Bägge ser ut att le!

Idag är Richard inte hemma men en superduktig grannflicka som är 14 år är behjälplig då det är höstlov för henne. Hon rider stadigt och sitter fint med mjuka händer…en ”produkt” av Kyra tänker vi. Hon får också flera tips, om att vrida in hälen något på vänster fot, lyfta lite på benet för att inte klämma med knä. ”In med armbågarna hörs flera gånger”. Grace jobbar på med flera hästar och alla går stadigt och lydigt under henne.

Kyra själv rider också flera hästar, vissa som fått värma upp innan med lång skritt för hand, vissa som ridits igång av någon av de finska flickorna som finns på gården. Det är två anställda finska tjejer och två praktikanter från Ypäjä. De har ett löpade system för dessa praktikanter och vissa får chansen att börja jobba hos Kyra om någon slutar. Bra att ha ett system även där tänker jag.

Den första valacken som Kyra rider idag är en hoppstammad häst som inte är så begåvad på hoppning visade det sig, så nu skall han bli läromästare på gården för elever och praktikanter. Han har varit i utbildning sedan i våras hos Kyra själv och har på dessa månader redan lärt sig byten, vilket han har svårt för och piaff som han ser ut att ha lätt för.

Sedan kommer ett fint sto in Tiffany (e Tip Top) som Kyra rider fram i låg form och tar god tid på sig att värma upp. Efter hand växer hästen i våra ögon och gången förändras, balans förflyttas och VIPS gör även hon de svåra skolorna, lite piaff, några steg passage, byten i serie. Hon skummar i munnen och ser nöjd ut, en bit socker och skrittas av. Herregud så enkelt allt ser ut!

Flera hästar kommer in och vissa motionsrids, vissa skrittar vid hand, men allt är så lugnt, fåglarna kvittrar och vi tar en kopp kaffe.

Så kommer chefen in… Max, nu mer 18 år och ser ut som en betydligt yngre kille när han har fått värma upp under Kyra själv. En sockerbit till höger en till vänster när hon suttit upp för att stretcha halsen som med åren blivit stel. Han jobbar så fint och framåt, får efter samling alltid öka ut i galopp med Kyra i lätt sits klappande honom, bägge ser ut att le!

En elev från Holland rider ett mycket vackert sto samtidigt. De diskuterar och Kyra förklarar varför hon i piruettarbetet till vänster måste hålla fram sin ytterskänkel mot bogen, vända framdelen mer för att hjälpa hästen in med inner bak under tyngdpunkten. Piruetterna blir bättre och bättre och eleven strålar och känner balansen i vändningen. Som gör henne dessutom stabilare i överkroppen. Magic!

Hon förklarar för oss efter hon suttit av, att detta år som hon tränat för Kyra har fått henne att växa på flera sätt
—Nu är det kul att rida igen! Jag har tävlat massor, det har till och med gått bra för mig, men jag var aldrig nöjd med mig själv ändå! Nu är jag alltid full av glädje efter ridpasset, jag får förklarat VARFÖR jag skall göra si eller så, inte bara ATT jag skall göra det. Har ridit för de flesta i Holland och aldrig känt så här!

Sista hästen innan vi skall köra till Gatwick igen för upphämtning av Agneta och Marianne är Edit Piaff, sto e Edinburgh med en ”bodydesigne” som inte är lämpad för dressyr  enligt Kyra själv,
 – Vi kallar henne humlan då hon inte själv vet om att hon inte borde kunna piaff och passage!

Men Edit jobbar igång, hon har inte bakben under sig eller manke som är högre än kors, men hon kan och hon älskar att jobba.
–Så klart får man vara lite försiktig och inte rida henne för hårt och för mycket, säger professorn.

Men jag ser att Edit  kan och hon vill, för hon är trygg och ges förutsättning att fungera. Det blir både min och Hannas kvarstannande känsla efter dagen, det skall vara roligt för både häst och ryttare och alla hästar kan om man kämpar på med dem…och inte bara letar fel!