Fullt ös på lag-SM

Det var Stora Wäsby Fältrittklubb som öppnade armarna för Saga. Vi känner redan många där efter alla ridläger Saga varit på. De har så många ekipage att det räckte till två ponnylag och ett hästlag, och det fanns plats för Saga också.

Fredag

07.45 – 13.20 Det tar hela förmiddan att packa och ordna med stallet hemma. Jag har äntligen gjort en checklista, det blev 75 punkter. Saga snörvlar och snyter sig, hon har varit förkyld ett tag.

13.20. Efter det obligatoriska komma-iväg-grälet (denna gång om vem som haft bort en liten flärp till en nosgrimma) rullar vi mot Hofors. Vi är nästan en timme sena och det är 3,5 timmar dit. Någon lunch hinns inte med.

15.15 E4:an norr om Uppsala. Himlen öppnar sig och ett störtregn trummar över bilen, all trafik saktar ner. Vi blir ännu mer försenade.

15.33 Vi blir omkörda av en hästtransport. Jag känner igen ponnypappan som kör, de ska säkert till Hofors. Jag lägger mig bakom honom och stalkar dem för jag är lite osäker på sista biten.

17.25  Framme och nu är det brådis. Vi får inte köra ända fram till stallarna utan får gå och hämta alla grejer med skottkärra. Det blir några vändor. Alla har tävlingsskåp utom vi.

18.00 Invigning. Saga får tröja och hjälmöverdrag och Stora Wäsbys tre lag är så fina i sina vita kläder. Fin ceremoni på ridbanan.

19.00 Bangång! Oj, redan, okej. Många fina hinder och P90 känns faktiskt rätt beskedligt nu när man har tittat på enstjärningt hela säsongen.

21.00  Äntligen mat. Ett par pappor i klubben har grillat och det är supergott. Jag försöker att inte glufsa i mig som en utsvulten gris inför alla nya människor.

22.00  Alla från Stora Wäsby ska sova i våningssängar på övervåningen i ett av husen på anläggningen. Lyxen i det hela är att vi är mitt på anläggningen, alldeles intill stallar och ridbanor.

22.30 Ponnyryttarna håller på att skriva en text till en låt de ska uppträda med. Det är en fröjd att ligga och lyssna på deras kreativitet.

Kring midnatt: klubbens drottning Lena Bredberg anländer, hon kommer direkt från ett ridläger och vill bara ha en säng att slänga sig i. Hon hittar en och snart sover alla.

Lördag: dressyr och hoppning

10.14 Saga rider dressyren och gör en av sina bästa ritter någonsin. Vi blir lite förvånade över bara 62%. Många andra känner sig också ovanligt hårt bedömda. En person från Hofors säger att de dömer ner stockholmare här i södra norrland. ”Dalarna är värst” säger hon. Näää, det kan väl inte vara sant? säger jag. Jo, tyvärr, säger hoforsaren, och jag ser på henne att hon inte skojar.

11.30 Jag har i uppdrag att samla häst-ekipagen för fotografering, men alla har mycket att göra, det får bli senare.

12.15 Veterinärbesiktning ponny. Efter den tar vi ett lagfoto.

12.30 Det är något som är annorlunda med den här tävlingen, men jag kommer inte på vad det är.

15.20 Saga rider hoppningen. De kraschar i ett hinder på framridningen, nerverna ligger lite utanpå och de får åtta fel. De rasar ner en bit på listan. Saga är ledsen naturligtvis.

15.45 ca. Det har inte gått så bra för de andra i Sagas lag heller. Ja ja, vi har trevligt iallafall och solen skiner. Det går bättre för klubbens anda ponnylag, vi får vara glada för det.

16-tiden: jag kommer på vad det är som är konstigt: ingen pratar skånska! Det är inga sydsvenska klubbar alls här.

17.00 Saga går terrängbanan igen med Lena B. Jag har sprungit omkring hela dan och mitt gamla diskbråck gör sig påmint. Tar en värktablett och lägger mig ett tag.

18.00 Det går upp för mig att jag glömt anmäla oss till Ryttarfesten! Saga får gå, men jag måste ha biljett, och de är slut. Känner mig som Askungen och tänker att jag väl får ligga här och deppa då medan alla andra har kul. Vad är en bal i ridhuset?

19.10 Jag får köpa en biljett av Stina som hade en för mycket. 🙂 Jag ÄR verkligen Askungen (om än en rejält överårig sådan) för jag har inget att ha på mig. Visste väl att jag skulle glömma nåt trots 75 punkter på checklistan! Inga små djur kommer och syr upp en klänning åt mig som i Disneyfilmen. Jag får ta det som finns, och det är inte precis festkläder.

19.30 Ryttarfesten. Fint ordnat i ridhuset. De flesta andra är inte är så uppklädda de heller. Ser att Stora Wäsby följer förbundets alkoholpolicy (= ingen alkohol på evenemang där barn deltar) medan vinflaskor, vinkartonger och ölburkar står tätt på en del andra klubbars bord.

20.30 Uppträdandena börjar. Jag filmar vårt härliga laguppträdande och lägger ut på Facebook.

22.00. Jag smiter ut och nattfodrar vår ponny och går sen och lägger mig.

23 cirka. Jag hör att ungdomarna ligger och tittar på filmen i sin mobiler, hi hi.

Söndag. Terrängdag!

07.58  Saga snorar och snörvlar och har svårt att komma upp. Jag misstänker att det kan bli stress, så jag går och broddar Bonnie. Hon ställer ner hoven så att gängtappen går av. Typiskt. Hon får gå med bara en brodd i ena bakhoven, det kan inte hjälpas.

09.30 cirka. Saga går terrängbanan för tredje gången, bra. Jag tar ut vår ponny på promenad under tiden, vi passerar terrängbanan och hon lyser upp, tittar ut över den med spetsade öron.

10-13. Terrängstarterna går, en efter en. Maria Bredberg vinner sin klass, underbart, medan andra i hästlaget får stopp och har olika problem. Hela dagen ser jag rödgråtna ansikten och andra som skiner som solar. Som det brukar vara på tävling.

10.50 Sagas klass är igång. Men vad nu, alla verkar rida för fort? Till och med ryttare som brukar vara lite långsamma i terrängen verkar rida för fort.

10.52 Saga startar, speakern kallar Bonnie för ”Bombie” , ha ha, det ska jag börja använda: Bombie.

10.54 Jag ser Saga och Bombie på håll. Helskotta vad fort det går!

10.55 Saga har inte lyckats hålla ner tempot och går i mål felfri på hinder, men på tok för snabb. Det gav massor med tidsfel. Attans.

14.30: Prisutdelning. Sagas lag kom långt ner, men det andra ponnylaget från Stora Wäsby tog silver efter Sörmlandsryttarna som kammade hem guldet. Vi hurrar för dem. Sagas pappa sjunger nationalsången.

15. cirka: Alla från klubben samlas. Lena ger var och en lite feedback. Saga får i uppgift att öva på att rida efter terrängklockan, eftersom hon ofta är för snabb i mål.

16.00 Börjar känna hur in i benet trött jag är. Jag har varit energilös ända sen min häst avlivades för tre veckor sedan. Alla hjälps åt att städa, jag tar mig an en toalett. I toaspegeln ser jag ett spöke: en hålögd, sliten kvinna som borde boka tid hos en frisör. Hon ser bekant ut, obehagligt.

16.30 Vi lastar och rullar hemåt. Det var första gången Saga var med på lagtävling och det var roligt och omtumlande. Vi känner att vi äntligen har hittat hem vad gäller klubb.

Varje gång vi åker hem frågar vi oss vad vi lärt oss. Den här gången var det bland annat att det inte nödvändigtvis är enkelt att gå ner en klass. Saga är lite besviken på sina resultat, men vet nu vad hon ska träna på inför ”riktiga” SM i Ljuslingsbacken om tre veckor.

/Ulrika