Hoppning
13 mars 06:25
Ridsportplus

Edette har fått Erika Lickhammer att hitta nya vägar

UtmaningKollegorna på tävlingarna hemma i Holland reagerar inte längre när Erika Lickhammer van Helmond parkerar sig i ett hörn med skimmeln Edette på framhoppningen. Särskilt många språng innan de ska in på banan blir det inte med det heta stoet, men nu har de hittat ett system som fungerar och placeringarna börjar trilla in. "Sedan jag slutade försöka träna henne hemma har det bara gått bättre och bättre", konstaterar Erika.

Edette har fått Erika Lickhammer att hitta nya vägar
Erika Lickhammer van Helmond har utvecklat ett starkt band till det speciella stoet. Foto: Privat

Hej, den här artikeln tillhör Ridsport Plus - vårt låsta material.

För att snabbt läsa vidare har du två möjligheter:

Redan prenumerant?

Prenumerera på Ridsport

När Erika Lickhammer van Helmond fick se Edette (sto -09, e Namelus R-Indorado, uppf R.F.H. Elshuis, äg VHL Stables & Roeland Elshuis) för första gången för snart fyra år sedan gick hon 1,20-klasser, men det var något med det snabba stoet som fastnade hos Erika.
– Hon var het och speciell redan då, men det var en häst jag trodde på redan från början. Jag har alltid älskat henne, men det har tagit ett tag att komma dit vi är idag.

Idag har ekipaget placeringar i 1,50-hoppningar, och när allt klaffar är det få som rår på det kvicka stoet. Men det är en speciell dam som kräver något helt annat av sin ryttare, än vad Erika Lickhammer är van vid.
– Jag har ridit många heta hästar, men Edette är liksom het på riktigt – het eller nästan hysterisk. Hon är så pass het att hon lätt kan få korsförlamning, och det är det som är det svåra, att jag måste hålla henne lugn. Det har handlat om att hitta ett system där hon kan fungera – hon älskar att hoppa, hon älskar att resa, så man vill inte ta det ifrån henne.

Att gå emot sina principer och sitt upplägg som rutinerad ryttare är inte helt enkelt, men med Edette har Erika fått göra just det.
– Det har tagit tid att hitta systemet för henne, det har varit extremt svårt. Hon har fått vila helt i perioder, för jag har bara känt att jag vet inte vad jag håller på med, jag måste ta en paus och komma på hur vi ska göra.

Skogsturer och lösgaloppering

Det som har fungerat bäst för skimmelstoet på hemmaplan är när hon bara rids i skogen, och lösgalopperas i ridhuset.
– Det har inte varit lätt att förstå henne. Hur ska jag träna? Det är skillnad om en häst redan är på Grand Prix-nivå, mot när den ska upp på den nivån – då finns det ju vissa saker som man känner att man skulle vilja träna på. Det är det som har tagit mig längst tid, att komma fram till att jag skulle lägga ner att försöka träna. Och det är sedan dess det har gått bättre, när jag slutade träna. Det är jättekonstigt, och det går helt emot mig för jag vill helst vara väl förberedd, veta vad jag gör och allt det där, men det går inte med henne. Så jag rider bara i skogen hemma. Men hon är mjukare än någonsin i sidorna nu, hon har en väldigt fin överlinje och fina muskler, så hon mår ju uppenbarligen bra av det här, berättar Erika.

Hemma på gården i holländska Asten går stallets hästar i hagen många timmar varje dag, men även där har Edette egna idéer.
– Hon går i hagen varje dag men ibland får hon för sig att hon ska gå in efter en timme. Och då gäller det att ta in henne, annars springer hon till man hämtar henne. Så hon gör lite som hon vill…

Eget upplägg på tävling

På tävling tas Edette ut några timmar före start och longeras. När det är dags att sitta upp travar Erika fram utanför själva framhoppningen om det är möjligt. Numera kan de gå in och hoppa några språng innan start – förr fungerade det inte alls utan de fick gå in på banan utan att hoppa fram.
– Vi börjar komma till en punkt där det går bättre och bättre. Mellan sprången står vi stilla och varvar ner i ett hörn. Sedan hoppar jag alltid av henne innan start så hon får lugna ner sig ett tag. Jag kan känna mig lite dum ibland när jag står still, det är inte riktigt min stil, jag vill hålla mina hästar varma. När jag kommer in på banan vill jag alltid galoppera, göra något byte, checka av. Allt det utgår med den här hästen. Men det är väl även en lärdom för mig, jag blir också äldre men lär mig fortfarande. Det är ändå häftigt, att man måste acceptera vissa hästar som de är, konstaterar Erika.

– Det hade varit väldigt svårt att ha en häst som man inte kan träna, om hon hade varit tittig. Men hon är helt obrydd, det är det som är så konstigt med Edette – det spelar ingen roll om jag går in på banan i Herning eller på en lokal tävling hemma, det finns inget som bekommer henne. Därför är jag ju också trygg med att inte träna, för jag vet att hon aldrig skulle göra något annat än sitt allra bästa på banan. Det är en väldigt intelligent häst, jag tror hon är överintelligent. Det är nog därför hon är sådan här.

Enkel inne på banan

Lika komplicerad som Edette är när det gäller allt utanför tävlingsbanan, lika lätt är hon när Erika passerar startlinjen.
– När hon väl ser första hindret, då är det den lättaste hästen någonsin – hon är som en maskin, hon är så lätt att rida på hinder. Vilken linje som helst, höger eller vänster, hon lyssnar helt och hållet, hon är helt med mig.

Det enda som möjligtvis ställer till det för stoet är när hon ska ta sig upp på en högre nivå för första gången.
– Varenda gång vi debuterar i en ny klass så har hon haft ett par nerslag. Hon hoppar gärna lite på längden eftersom hon hela tiden vill framåt, och när vi inte kan träna på höjden hemma blir det så att de första tävlingarna på en ny höjd blir som träning. Vi debuterade 1,50 med fyra ner, men det beror inte på att hästen är oförsiktig – nästa gång hon gick in i 1,50 så var hon placerad och vann nästan klassen. Jag har fått acceptera att det ibland blir så på tävling, men det gör ingenting. Hon kompenserar upp de där lite sämre resultaten med väldigt bra resultat.

Hoppas kunna behålla henne

Så hur ser framtiden ut för 11-åriga Edette?
– Jag tror att hon kan gå ganska långt, men det är en häst som behöver växa in i det eftersom det tar lite längre tid. Men sedan vi kom på systemet för henne så har vi kommit upp i 1,50 på ett bra sätt. Jag tror absolut att hon går större, men det får bli nästa år. Nu vill jag etablera henne på trestjärnig nivå. Det är ju inte en häst som springer iväg från mig, och det kanske är min lycka. Jag brukar alltid bli av med dem när de är på den här nivån, säger Erika med ett skratt, och lägger till att hon väldigt gärna vill ha stoet kvar.

– Hon litar på mig, jag litar på henne – vi har ett väldigt starkt och speciellt band. Det är nog väldigt viktigt med ett hett sto. Hon behöver ha det för att känna sig trygg, avslutar Erika.

Så arbetar Ridsport

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Ridsport är oberoende och fristående i förhållande till ekonomiska, privata, politiska och andra intressen.

BESTÄLL NU

Köp Ridsport Komplett från 100 kr i månaden
Hingstar Online

Just nu 122 hingstar i vår databas

Visa alla hingstar

Ridsport digital

59:- i månaden