punkfansens aggressiva dansstil där man kastar sig handlöst mot varandra), där hon nu anklagades för att förstöra sin egen trovärdighet och stödja hästmisshandel.

I hela den här soppan finns en kejsare som är naken. Eller flera. Är det ryttarna – prisas de för ridning som ingen mår bra av? Eller domarna – lurar de sig själva när de väljer sina domslut? Eller finns också nakna rumpor bland kritikerna, som attackerar  i alla riktningar och ofta på tvärs mot varandra? (Det är tarvligt att säga att man inte får kritisera om man inte själv ridit Grand Prix. Men kan någon av alla dessa kritiker visa något exempel på hur den tycker att det ska se ut – om så genom att hålla fram någon annan som gör rätt?)

Och så vi på Ridsport, vi som intervjuar forskare och veterinärer  och skriver om biomekanik – lyfter vi fram en ridning som är på kollisionskurs med allt vad vetenskapen säger?

Är vi alla lurade eller har vi lurat oss själva? Dags att alla inte bara granskar andra med kritiska ögon utan också tar en titt i spegeln. 

Detta är en krönika – en personligt skriven text. Åsikterna är skribentens egna. Den publicerades första gången i Ridsport nummer 2/2024.