En hästskötares skräck och dröm

För tillfället snurrar hundra saker runt i mitt huvud, nervositeten för Ryttargalan, klänning och högklackat en hel kväll… Tackar gudarna för min vän Pia som jag bestämt ska vara min parhäst under kvällen! Superroligt att vara nominerad till Årets hästskötare, men självklart är man ju jättenervös. Sen har det självklart tränats inför Globen med spannet och hästarna har haft sin ordentliga renskrubbning och alla deras saker har snart packats.

Enklaste sättet att packa är att mentalpacka innan med en checklista. Och sen följa checklistan och fylla i det man kommer på under tiden.  Min oro över att jag har glömt något släpper ungefär vid samma tillfälle som vi lastar av hästarna hemma på gården.

Vi har ett fantastiskt blått skåp som följer med hela utomhussäsongen, där ryms allt utom täcken och hinkar. Detta skåp kan man kalla för guds gåva till hästskötaren, men kanske också hästskötarens största skräck. Inte nog med att man ska lyckas lasta detta höga rangliga skåp med små hjul, utan man ska också kunna rulla det till stallen. Underlaget på tävlingarna kan vara allt från asfalt till lera. And let’s face it, det är oftast lera…

Men man lär sig hur man ska hantera det! Man ser helt enkelt alltid till att ha med sig fantastiska människor som kan rulla detta fantastiska skåp. Och det är kanske mitt bästa tips till alla ni hästtävlingsmänniskor där ute, när ni väljer era groomar, hästskötare, medhjälpare eller vad ni nu vill kalla dem. Välj de som har den största viljan att hjälpa till, och de som inte riktigt vet hur jobbigt det är att dra ett blått skåp.

/Antonia