Emilie Persson är en av dem som känner igen sig i både utseende- och märkeshetsen. Hon blev själv mobbad i stallet, på grund av sin vikt. "Jag kunde aldrig köpa de ridkläder jag ville för det fanns inga större storlekar. Det blir som att man blir pekad på, att man inte passar in i idealet."
Emelie viktmobbades: ”Folk säger rakt ut att man är fet”

Hej, kul att du vill läsa artikeln!
Den senaste forskningen är ingen nyhet för Emilie Persson. Stallet har aldrig varit någon frizon för henne. Snarare tvärtom. Hon blev mobbad i stallet på grund av sin övervikt. Ofta fick hon höra att det var djurplågeri att hon red.
– Det hette att jag var för tung för att rida, även om jag höll mig till de större hästarna. Jag förstod själv att jag inte såg ut som andra och red därför inte de små hästarna. Folk säger rakt ut att man är fet. De som diskuterar de här ämnena och säger att man måste tänka på hästen, de tänker inte på hur det är att vara i den sitsen.
– Det som var värst när man var yngre var att det kom från personer som man såg upp till, som till exempel tränare och äldre personer i stallet.
Utanför stallet fick Emilie också höra elaka saker men för henne har det varit mobbingen i stallet och ridvärlden som har varit det jobbigaste.
– I hästvärlden är det min hobby de drar in. Jag älskar mina hästar så när de drar in djurplågeri i det, det tar så hårt. Även nu tänker jag att jag inte kan rida en mindre häst för att jag väger mycket. Det sitter kvar och är en skada för livet.
Trots mycket kommentarer och elaka ord vägrade Emilie ge upp sin hobby. Hon bestämde sig för att fortsätta med hästar, först på hästgymnasium och sedan hade hon förhoppningar om att jobba som hästskötare. Där blev hon dock nekad jobb efter jobb. Även om hon aldrig fick höra det rätt ut är hon själv säker på att det hade med hennes vikt att göra.
– Folk anser att man inte orkar och inte kan springa med hästen när man visar den för veterinären och så vidare. Till sist slutar man söka jobb.
Emilie hade svårt att gå ner i vikt. 2011 gjorde hon en gastric bypass-operation och gick ner över 45 kilo. Men fortfarande tvekar hon kring att lägga ut bilder eller filmer på sig själv på internet.
– Jag är size normal nu. Men inte i huvudet. Får man kort eller om någon filmar när man rider så tänker jag att ”nej den där kan jag inte lägga ut för där ser jag fet ut och jag kommer få massa kommentarer”. Det är hemskt, att man inte får misslyckas och må dåligt, för då trycker de ner en.
Efter operationen fick hon lära sig att äta bättre mat, någonting hon aldrig lärt sig innan. När de hade foderlära i skolan lärde de sig allt om vad hästarna skulle äta. Själva levde eleverna på kexchoklad.
– Vad ger det kroppen? När man har foderlära kan väl ridlärarna ta upp lite om kosthållning för ryttaren. Vissa äter inte alls, för de hinner inte. Det är fel att ha hästen som huvudfokus och skita i sig själv.
När Emilie började äta bättre fick hon också insikten att ju mer hon rörde på sig och ju bättre mat hon åt, desto mer orkade hon med hästen. Plötsligt orkade hon tömköra ett helt pass och orkade rida hela dressyrlektionen. Nu tycker Emilie att det är jätteviktigt att kost och träning tas upp.
– Mina föräldrar tog uppenbarligen inte ansvaret att lära mig det. Men jag har varit i en sport där det är många vuxna. Ridlärare kan inte ta ansvar för alla men om man en gång i månaden har en samling och tar upp det här, att man ska äta bra för att orka idrotta eller göra något roligt av mat så att man förstår vad man ska äta.
I dag driver Emilie en blogg. Där hör det till vardagen att hon får kommentarer om hennes vikt eller kring hur hon rider. Men hon märker av hetsen och pressen på fler ställen än på sociala medier. Även på tävlingar känner hon av det.
– Tävlar man på lokal och regional nivå gör man det för att det är kul. Men ibland har jag dragit mig för att åka och fått ångest för att jag inte vet vad jag ska ha på mig. ”Kan jag ha den här kavajen, sitter den fel, syns den här valken?”.
– Har du fel utrustning slänger folk pikar för det. Jag har fått höra att jag får räkna med att det går dåligt för att jag har köpt en billig sadel.
Emilies förhoppningar är att utseende- och märkeshetsen ska tas på allvar. Och att det kommer att diskuteras och arbetas med. Hon har själv stött på dem som förnekar att det ser ut så här i ridvärlden.
– Det är som vanligt, att det förnekas. Det är synd att det inte tas på allvar. Inget kan förändras när folk inte ser att det är ett problem.
Läs mer om utseendepress hos tjejer
Den här artikeln publicerades ursprungligen i Ridsport nr 22, 2014, som kommer i butik i dag, fredag.
Så arbetar Ridsport
Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Ridsport är oberoende och fristående i förhållande till ekonomiska, privata, politiska och andra intressen.












Följ Ridsport på