Hanna Holstein är redo för start

Oj, Skoj och Okidoki, welsh mountain-ponnyer med prefixet Linhagens, blir bara bättre och bättre.
– Lillebror, det vill säga Okidoki, är lite mindre än de andra två till storleken men så mycket mer att ha koll på, berättar Hanna Holstein.
– Alla tre är så kloka och förståndiga, det bevisar de gång på gång. Det räcker att ”förklara” för dem en gång vad man vill, sedan är de med. Lättlärda i alla situationer.

Hingstar alla tre och i en färg som påminner lite om nougatglass. Hanna höll sig i fyrspannsklassen i flera år – de flesta körentusiaster minns hennes spann med svarta shetlandsponnyer som öste fram på många tävlingsplatser i Sverige.

Men Hanna ville planera även för internationella starter och då är det bara att gå upp minst en ponnystorlek.
– Jag googlade efter ponnyer och hittade Linhagens. Okej och Oj kom hem till min gård i Staffanstorp i Skåne 2016 och Lillebror kom två år senare.

”Tillbaka till grunderna”

Under coronaåret har ekipaget tränat för Axel Olin bland andra. Finslipat på grunder, jobbat med lösgörande övningar, fått ponnyerna loss i sina kroppar och i ännu bättre balans.
– Tillbaka till grunderna helt enkelt, konstaterar Hanna.

Men nu får det väl vara nog – precis som de flesta av sina kuskkolleger och kuskkonkurrenter vill Hanna ut och tävla igen. Visa upp sina egna ponnyer och kolla på andras. Vad har hänt under den långa tid man inte har kunnat mötas på tävlingsbanorna? Och ladda för de stora mästerskapen inte minst.

Hanna är ju landslagskusk, in i det gänget kom hon förra året och det innebär mer träning för Glenn Geerts från Belgien som har tränat svenska kuskar i flera år nu.
– Träningarna ger ju mycket, inte bara när man har sina körpass. Det är koll på ponnyerna, på vagnar och utrustning. Och man får veta var man står i förhållande till de andra som man sedan förhoppningsvis möter på tävling. Jag skulle önska att vi hade en sådan här träningshelg även på sommaren.

Samtidigt glömmer hon inte att ha kul med ponnyerna också.
– Det är ju viktigt, det är väldigt lätt att det blir för allvarligt ibland. Det är också väldigt viktigt med ett bra team, och det har jag verkligen. Så allt är klart – det är bara tävlingarna som fattas!