Fredriksson vann Rimboritten

Rimboritten är numera Stockholms läns största distansritt. Årets tävling hade fått en ny tävlingsplats och nya banor på Johannesbergs Slott där det också finns banor för både fälttävlan och körning. Rimborittens banor är nästan klassisk mark för distansritt, och en liten bit på den första sträckan var densamma som VM-banan 1990. Den internationella och regionala banan på 80 km bjöd på både skogsvägar och råskog, grusvägar och en del asfalt. Dessutom på delar av den galoppvänliga, sedan länge nedlagda, banvallen mellan Stockholm och Norrtälje från den gamla Rimborittens banor.

I CEI* 80 km kom 22 ekipage, varav två från Finland, till start. Bara tre uteslutna är ett bra facit. Förutsättningarna var 7 plusgrader, täta regnskurar, blött och halkigt på flera ställen och en varierande bana. Den här delen av Stockholms norra länsdelar med närhet till både Stockholm och Uppsala är också en av de mest hästtäta och det är även tätt mellan både sommarhus och fastboende. Arrangörerna Roslagens RRK hade många markägare som måste ge klartecken.

Det gick ganska fort från start och den första milen klarades på ungefär 40 minuter, ca 15 km/tim. Flera ekipage hade också som första målsättning att klara sitt noviskval godkänt för att komma vidare till längre internationell distans. Några – ofta de med unga hästar – menade också att vinst inte var prio ett denna dag.

Det hände ändå mycket på den första sträckans 38 km. Det finns många låsta vägbommar på enskilda vägar, och en av dessa som låsts upp kvällen innan hade låsts av någon under natten. Långa kedjor gjorde att det inte gick att rida runt och det blev ett stopp för nästan hela startfältet innan det löste sig. En stund senare red man förbi en hästgård med påbjuden skritt. Gårdens hästar blev dock så till sig att de sprängde staketet och distansryttarna fick avvakta som spärrvakter medan gårdens folk försökte samla ihop sin flock. Båda dessa incidenter kostade över 20 minuter och det är heller inte det bästa för en distanshäst att tappa sin rytm. Därför blev det bara 12 och 13 km/tim för nästan hela startfältet till vetgate 1.

På sista sträckans 16 km gick Elizt och Sarah ut 4 min bakom tätduon och på den bandelen gick det inte att komma åt ryttarna för medhjälparna. Regnet hade lugnat sig och tempot för de 8 i den 10 minuter utdragna täten ökade markant till 18-20 km/tim.
– Med en kilometer kvar gjorde vi ett ryck, ingen hängde på, och han svarade tydligt att han gillade att vara först, säger Sarah, 25 år, från Storfors i Värmland där hon jobbar som personlig assistent.
– Jag köpte honom som åttaårig hingst från galoppen. Nu har vi varit tvåa på nationell 120 kilometer, har sju segrar, 1.456 tävlingskilometer och bara en uteslutning på 21 starter. Kan bli lite bossig mot andra hästar och lite svårriden, och han trivs bäst när det är varmt och soligt. Blev lite seg i regnet och kylan och hade svårt att koppla av i vetgate. Nästa start blir på Nordisk Baltiska Mästerskapen 120 kilometer i Norge, säger Sarah om sin 14-åriga arabvalack som hon tror kan bli en bra häst för 160 kilometer.

Veterinärernas pris Best Condition gick till tvåan Shajfaklaan ox som reds av Annelie Erikssons stalljockey Hanna Martinsson.

Favoritseger i den regionala klassen över 80 km blev det för arabhingsten Sokrates ox och Camilla Kvarnström på 17,1 km/tim och de båda har en godkänd tävling på VM-distansen 160 km.

Ulf Lonäs

Resultat
:
1 Elizt ox/Sarah Fredriksson 5.15,33 tim/15,2 km/h

2 Shajfaklaan ox/Hanna Martinsson 5.15,42

3 Kiidaaj ox/Ewa Mårgård 5.16,22

4 Hedonizt ox/Amanda Renström 5.25,47

5 Chaman/Josefin Blom-Lugn 5.25,48