En utvecklingsstudie

Jag växte mycket under puberteten och hade känslan av att jag var lång fram tills att jag började jobba här. En lång och smal kropp hade sina problem och jag sjönk ihop för att kompensera.

Som en nybörjarunge på ridskolan minns jag faktiskt att jag fick beröm för min sits. Den kom så naturligt. Men som sagt växte jag så det knakade och den där naturliga sitsen rakt upp och ned, försvann. Balansen fanns dock alltid där. Ett möte med min gamla ponnys förra ägare gjorde att dressyren tog mer och mer plats. Med tiden började jag fatta sitsens betydelse och på en framridning i ponnyallsvenskan löste jag och min dåvarande tränare Magdalena Rubensson plötsligt ett, för mig, oidentifierat problem och vi började vinna regionalt.

Några år senare började jag träna för Åsa Nyström och hon lärde mig använda mig kropp mer och få mina axlar på plats. Hon rosade min följsamhet och lät mig rida unghästar. Åsa ledde till Susanne Gielen som fick mig förstå vikten av att inte störa den äldre hästen utan att för den delen släppa kontakten. ”Sitt still” och så började jag försöka sitta still.

När jag och Zalza intog ridhuset här på Møgelmoseård så låg inverkan i centrum. Vikten av en tvåsidig kommunikation. Koncentration för Zalzas del och tydlighet för min del. Trycker jag med skänkeln ska något hända och tar jag i tygeln likaså. I dag är min sits betydligt bättre. Jag behöver nästan aldrig påminna mig själv om min alien-hand länge och jag vågar sitta emot lite mer, komma ner i sadeln och följa rörelserna. Det är helt otroligt så mycket starkare man blir av att bara rida fler hästar!

Att stretcha bröstmuskelatur, rumpa, ljumskar och träna bålstyrka är något som gör märkbar skillnad i den dagliga ridningen och något som jag verkligen försöker hålla efter. Jag strävar inte efter att få den
perfekta sitsen (då blir man bara besviken), jag vill bara sitta bättre – hela tiden. Känslan av framgång tar mig långt.

Nedan en film på mig och Zalza från 2011 och jag kan meddela att händerna förbättrats sedan dess och att jag sitter mer still.

Dagens visdomsord: Problems are the price you pay for progress. – Branch Rickey.