Harrie Smolders om sin favorithäst: ”Han var otroligt pålitlig”

Den som betytt mest

Det är svårt att välja vilken häst som betytt mest, men det får bli Don VHP Z (ZANG, hingst f -04 e Diamant de Semilly-Voltaire), som jag var tvåa med i EM i Göteborg. Don köptes som 3-åring till England. Jag var där och testade en annan häst men provade även den då 7-årige Don.

Vi köpte den andra hästen, men när den visade sig vara omöjlig åkte jag tillbaka och testade Don. Han hoppade väldigt bra men jag tyckte han var för omodern i typen så jag köpte inte. Men jag fortsatte att följa hästen och när Saer Coulter red honom dubbelt felfri i Hickstead tackade jag ja när jag sedan fick erbjudandet att rida honom.

Don var väldigt dominant och man fick verkligen managera honom. Han var otroligt pålitlig, när jag satt av ena dagen visste jag precis hur han skulle vara dagen efter. Jag kunde planera tävlingsrundorna exakt och det gick alltid enligt plan. Under sina bästa år var han felfri i 85 procent av sina 1,60-starter. Vi vann GCT i Hamburg och Rom, men det blev egentligen inte så många segrar eftersom han inte var så snabb.

Den som försvann

Jackson Hole (SWB, f -04 e Quite Easy-Robin Z, uppf Ittur AB, Mörarp) såg jag i Zangersheide under Tina Lund och jag gillade honom från första anblicken. Tillsammans med mina dåvarande partners Axel Verlooy och Geir Gulliksen åkte jag till Danmark och testade hästen på enorma hinder. Jackson Hole var lättfotad, cool och hade ett enormt scope. Jag tyckte att jag hittat en mästerskapshäst och han utvecklades fantastiskt. Men tyvärr, efter att vi blivit tvåa i GCT i Wien blev buden på honom så stora att vi var tvungna att sälja. Han hamnade i Japan – och ”försvann”.

Den speciella

Regina Z (ZANG, f -00 e Rex Z-Savoy Hanover) såg jag första gången på en tävling i sällskap med en amerikansk köpare. Han testred men hade svårt med kontrollen. Men min partner Axel Verlooy köpte och satte Regina hos mig. Jag ville egentligen inte, hon var inte min favorittyp.

Regina var helt ”lost” på tävling, visste inte vad hon skulle göra, kickade och slog så till den grad att Marcus Ehning sa till mig att göra mig av med hästen. Men efter tre-fyra månader förstod hon plötsligt. Hon vann allt, hoppade klasser som hon egentligen inte skulle klara. Jag satt på läktaren inför en världscup och var helt svettig i händerna. Men Regina gick in – och hoppade felfritt.

Reginas pappa var son till Ratina Z och stona hade samma glöd och vilja. En kuriositet är att Reginas mamma var travare.

Denna artikel publicerades första gången i Ridsport nummer 5/2023.