Förkylning och precisionskörning

Förkylningen kanske är kvar, men har ju hört att man inte ska anstränga sig om man har feber så jag fick helt enkelt erkänna mig slagen och gå in när världen började snurra och allt bara blev sådär jobbigt kallt och eländigt.

Jag är ju en sådan som kanske inte alltid är sjuk, men när jag väl blir det så blir jag sjuk och tycker väldigt synd om mig själv, så jag brukar ofta undra om det är en manlig förkylning jag drabbas av eftersom de tydligen ska vara lite värre än andra. Hursomhelst så har ju detta resulterat i att Fredrik äter en massa lök och tycker man ska hålla sig undan när sjukdom nämns.

Men livet går vidare såsom livet gör och dagarna har fyllts med hästar, lagom roligt väder och en hiskelig mängd koner. Jag vill inte gå in på detaljer, men jag lyckades faktiskt skapa en helt godkänd ”zick-zack” gjord av koner (eftersom det inte är självklart för alla att jag inte syr så ofta kände jag att det var viktigt att nämna att den var gjord av koner) och fick inte ett enda klagomål! Nej, det är fantastiskt vad tiden kan göra med en.

Det var inte så länge sen som det kändes som att det spelade ingen roll vad man gjorde, det blev aldrig rakt och det blev alltid fel mått. Men inte denna gången! Låt oss hoppas att min skicklighet håller i sig hela tävlingssäsongen så man slipper hamna i det dära jag-står-på-precisionsframkörningen-med-en-hiskelig-mängd-koner-i-min-famn-och-vet-inte-riktigt-vad-jag-ska-göra-med-dem-och-hoppas-ingen-ser-min-förvirring-paniken.

Om man ska förklara för en ridmänniska så man kan väl säga att precisionframkörningen är det som liknar framhoppningen på en hopptävling mest. Petar kusken till en kon får man vara snabb av vagnen och fixa till det och sen snabbt springa ikapp vagnen och hoppa upp igen och hoppas att man inte blir överkörd eller att man tappar hatten.

2014 se upp för här kommer jag!

/Antonia