Därför började Ludo Philippaerts tävla igen

Ludo Philippaerts hade inte börjat tackla av när han slutade tävla 2014.

Jag började rida när jag var sex år och när jag började igen efter mitt upphåll på sju år insåg jag hur mycket jag har saknat det. Ludo Philippaerts.

Belgaren red EM i danska Herning 2013 och fortsatte efter det med femstjärniga GP-hoppningar och Nations Cup. Men allt har sin tid och den nu 59-årige ryttaren satte punkt för sin karriär efter otaliga mästerskap. I stället var det sönerna Nicola och Olivier Philippaerts det skulle satsas på.

Förra året kom dock vändningen. Detta efter en stor viktnedgång för ungefär tre år sedan.
– Jag var tvungen att gå ner i vikt för min hälsas skull. Och när jag hade gjort det började jag rida lite igen. Det var först för att hjälpa mina söner hemma. Sedan blev det lite hoppning hemma och så gav det ena gav det andra, säger Ludo Philippaerts när Ridsport träffade honom mellan klasserna på ett meeting i Oliva, Spanien, tidigare i år.

Började tävla

Plötsligt var han igång igen och tävlade på 1,30-nivå.
– I början hade jag väldigt svårt att hålla tiden på tävlingarna. Allt går väldigt fort nu. Och det är ju inte bara för mig det är svårt, alla får jobba för att klara tiden nuförtiden, säger han.
– Efter ett tag när jag hade tävlat gick det bättre men det fortfarande inte enkelt. Hästarna behöver vara snabbare nu än för 15 år sedan. Det har ju gjort att aveln har gått mot snabbare hästar.

Kolla in klippet med Ludo Philippaerts och Darco från VM i Stockholm 1990 nedan.

Nu har han tre, fyra hästar som han rider dagligen. Det handlar inte längre om 1,30-klasser utan det har blivit både världscupkval och andra femstjärniga meeting. Men någon comeback för mästerskap finns inte i planerna.
– Nej, men jag gillar verkligen att rida och träna hästar och så är det är det ett sätt att hjälpa mina barn. Dessutom mår jag mycket bättre när jag är igång.

Saknat det

– Jag började rida när jag var sex år och när jag började igen efter mitt upphåll på sju år insåg jag hur mycket jag har saknat det. Så länge jag tycker om det ska jag fortsätta.

Med fyra söner och en pappa i familjen som rider är det inte alltid självklart vem som ska ha vilken häst:
– Nej, det kan vara väldigt knepigt och långt ifrån självklart alla gånger, men för det mesta är vi överens.