Full fart med Ludde och Carl

– I dag kommer vi prata dressyr, men rolig dressyr, var löftet Carl Hedin inledde kvällen med och det uppfylldes med råge, även om det pratades om mer än bara dressyr.
Det blev en härlig kombination av dressyr och terrängridning, och de båda provade på lite av varandras grenar. Dressyrryttaren Carl fick hoppa en bana på de rivbara terränghindrena och fälttävlansryttaren Ludwig ”Ludde” Svennerstål visade upp en tjusig galoppsax. Publiken kunde ta med sig många lärdomar när de gick hem för kvällen, här är några av dem:

Carl Hedin:
1. Ge hästen en chans att komma igång
Kom ihåg att alltid låta hästen värma upp ordentligt, speciellt på tävling. Det är vanligt att elever känner att allt sitter på träning men när man kommer ut på tävling spricker det.
– Då brukar jag se att det slarvas med framridningen. Ofta är man lite nervös eller taggad för sin start så man sitter upp och vill att det ska se perfekt ut på en gång. Det gör hästen spänd, säger Carl.
Han menar att eftersom hästar är flyktdjur så måste de alltid få en chans att ta in omgivningen och känna sig trygga. Sedan kan ryttaren börjar ställa krav.

2. Underskänkeln
Ofta pekar tårna utåt på dressyrryttare, något som Carl tycker man ska försöka vänja sig av med, även om det innebär att offra lite bekvämlighet.
– Om du känner att det gör lite, lite ont, så att du nästan vill gråta, då är du på rätt väg, instruerar Carl.
Han säger det med glimten i ögat, men det finns ett korn av allvar bakom den skämtsamma tonen.
– Jag fick lära mig av min barska tyska tränare att man alltid ska börja med att använda insidan av underskänkeln, ge hästen en chans att gå för lätta hjälper. Om den inte lyssnar då kan man vinkla ut tån lite och använda sporren.

3. Anpassa dig efter hästen
Att alla hästar är olika är så klart ett faktum och Carl betonar vikten av att lära sig känna efter vad det är för häst man sitter på och sedan anpassa ridningen efter det. Till exempel genom att identifiera den starka och svaga sidan.
– Alla hästar är olika i sidorna och kommer alltid att vara det. Bara man vet om vilken sida som är stark och vilken som är svag kan man hjälpa hästen att klara det så bra som möjligt, säger Carl.
– Man ska rida lite tvärtom mot hur hästen är. Har du en pigg och känslig häst måste du vara lugn själv, med en lugnare häst får du liva upp ridningen lite. Det ska vara enkelt!

Till sist:
– Det handlar inte alltid om hur det känns utan hur det ser ut, fake it ’til you make it!

Ludwig Svennerstål:
1. Safety seat
Englandsbaserade Ludwig Svennerstål tar med sig begreppet ”safety seat” till clinicen.
– Hälen ska vara nere det är väldigt viktigt, säger han.
Han ser ofta ryttare som inte trampar ner hälen ordentligt i terrängen. Då sitter man inte lika stadigt och det finns större risk för att olyckan är framme ifall hästen skulle tappa balansen.
– Man ska låta hästen hoppa och ofta vara lite bakom hästen själv. Då är det lättare att fortsätta vara i balans om hästen kanske hakar i hindret eller gör något annat oväntat.

2. Rakheten
Det är viktigt att hästen håller sig rak i anridningarna i terrängen. Om man kommer mot en linje med smalhinder på böjt spår och bogen flyter ut kommer det förmodligen bli en utbrytning.
– Använd blicken för att hitta linjen till nästa hinder, det brukar hjälpa att hålla hästen rak, säger han. En bra grej är också att bredda händerna något, det ramar in hästen lite extra.
Ludwig tipsar också om att använda sig av en brygga, där man tar den ena tygeln över manken och håller i den med även andra handen. Där kan man lägga lite vikt på galoppsträckorna och spara på energin så att man orkar hålla uppe sin sits hela banan runt.

3. Rytmen
Något annat Ludwig betonar under clinicen är rytmen. Du ska ha samma galopp i slutet av banan som du hade i början och det ska varken gå för fort eller för långsamt. Hästen måste bjuda men vänta på ryttaren. Något som är lättare sagt än gjort i terrängen där grundtempot är högt.
– Det ska vara bra, positiv framåtridning utan att det blir alldeles för vilt. Gör det inte så komplicerat.

Till sist:
– Det är viktigt att lära hästen att tänka själv, det kommer alltid komma någon gång då du inte rider perfekt. Då ska ni klara det ändå!

Text och foto: Julia Navrén