Ebba Johansson om sin första internationella topplacering

Ebba Johansson har varit framgångsrik på ponny och ridit upp till 1,45-hoppning som ungdomsryttare i Sverige. Direkt efter studenten för fyra år sedan gick flyttlasset till Tyskland. Sedan två år tillbaka jobbar hon hos Stall Jörg Kreutzmann utanför Hamburg.
– De är trevliga, jag trivs väldigt bra. Det är det här som är hemma nu, som att ha en extrafamilj, säger Ebba.

Fungerar trots tittighet
I söndags var hon tillsammans med Lacoeur 2:a i dagens högsta klass i Odenses internationella meeting, endast slagen av Rolf-Göran Bengtsson. Ebba har bara ridit Lacoeur i två månader. Helgen före Odense debuterade de 1,50 och nu har de alltså tagit sin första internationella placering ihop i en klass som var utskriven som 1,45/1,50.
– Han är väldigt lyhörd så det är lätt att rida snabbt på honom, men i helgen var första gången jag testade lite extra, säger Ebba. Sedan är han faktiskt ganska tittig men det funkar med mig av någon anledning.

Till salu
Lacoeurs ägare är Franz Sager, som även ägde Unita Ask tillsammans med Ebbas chef Jörg Kreutzmann innan hon såldes till Stall Bengtsson Kristoffersen. Ebba rider även en sjuåring från samma ägare, och som det ser ut nu kommer hon fortsätta rida Lacoeur. Men det kan bli så att han säljs.
– Det är ju så med försäljningsstall, hästarna säljs ofta när de har gjort några bra resultat, så man får njuta när man får chansen att ha en häst lite längre tid, säger hon.

Hur högt värderar du den här placeringen?
– Det är väldigt stort. Det var ju ändå tvåstjärnigt internationellt och det är min första topplacering på den nivån, säger Ebba.
– Sedan att bli slagen av Rolf, det räknas nästan inte.

Hur ser dina framtidsplaner ut?
– Jag ser inte till exempel OS som ett mål, det är för orealistiskt. Men kanske att få åka på större internationella tävlingar och etablera mig på 1,50-nivå, få rida fler bra hästar.

Inga planer på att komma hem till Sverige igen?
– Visst kan jag sakna det ibland, som när man kollar igenom gamla bilder med vänner och så på telefonen. Men det är fortfarande för kul att rida för att åka hem för det.