Gästkrönikören: Varför kan vi inte prata om pengar?

”Hästar – kan man fö’ sig på det? ” Arbetsmiljöverkets manliga inspektör tittade på mig över sina glasögon. Mitt företag hade blivit uttaget för inspektion i ett projekt riktat mot företag inom den gröna näringen.

Medan jag försökte komma på ett slagkraftigt svar hann jag tänka: Frågar han medelålders män i entreprenadbranschen samma sak?

Samma känsla fick jag när världsettan Kung Henke fick frågan vad Mary Lou betytt för hans verksamhet ekonomiskt i en pratshow på bästa sändningstid. Henrik skruvade på sig förläget och svarade att han inte ville diskutera pengar.

Frågar han medelålders män i entreprenadbranschen samma sak?

Varför diskuterar vi inte pengarna i hästföretagandet? Hade det suttit en framgångsrik travtränare i soffan hade det varit fullständigt självklart att det redan i presentationen nämnts hur många miljoner hen kört in den senaste säsongen.

På TDB, tävlingsdatabasen, finns inga rankningslistor som anger intjänad prissumma. På Svensk Travsports första sida finns rankningslistor i följande kategorier: kusk/ryttare, tränare, ägare, uppfödare och fadershingst, man kan söka på såväl segerrikaste som vinstrikaste.

Varför vill/kan vi inte prata om pengar? För att vi vill framstå som en folksport? För att vi vill vara för alla? Man kan inte fö’ sig på mjuka värden, ändå är det dem som vi framhåller hela tiden.

Henke ville hellre tala om att han som liten var rädd för sin shetlandsponny än hur mycket pengar Mary Lous generösa ägare låtit honom bygga upp sitt företag med. En enkel googling ger en hint.

Visst är kärleken till hästen det som driver oss hästföretagare, men utan pengar kan vi inte kalla oss företagare. Henke har tidigare uttalat sig att om att det är hans jobb att åka till Doha och tävla, så varför inte tala om vad som sätter maten på bordet – pengarna.

Dags att vi visar oss själva större respekt.

Vi har under 2022 haft två svenska världsettor i ridsportens omslagsgren men vi vill fortfarande inte prata om pengar, samtidigt som vi alla hävdar att det inte finns någon tystnadskultur inom ridsporten.

Låt oss hoppas att när vi läser det här har vår sport ännu en Jerringprisvinnare, men låt oss slippa snacket om ”hästmaffia” och låt oss slippa sätta fredagsmyset i vrångstrupen när vår världsetta blir skrattad åt på bästa sändningstid. Dags att vi visar oss själva större respekt.

Detta är en krönika – en personligt skriven text. Åsikterna är skribentens egna. Krönikan publicerades första gången i Ridsport nummer 1/2023.